Jag struntar i om det är fel. Jag struntar i om det är klumpigt. Jag gör allt på mitt sätt för att jag är bättre än alla andra. Hur kan man annars förklara att jag får saker gjort och samtidigt har askul?

Jag må skära med kniv likt en flodhästslaktare, men jag är alltid helskinnad själv.
Jag kanske drar ut på städningen i timmar, men jag njuter av varje ögonblick och sjunger oftast för full hals.

Igår kväll när jag städade så fick jag lirka upp mina ullstrumpor ur dammsugaren. Jag dammsög upp ett par, ja. Men det var bara för att jag inte tittade ordentligt när jag skulle dammsuga tvn. Jag dammsög tvn, ja.

Det blev asfint. Men jag lovar att om jag hade haft en hamster så hade jag dammsugit upp den med.


Love you bye!

Så, för att summera upp några av de saker som har format min nya vardag så räknar vi här upp lite smått och gott.

• Rötägg finns inte längre med i bilden. De passar inte in och de enda som jag delar mina dagar med är personer som jag alltid vill ha kvar i mitt liv. Ingen bestämmer eller har den minsta kontroll över mig. Skit ner er.

• Jag står mer på egna ben än vad jag redan har gjort. Eller så är enda skillnaden att de benen står jäkligt mycket starkare.


• Jag har nu en fast anställning på jobb. Fast det inte är någon större skillnad då jag jobbade som en ordinarie de två första åren ändå. Jag vet vad jag kommer göra i framtiden, eller iallafall sträva efter, men för ett tag framöver nu så vill jag egentligen bara knega och stå i.


• Jag sjunger som en tok så fort jag får chansen till. Fast vänta - det är ju ingenting nytt.


• (Craaaaap) Från Januari lånar jag och Tasha en lägenhet tillsammans under ett halvår. En fin lya mitt på söder där galenskaper kommer vara en vardag. Underbaraste. I samma veva drar hon och jag utomlands i några veckor på en ordentlig solsemester. Hej D-vitamin!


• Jag har en underbar pojkvän. Vi har varit tillsammans i några månader nu och jag blir bara lyckligare för var dag som går. Vi två älskar varandra något otroligt och vi gör varandra hela på ett sätt som inte går att beskriva utan att låta helt... miffo. Den här killen är den finaste man kan hitta och det är så mycket jag avundas honom för. Det gör nästan ont så bra som vi passar för varandra, och han behandlar mig bättre än någon annan någonsin har gjort. Han får låna en lägenhet nu i några månader, och under den tiden bor jag med honom. Att kunna planera en framtid gemensamt med någon annan blev plötslig så mycket härligare och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att vi har det bästa av bästa.


• Jag har på tok för mycket att göra ibland, och på tok för lite resten av tiden. En av de saker som jag har skjutit upp för länge är införskaffning av glasögon, vilket är behövligt. Bara för att det är snyggt liksom, inte alls för att läkare trycker upp papper under näsan på mig för att bevisa att jag faktiskt ser som en kratta.


• JAG KÄNNER MIG URFATTIG FÖR ATT ALLA JÄVLA VÄNNER FÖRTJÄNAR JULKLAPPAR! Sluta vara så underbara, assholes.

Yo alla små förföljare! Det är nog dags för lite blogghumör igen eller vad tror ni? Hösten är snart förbi och vintermörkret är redan över oss. Man har redan hunnit införskaffa sig ett nyrenoverat mys-sovrum med spelkonsol och supertv. Perfekt för kvällarna som kommer då man bara stänger ute kylan och kaoset utanför. Och då passar det väl inte bättre än att lägga till bloggeriet på vardagslistan.

And 'boy are you up for a treat! Mycket har hunnit hända sedan jag lämnade uppdaterandet sist. Förvisso känner de flesta av er redan till det mesta men ni får allt skylla er för att ni känner mig så väl. Förbered er på historien om Walleries nya, o' så intressanta liv.

Seriöst, är det här verkligen första dagen på över 2 veckor som jag kommer hem före midnatt? Nej juste jag mellanlandade ju lite snabbt i torsdags mitt på dagen. Pff annars hade det ju varit lite konstigt det här..

Well HELLO! Det är nu näst sista dagen i maj och jag det slår mig att jag faktiskt har en blogg. To be honest så tror jag inte att jag kommer kunna hålla den igång under sommaren så som jag hade hoppats, utan det lär nog bli som det har varit hittills - VÄLDIGT TOMT! Haha jaaa.
Men ni vet det här redan och jag tror inte att ni lider alltför mycket eftersom, igen, jag träffar er ändå och nu under sommaren så blir det mer tid till sånt. Who needs the computer at all then? Jag fick bara lust att skriva NÅGOT nu iallafall men får nog sätta punkt här. För det finns ALLDELES för mycket att skriva om för att kunna hållas till några korta inlägg. Tänkte bara visa att bloggerskan fortfarande är vid liv, men att hon tar ut sin semester. See you this summer!


LOVE YOU byeee!

Så! Den där lugna dagen jag berättade om att jag skulle ha - Den igår då jag inte skulle lämna hemmet för någonting! Det höll ju. Not! Håhåhå
I telefon med Tasha undrade hon spontant om jag ville spendera natten med henne och tjugo minuter senare klev jag på bussen. Jättemysigt, men NU kom jag precis hem igen innan jag drar till jobbet om några få timmar. Det är så det blir när min supersimmerska har morgonträning i ottan! Helt ärligt så vet jag inte om jag faktiskt hade sagt nej till Tasha om det så hade varit ett "vanligt" tillfälle, men den här gången var det lite mer speciellt ändå.

Jag ska bli gudmor! Eller ja, extramatte är nog mer korrekt men hon har gett mig titeln gudmor, vilket låter mycket bättre! Tasha ska skaffa en liten rottis! Så hela kvällen satt jag och hjälpte henne att komma i kontakt med potentiella, acceptabla säljare. Än så länge har hon inte bestämt sig men vi har fått se många fina hundar och en av dem kan vara lilla King!

En liten rackare som jag inte kan släppa är Tanak! Han var den enda valpen som jag förälskade mig i efter att bara ha läst en rad i beskrivningen. En underbar liten kille som redan har en historia i sitt förflutna. Hade jag bott själv så hade jag kämpat för att få honom, utan tvekan! Lilla underbara Tanak. Om inte Tasha får honom så hoppas jag att han kommer till en underbar familj som tar hand om honom lika bra som jag hade gjort! <3

Alla har alltid någonting som man stör sig på hos sig själv. Ja, annars skulle man ju tycka att man är perfekt och då är man ju en skummis.
En sak som jag alltid har stört mig på hos mig själv är min näsa. Tänker inte gå längre in på det än så, men väldigt ofta när jag har sett en bild på mig själv så har jag tittat på näsan och tänkt "Gud, den ser så konstig ut. Jag ser precis ut som någon ifrån mumindalen!", men jag har aldrig lyckats komma på vilken karaktär jag tycker att jag påminner om. Jag får liksom upp bilden av näsan i huvet men inte själva personen.
Och nu störde detta mig för sista gången och jag gick och letade igenom listan med figurer från mumindalen. Och mycket riktigt kom jag utan tvekan fram till vem jag har tänkt på alla dessa år. MORRAN!
Hahaha det fick mig att skratta rakt ut, att jag omedvetet har tyckt att jag ser ut som just Morran, av alla sagofigurer. Där ser man. Man måste ändå få skratta åt sig själv, och Morran. :D

Så vad var det som hände förra helgen? Jo fullt ös precis som helgerna innan men detta var om än lite kuligare.  Hahaha det låter så illa att säga men såhär efteråt kommer jag inte ihåg allting, det har ju trots allt gått över en vecka! Lördagen var den roligaste höjdpunkten då jag efter jobbet drog direkt hem till Tasha där vi peppade upp oss till max innan vi mot senare på kvällen drog ut och hade kul med ett gäng brandkillar. Suuuupert.
Efter ett tag mötte vi upp några gamla kompisar från gymnasiet och vi hade urkul tillsammans i några timmar. Några fler från gamla gymnasiet slöt upp med oss och vi bestämde att det var dags att dra till ett bättre ställe. Det här var inget bra dansställe och jag och Tasha stod knappast stilla - det går ju inte.

Så vi tog olika taxis och kom till helt olika ställen och fick promenera en bit för att mötas igen. Vi gick till The Bridge och vi tog inte lång tid på oss att hälsa på fler kompisar som väntade där innan vi hade gjort oss fullt hemmastadda på dansgolvet. DANCE DANCE DANCE! Alltså det är helt sjukt att jag fortfarande har taggen kvar i kroppen då all lust borde ha tagit slut där och jag faktiskt inte har tagit det lugnt sen dess. Men icke, dansa är bland det skönaste som finns.

Fler gamla kompisar dök upp under natten och vi hade ingenting annat än roligt. Vi drog inte därifrån förän närmare väldigt sent på natten och det gicks med bara fötter på asfalten då fötter hade blivit rejält blådansade i skor. För känsliga själar så går jag inte in på detalj, men de flesta av er som känner mig vet vad som mer hände under kvällen. Och för er som inte har fått höra - få ändan ur vagnen och träffas för du har saker att få höra! Haha.

För hundrade gången; det är inte konstigt alls att jag tappade rösten. Det enda konstiga i allt detta är att jag inte slutar tagga! Det är väl det man får leva med när man är på riktigt bra humör I guess. :)


Love you bye!

Vad händer idag? BARA CHILL! Seriöst, det är dags för mig att börja varva ner lite. Iallafall någon gång då och då, haha! Det är nog inte så konstigt att jag drabbas av känsliga ögon och borttappad röst när det bara är full rulle på mig. Så denna sista lediga dag får bli helt slapp. Jag tänker inte lämna Salem på hela dagen och jag tror inte ens jag tänker gå ut på promenad!

Ok, det kommer jag nog inte hålla eftersom det fortfarande bara är morgon än så länge. Ut kommer jag gå men just idag tänker jag ta ledigt från allt stoj med party-lovvies. Det gäller dock inte att snacka bort hela dagen över telefon! Jag älskar när man inte kommer fram till kompisarna bara för att båda ringer till varandra exakt samtidigt. I love you!


Love you bye!

USCH! Jag har inte drömt mardrömmar på evigheter! Senast var som sagt många månader sen då jag igen drömde att jag tappade tänder. Eller nej? Eller jo, att drömma att man blir sviken av en god vän räknas inte även om det definitivt är obehagligt. Iallafall - inatt drömde jag en äcklig mardröm, jag vaknade vid 6 och har inte vågat försöka somna om sen dess. I just såna stunder önskar man att man hade delat säng med en vän. Killkompis hade varit ännu bättre, hade varit lättare att slappna av och lugna ner hjärtslagen. FU mardrömmar!

Så vad minns jag av min mardröm? Ja först och främst alla äckliga känslor man fick när man sov, men några bilder fastnade också. Jag blev vittne till en psykopat som dödade en hel familj, medlem för medlem. Barn, föräldrar och farföräldrar. Psykopaten "sparade" de mindre barnen till sist då de var i för stor chock för att röra sig ändå. Han använde ett barn som slägga för att döda ett annat. Barnskrik = jag vaknar nästan av illamående.
Jag lyckas få tag på en liten flicka (den enda levande kvar av familjen) och medan psykopaten står och gottar sig över sitt verk så springer jag allt jag kan med flickan i famnen hem till oss.

Panik. Hatar drömmar när man springer och blir jagad av något. Hinner hem, låser dörrar och fönster och rusar ner till nedervåningen där min mormor, mina kusiner och bröder sitter och solar på baksidan. Tröga jävlar, in i huset med er! En evig tid tar det och inte vill de fatta vad jag snackar om när jag berättar om faran som är över oss. Helvete, baksidedörren går inte att stänga helt. Risken får tas att lämna den öppen för nu måste jag upp igen och hålla kontroll på situationen då ingen annan tar den på allvar. Min familj sitter nu i köket och fikar medan de tittar ut på psykopaten som vankar av och an utanför vår grind. Plötsligt står jag och mormor i hallen. Dörren är vidöppen (som om den alltid har varit det) och vi tittar ut på psykopaten som stirrar tillbaka. Mormor vill plötsligt röka ute på trappan och tycker samtidigt att hon ska försöka prata med psykopatmannen och ge honom en chans. "Han ser ju ändå så trevlig ut"

Trevlig är nog inte det ord jag skulle använda själv. Han såg ut som något som verkligen hör hemma i en mardröm. När mormor kliver ut över tröskeln (mot mina skrikiga och arga protester) så är han framme och de börjar prata. Han charmar sig in i huset på några sekunder och mormor pratar glatt med honom samtidigt som han går längre in mot oss andra. Jag blockerar dörröppningen till köket, ställer mig mellan honom och mina bröder och kusiner. Jag släpper honom inte med blicken och rör mig efter varje rörelse han gör. Jag stirrar hatiskt och gör det klart att jag inte litar på denne man som faktiskt håller två stora bultsaxar i handen. Mormor blir arg på mig för att jag inte litar på vår gäst men jag bryr mig inte. Jag lyckas få tag på bultsaxarna och han beter sig som att det inte gör något, för han är ju ingen psykopat heller?

För mormor blev det ett tillräckligt bevis för att lita på honom och medan hon ropar ut kusinerna och bröderna till oss i hallen så tar psykopaten långsamt ett tag om bultsaxarna igen och börjar dra dem till sig. Hela familjen står nu i tillsammans och jag gör allt jag kan för att hålla honom borta från dem med min kropp, jag försöker få mormor att fatta vad som håller på att hända just nu och allt detta samtidigt som jag nu brottas med psykopaten om en av bultsaxarna som han nu har fått väldigt bra grepp om.
Samtidigt som jag fortfarande håller i den så lyckas han långsamt vända den i en vinkel som tillåter honom att klippa av mig halva handleden, medan jag bara kan titta på.

Smärta och äcklig känsla som om det hade hänt på riktigt. Jag förlorade ju såklart greppet om bultsaxarna när jag nu nästan ramlar ihop av skadan och jag skriker på intet ont anande mormor samtidigt som psykopaten siktar in sig på barnen.

Panik, smärta, ilska, rädsla - jag vaknar. FU MARDRÖMMAR!!!!!

Som många utav er vet så har jag bara varit på toppenhumör i flera veckor nu. Alltså inte bara att jag har undvikit dåligt humör, utan att jag har varit på TOPPTOPPHUMÖR. Och vad gör jag när jag känner mig så? Jo, sjunger såklart. Sjunger och dansar som en tok. Så det är ju inte så konstigt att jag tappade rösten eftersom jag inte kan hålla mun.

Vi får hoppas att jag får tillbaka rösten snart, men det är tveksamt eftersom jag fortfarande kommer på mig själv med att sjunga hela tiden när jag egentligen måste vila halsen! Laaa laaa laaa TYST!! :D


Love you bye!

Vaknade upp med denna låt i huvudet. <3
Spelar ingen roll att ointressanta människor försöker kontakta mig. Just idag tar jag det bara lugnt och gör vad jag själv vill tills vi grillar på lidingö ikväll!

Det är såhär det blir när livet är ute i stan, men att man inte bor där själv. Man kommer hem ganska sent. Eller väldigt tidigt kan man också säga. Och i längden så kan ju även det vara en faktor till att rösten inte orkar stanna kvar. Hahaha!

Hahahaha det här är helt sjukt. Såhär illa har inte jag tappat rösten på många år! Den började kärva igår mot slutet av jobbet och när jag väl hade slutat så var den helt wack. Nu när jag vaknade så får jag knappt fram ett ljud och jag låter som en utomjording! KUL att jag måste ta ledigt från jobbet den här långhelgen då jag faktiskt ville jobba, bara för att jag inte kan prata med kunderna! Får försöka hitta på roligheter med vännerna istället som min sjukskrivna hals klarar av, typ filmkväll. Lovely


Love you bye!

Påskmiddag/drinkkväll med ett härligt gammalt gäng var på planeringen för kvällen. Men gud så sen jag blev! Det tog jättelång tid att sminka mig och göra mig iordning just idag. Och varför det? Jo, för att jag hade sällskap av en underbar liten sötnos som inte kunde låta bli att stjäla ens uppmärksamhet gång på gång! My heart melted! <3

Och ja, jag har tappat rösten helt och hållet. Har ni tur får ni höra ordentligt snart.

Att vara på väg till/från jobbet och att det fortfarande är ljusa dagen ute! Guld. Jag tog en promenad till slussen från sickla idag när solen stod som högst och sken som härligast. Jag gick längst vattnet och i ipoden började denna bortglömda låt spelas upp. Jag drog upp volymen på högsta och bara njöt av den bästa solpromenaden på länge. Jag älskar mitt glada humör!

Att vara egoistisk. Är det verkligen så fel? Idag svarar jag nej, inte alltid. Jag har blivit mer egoistisk nu i den mån att jag tar hand om mig själv bättre än vad jag gjorde förut. Jag bryr mig mer om mig själv än att låta livet smaka bittert. Men snälla snälla snälla, kan inte folk omkring fatta grejen också? Att livet är till för att levas, och att man ska vara glad för att man mår bra av att vara glad. Sätt inga knutar på skiten och få inte för er att där finns saker som inte alls finns där. We wanna have a good time, please join our motivations or get out of our way. <3


Jag leder, Tasha. Damn it!


Love you bye!

I know, den är gammal men come on! Tonight I'm f**kin' you!

Hemma! En sak som verkligen påminner mig om att jag aldrig spenderar tid hemma är hur OTROLIGT stökigt mitt rum är. Jag som är konstig och gillar att städa borde ju kunna ta tag i det snart men just nu finns verkligen inte lusten när man ändå är hemmifrån en kort stund senare igen. Och det hjälper inte att jag bara slänger/ställer tillrätta saker på måfå så det blir än stökigare istället för att göra allt ordentligt.

Som sagt nu är jag hemma från en kväll med vännerna där vi grillade och bara påbörjade vårens utesittningar. Intressant kväll - glad, trött, hjärndöd. Imorse kom jag hem från Tasha efter en kväll och natt med riktigt ös ute (tell you all about it later), hann med en dusch och även lite mitt-på-dagen-vila innan jag drog vidare. <3

Och just nu strejkar verkligen kroppen. Hjärnan har verkligen ingen lust att ta itu med tankar, ryggen värker, liksom halsen och magen med och jag ser verkligen fram emot att få sova mig bort innan jag ska upp till jobbet om några timmar igen.

På min och Sabinas gemensamma sida på fb så brukar vi ju lägga upp saker för att pigga upp varandra eller bara dela med oss av våra sysslor. Jag blev så otroligt glad nu när hon hade linkat sidan till hela A Very Potter Sequel som jag hade glömt bort helt. Precis det som behövdes för att lyfta upp humöret lite! <3


Love you bye!

Advice to you

Du kan inte köpa dig kärlek. Någon annans kärlek går inte att köpa för pengar, föremål eller ens för kärlek, we have tried. Kärlek är något som kommer inifrån dig själv och som ingen annan kan tvinga fram, inte heller du själv. Den antingen finns där eller inte.
Ibland känner man ingen kärlek för personen som man inte vill nåt hellre än älska. Så om du en dag vet att du älskar någon - strunta inte i det. Låt det inte bara vara för det finns anledningar till att du har dessa känslor och oftast talar de ganska tydligt för vad som är viktigt för dig.

Denna har jag suttit och sjungit på nu i nästan en timma...

Jag är glad. Varför är jag glad? Jag vet inte varför jag är glad. Eller jo jag vet anledningarna till att jag är glad, jag förstår bara inte varför inte det som gör mig orolig och otroligt förvirrad väger mer!
Men som sagt, jag har varit glad och mått jättebra de senaste veckorna/månaderna och varför vill man inte ha det så? Så jag sjunger på och jag ler och slår mig själv på handen för att jag fortfarande inte har lagt mig när jag sa att jag skulle lägga mig tidigt ikväll!


Love youuuuuu bye!

Vi provar väl på att dator-vlogga såhär dagen efter när man är som piggast och peppast!

"Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results.
So being in love makes you insane."

Herregud vilken fredag! Fullt ös hela kvällen med massor av folk och alla gick man jättebra ihop med. Gamla vänner man inte hade sett på jättelänge gjorde kvällen helt underbar då det var jätteskönt att kunna ha roligt med dem igen. Stämningen höll sig på topp genom hela natten och mitt lilla gäng sa hejdå till alla andra då jag tror att klockan var kring 4-5. Denna kväll ägde rum ute på Ekerö och att ta sig därifrån hem till mig i Salem tar sin lilla tid ska jag säga. Redan när vi satte oss på bussen därifrån så kände jag att jag verkligen aldrig tidigare hade varit så trött som jag var då!

Jag låste upp dörren hemma några minuter i sju på morgonen, tog en otroligt skön dusch och kastade mig i sängen där jag inlindad och nerbäddad fick sova som ett litet utslaget barn.
Klockan är 10:30. Guuuud vad jag är törstig! Jag måste bara kila upp lite snabbt och hämta ett glas vatten. Sådärja, uppdrucket, nu lägger jag huvudet på kudden igen och ska sova vidare.

Men ni känner mig. Jag förstår inte varför jag har såna problem med att kunna somna om! Efter en timma utan att lyckas somna så klev ja upp och började tvätta kläder (av allt man kan göra) istället. Och nu sitter jag här, på jättebra humör, helförvirrad över några saker från gårdagen och helt död i huvudet och kroppen för att jag är så TRÖTT!


REALLY love you guys bye!

Så var det då dags. Imorgon äger den väldigt länge planerade och väldigt efterlängtade festen rum. Så självklart vaknade jag idag med ögoninflammation i båda ögonen. Hoppashoppashoppas att det försvinner under natten!!!!
På jobbet idag smet jag över gatan till apoteket och shoppade upp 4 olika medel som apoteks-kvinnan tyckte att man kunde prova. "I take the lot!"
Ooooooooch vid kassan så såg jag några storpack tuggummin som slank med i inköpet innan jag hann hejda mig själv. Var är nu den där lådan....


Love you bye!

Hej jag heter Wallerie och jag är beroende av tuggumin.
Also I'm psycho.

"The worst prison would be a closed heart."

Nej, jag är inget Miley Cyrus fan.
Men jag är realistisk nog att förstå att man kan digga en låt oavsett om det sägs att man ska göra det eller inte. Den här låten dök upp i ipoden på promenaden igår och om vi nu ska vara ärliga så fick den gå på repeat ett par gånger och jag may or may not have dansat fram på skogsstigarna lite.

Herregud. Nyvaken! igår gick jag och la mig innan ett (extra tidigt för mig) för att jag var så jäkla trött och hade en ordentlig huvudvärk. Under natten så vaknade jag flera gånger för att jag inte kunde andas! Näsan blev igentäppt och eftersom jag har ont i halsen så gjorde det ont att andas genom munnen. Nu efter en lång sömn, men mången avbruten, sömn så vaknar jag nästan lika trött och med samma jobbiga huvudvärk. Känner bara "kul att jobba till sent ikväll på jobbet"....

Jag tycker inte om att bli nersjukad gång på gång på gång på gång! Nog är nog! :(


Love you bye!

Härligaste måndagen på riktigt länge. Men jag är fortfarande lika rastlös. :(
Så babbel om buss och vlogg och sommar. Och städning!!

"Wherever you go, go with all your heart."

Åh det är så roligt när man kommer över varor som är helt bisarra! Jag menar hur såg mötena ut egentligen när de kom fram till att det här var en bra säljar-idé? Detta är definitivt det roligaste godiset jag har stött på i butikerna här hemma!

Ok låt oss få detta klart för oss. Vissa gillar att spela spel när det kommer till att lära känna varandra. Not me, inte idag. Visst är det spännande att leka och till och med roligt att hålla på så när man lära känna någon man verkligen tycker om.
Men om dina avsikter är att få henne intresserad av dig - don't play games. Av erfarenheter genom vänner och mig själv så har vi lärt oss detta. This is a contest against time. Du kan vara hur förtjust som helst. Men om du tar för lång tid på dig för att visa framfötterna så har du helt enkelt inte gjort dig förtjänt av hennes vackra känslor. Vill man ha något så får man kämpa. Och ingen tjej vill känna på något annat sätt än att du gärna tar initiativet hos dig själv och tar risker för det du vill ha. Man up, eller se på när någon annan kammar hem storvinsten.

Kortfattat - Om du vill ha något (eller någon), gör dig förtjänt av att få det du vill. Nothing comes easy, no one is easy.

Jag har börjat bli snabbare i benen än vad sl reseplaneraren vill så innan vi möttes idag så promenerade jag runt på stan för att fördriva tiden. Något jag säkert har nämnt är att jag i flera års tid har letat efter "roliga" örhängen. Gärna lite större och helst i form av föremål hellre än rena smycken. Inga har jag i varje fall hittat som jag har gillat men idag kom jag faktiskt över några små gulliga hängen. Meee like!

Ligga i sängen och precis vara på väg att kunna somna. Härliga nattkonversationer igen. Lyssna på musik som gör en ännu sömnigare. Hitta gamla låtar som väcker gamla härliga minnen. Jag tror visst jag kommer somna med ett leende snart.

Har ni problem med att sova? Finner ni det mycket roligare att spendera nätterna med vad annat som helst än att sova bort dem? Ja då känner ni säkert igen er i mitt babbel. Men jag tycker ändå att ni borde sova hellre än att lyssna på mitt babbel.

Läser gamla inlägg. Saknar speciella människor. :)

(favorit i repris)

Finns det något härligare? Ja kanske för de som faktiskt sover om nätterna som duktiga små barn. Men om man är som jag och har ordentliga problem med att sova så uppskattar man det roliga man kan få vara med om med människor om nätterna.


Love you bye!

God morgon. För första gången får ni se hur risig jag ser ut på morgnarna, (ja förutom ni som faktiskt känner mig).
Om ni undrar vad märket på kinden är för något så upptäckte jag det själv strax efter detta när jag gick upp - och det är tydligen jag som har rivit upp mig själv i sömnen. Undrar om jag drömde att jag slogs med förkylningen. Att vakna av hosta i ett kallt rum är inte kul!

Oj oj oj vad denna får en att tänka tillbaka flera flera år! De senaste dagarna har jag (istället för att nödvändigtvis bara lyssna på bra låtar) lyssnat på allt som jag hade glömt att jag hade i ipoden. Bland annat denna då.

Sabina är en superfotograf! Haha. Hon har alltid gillat att fota och just nu är hon några veckor in på en fotokurs. Förra helgen hjälpte jag till med hennes "veckouppdrag". Jag har redan glömt bort vad uppdraget kallades men hon ville iallafall fota mig när jag släppte vattenballonger från hög höjd. Eller ja, fota ballongerna när de blev släppta av mig.

Så det blev in till stan där vi fyllde en balja ballonger med kallt vatten. Vi gick ut till den lämpliga fotoplatsen och vi kom på den briljanta idén att jag kanske skulle stå på något för att komma över räcket, som en stege! Så in for Sabina och hämtade en bra och fin stege som jag fick stå på. Sabina for omkring i olika vinklar medan jag höll i ballongerna vilket var friggin freezing kan jag tillägga trots att solen sken jättefint.
Bra bilder blev det såklart och efteråt gick vi in och värmde oss med kopp te och avslutade dagen med nostalgi och en gammal backstreet boys skiva. Vi luktade gummi i flera dagar efter...

Jag har hunnit ta mig så långt som till slussen då jag läser att bussen vidare redan har gått (tänkte då passa på att vlogga i väntan på nästa). Men icke! Jag var bara glad att inte behöva sitta och frysa ihjäl lika länge som vanligt.

Så sent som igår så frågade en kompis hur det var med mig och jag kunde svara glatt "Bra, äntligen FRISK!". Peppar peppar. Idag har jag blivit sjuk igen. Visst bara småförkyld men halsen tar kål på mig, jag har känt mig hängig och trött hela dagen och även blivit ovanligt irriterad på kunderna vilket förvånade både mig och mina kollegor.
Så min slutsats är helt enkelt att mitt nya jag tappar bort mitt goda humör varje gång jag blir sjuk!

Förra måndagen nämnde jag ju att jag blev sjuk och att det var en av de värsta dagarna detta år. Och varför var det det? Jo för att jag var så otroligt upprörd. Arg rentav, vilket jag ALDRIG blir. Visst jag blev sjuk från ingenstans inom en timma på arbetet. Visst jag jobbade långdag till 21. Visst jag fick stå ensam på jobbet och ha supertråkigt medan alla andra var på utbildning vilken jag kanske hellre hade velat gå på. Visst jag mådde rentav skit mot kvällen och förkylningen ville inte ge vika. Och visst min sista kund var skickad direkt från helvetet och gav mig en halvtimmas tortyr då hon vägrade lämna butiken utan att få pengar för saker hon inte betalat m.m. Kortfattat min värsta kund jag har haft att göra med. Att åka 2-timmars resan hem sen med en 83e gradens ryggvärk hämmade inte direkt ilskan.

Men allt det där (förutom kunden då) är ju ingenting ovanligt för mig så jag förstår inte varför jag blev så upprörd! Även fast allting (och lite till) smällde till mig på en och samma gång så borde jag inte ha känt mig så arg. Svag eller ledsen visst (vilket jag också var) men inte arg. Den enda förklaring jag kan komma på är att jag blir som SuperSuraSunkSara när jag blir sjuk nu! :(
Frisk frisk frisk frisk frisk tack!


Love you bye!

Så var det dags att åka till jobbet igen. Förkylningen har fortfarande gett med sig (vaknade med näsblod. Mys.) men tvekar inte att jag kommer klara mig tills jag slutar 20.30. Det enda igen är att det är så otroligt tråkigt att jobba ensam på kvällarna. Please come visit? Haha jaja, sköna på-väg-til-jobbet-låtar ljuder i högtalarna just nu.

Det som äter upp mina tankar och drömmar just nu är den vän som jag saknar. Just nu vill jag bara höra ifrån honom för att bli klok på det här. Om han nu inte vill vara min vän så kan han väl bara säga något åt mig för att få mig att hata honom! Det skulle vara så mycket enklare att släppa taget om jag hatade honom.
Men nu gör jag ju inte det. Utan istället undrar jag konstant ifall det är han som hatar mig eller inte. Jag har haft samma dröm fleratalet gånger nu fast i två olika senarion. I den ena så återförenas jag överlyckligt med honom och allt löser sig, och i den andra så får jag veta sanningen om hur lite han egentligen tyckte om mig.

Oavsett vilken dröm det har varit så har jag alltid känt mig så ledsen när jag vaknat, just för att jag nog aldrig kommer att få klartecken i det här på riktigt. Såklart så önskar jag att jag fick min vän tillbaka precis som i drömmen. Men som det känns så lutar det mot att den andra drömmen är mer sann. Jag önskar bara att jag fick höra det rakt ut isåfall. Snälla låt mig hata dig, det är det minsta du kan göra om det här är hejdå.

Jag hade en jättehärlig helg. En lugn men trevlig. Vill gärna berätta mer men det får bli senare när jag känner mig bättre. Och varför känner jag mig inte bra för stunden då? Jo för att jag har blivit SJUK! Jag var allvarligt den enda jag kände som hade lyckats undvika förkylning eller sådant hittills i år. Tills igår då. En timma in på jobbet så blir jag förkyld från ingenstans! Och ju längre tiden gick desto jobbigare blev det. Idag var jag ledig och har bara kurerat mig och hoppas att jag klarar mig på jobbet resten av veckan nu. Nä, igår var en riktig skitdag för mig och den kan jag också eventuellt skriva om lite senare.

Ni vet ju att när man är sjuk eller svag så blir man oftast på dåligt humör. Eller inte nödvändigtvis dåligt humör men man har svårare att få till det där leendet i ansiktet. Ibland behöver man inte ens vara sjuk för att ha sådana dagar men nu skyller jag på det.

Och när man känner så så kan man ju absolut fortsätta blogga. Det är bara det att man känner helt enkelt inte för att skriva något positivt. Den driften finns liksom inte där längre. Och så känns det nu. Jag vill bara bli uppmuntrad eller få goda nyheter eller vad som helst. Vem som helst kan dela med sig något roligt som inte alls handlar om mig och jag skulle bli glad. Jag vill få glad-lusten tillbaka! Hoppas deppet försvinner med sjukan snart.


Love you bye!

Haha jag satt och snackade med en kompis och vi babblar på som vanligt. Som alltid säger vi saker som kommer ut helt fel men som vi fattar meningen av ändå men något den här kompisen slände ur sig fick mig att tänka på denna urgulliga låt. Stackars ninen. :)

Jag gillar inte att prata om bantning och sådant eftersom det är så otroligt tråkigt, men ett enda litet inlägg kommer här.

Jag är väldigt nyttig av mig som person. Jag har sällan ätit godis eller snacks och allt jag har ätit eller druckit är sockerfritt och fettsnålt. Det har aldrig varit för att jag har försökt vara nyttig, utan för att det är det jag har varit van vid och det känns bra. Dessutom har jag alltid gillat att ta promenader och allt det där. Sen skulle jag ju ljuga om jag säger att jag inte har avnjutit pizzor och sådant gott tillsammans med vänner genom åren. Jag har ändå aldrig gått ned i vikt och jag har jämnt misstänkt att det är den där genen som ligger och spökar i släkten då vi alla alltid har varit "korta och runda".

Men med den konstiga start detta året fick så tror jag minsann att kropp och sinne har ställt om sig helt och skitit i den där genen. Jag har gått ner himla mycket i vikt och detta har jag omfamnat och passat på att utnyttja! Jag tränar nu mer än jag gjorde förut, är mycket mer aktiv och framför allt så har jag blivit noggrant nyttig när det gäller mat. Kroppen sammarbetar äntligen med denna ansträngning! Men några som inte gör det är mina morföräldrar som jag bor med.

Visst är det underbart att de bryr sig, men de lägger näsan i blöt och ifrågasätter saker de inte vet ett dugg om. De vet hur nyttig jag är just nu men envisas ändå att fråga mig varför jag inte vill äta fish & chips med dem, varför jag inte kan äta glass, varför det skulle vara onyttigt med gryta på kokosmjölk.
Jag är nyttig, okej? Låt mig sköta den delen själv - tack!

Jag blir galen. Jag har alltid varit en lätt-sovare om vi nu beskriver det så. Jag vaknar för vad som helst och när jag väl har vaknat så är det ett helvete att somna om igen. Det är i stort sett omöjligt om klockan är efter sju på morgonen.
Därför kan jag tycka att det är mindre underbart att bo i ett hus med tunna väggar, i rummet vilket utanför alla i huset samlas 24/7 och pratar och slamrar högt. Speciellt de dagar då jag FÅR ha sovmorgon och vila ut. Ge mig egen lägenhet nu.


Love you bye!

Under dagens långpromenad så stötte jag på ett gäng uppradade lådor med stenar ovanpå. Vad är det för någonting? Jag tror inte att det är den gissning som jag anger men det är den närmsta förklaring jag kan komma på! Vad tror ni?

Den här videon har jag haft under mina favoriter väldigt länge, och nu hittade jag den igen.
That doll is creeping me out!

Vad gör man när man saknar men det är utom ens kontroll att få tillbaka?

Har ni haft vänner som har betytt väldigt mycket för er? Som tagit stor del av erat liv och som ni känt stått er nära. Och så en dag är ni inte vänner längre. Och det skulle inte bero på att ni blivit ovänner, inte kommit överens eller ens ogillat varandra utan bara på grund av olika andledningar och konsekvenser av saker.
Har ni haft sådana vänner som bara har försvunnit ur era liv en dag? Och det är ingenting ni kan göra åt utan kontrollen ligger helt i deras beslut. Och att man saknar dessa vänner varje dag. Den känslan suger.

Hejdå långt rakt hår. Hej lock-permanentat! Ny människa, nytt liv, ny frisyr!
Jag är tillbaka från frisören och jag älskar mitt nya hår. Visst, det är superkrulligt just nu men jag älskar förändringen. Jag älskar att ha lockar och har velat permanenta i flera år, och nu blev det slag i saken.

"Jag ska tvinga mig själv att få med lite av kvällen på film". Yeah right. *facepalm*
Foton blev det gott om, men film.... you know me.

Någon som kommer ihåg denna?
När jag var mindre så fick jag Eva & Adam - Fyra födelsedagar och ett fiasko på vhs. En av mina få egna filmer, wohoo! Åh vad jag tyckte den var bra. Idag tycker jag nog ganska annorlunda men nog väcker låten gamla minnen till liv.

Om du nu behandlade mig som du gjorde och inte kunde älska på riktigt - om jag känner den ilska jag känner och det var jag som lämnade dig. Varför får du mig då fortfarande att gråta som jag gör?
Hur kan du ha makten när du inte ens bryr dig om den? Hur kan du få mig att känna mig så sårad och sviken ibland när du faktiskt avstått dig från alla skyldigheter?

Jag hatar dig. Jag hatar dig för allt det du har gjort och allt det du gör. För allt du aldrig gjorde och för allt du aldrig känt. Jag hatar dig för den du är idag och det du står för. För mig är du en främling som bara står för smärta och svek. Inte ett korn av ditt hjärta finns kvar, det hjärta som en gång slog för mitt. Du har varit ett tomt skal sen länge och bara fyllt dig själv med svärta. Allt som kunde vara fel var fel och allt sånt du kunde sagt det sa du. Så mycket du kunde såra sårade du, och du kunde inte brytt dig mindre. Jag hatar dig för att du gjorde mig så liten, för att du bestämde min plats. Jag vill aldrig se dig igen och jag vill gräva ner våra minnen. För jag hatar dig.

Så hur kommer det sig att du får mig att gråta? Varför tänker jag ens på dig?
Varför vill jag ha en förklaring som jag aldrig kommer få? Varför önskar jag att vi kunde vara vänner, när du inte förtjänar mig som vän? Varför vill jag att du ringer bara för att få höra din röst? Varför känns det som en lögn när jag säger att jag inte älskar dig?

För trött!

Nu ska jag snart åka till mina kära vänner då vi ska fira två födelsedagsbarn som fyller år samma dag. Grattis Sabina & Tove! Ja de fyller ju inte år idag men vem vill fira på en tisdag? :D
Mys tillsammans, sen middag ute och sedan utgång för att avsluta med slumberparty. Eller ja, jag och Sabina kommer slockna i samma rum för att morgonen efter göra sällskap till jobben. Så hej för idag så hör jag av mig med imorgon. 
.... efter jobbet....

Jag är sjukligt trött. En lång och hård dag för mig. Jag höll på att somna när jag pratade i telefon, så utmattad är jag. Och vad gör jag då? Jo tydligen sätter jag igång och gnäller på lokaltrafiken då. Men jag lägger upp klippet ändå. Det har verkligen inte varit min dag idag och någon gång måste jag synas bitter på vloggen så varför inte få det överstökat? Jag vloggade också lite på jobbet idag, men det finns inte en chans att jag tänker fixa den videon idag! No way GOOD NIGHT!

Är tillbaka från ännu en promenad. 7 km känns ändå rätt bra i benen såhär efteråt även fast man borde stämplas som tokig när man ger sig ut i det här vädret.
När jag är ute och går så brukar jag aldrig gå efter en viss rutt. Jag brukar inte planera "jag ska gå den här vägen". Det händer att jag ibland vill gå till ett särskilt ställe, men inte ens då är vägen bestämd.
Det är mycket härligare att bara gå på och det är vad jag brukar göra. Jag brukar också vilja gå till ställen som jag absolut aldrig har varit på tidigare och efter att ha gått genom större delen av kommunen idag så var jag i ett radhusområde där jag aldrig hade satt min fot innan. Trodde jag, tills jag fick en flashback från när jag var 9 år! En av mina mindre smickrande stunder.

På den tiden gick jag i en skola här i kommunen. Jag gick i trean och en flicka i parallellklassen hade bjudit in en grupp barn till sitt födelsedagsdisco, bland annat mig! Det här var runt tiden som melodifestivalen var igång, för flickorna i hennes klass hade lärt sig ett dansnummer till låten "Anropar Försvunnen" som Hanna Hedlund sjöng.
Under discot i hennes vardagsrum så började den låten spelas och alla flickor skulle dansa det dansnumret som de tydligen hade haft på sin roliga timme i skolan. Av oss flickor så var jag den enda från utanför klassen så självklart kunde inte jag dansen. Men med stort hjärta försökte jag hänga med ändå alltmedan de skrattade åt mig för att jag inte kunde göra "rätt". De försökte lära mig men skrattade ändå och till slut så blev jag så ledsen att jag lämnade dansgolvet och satte mig under deras trappa och lät tårar rinna.
Jag vet att jag var väldigt ledsen, men come on, trappan var byggd så att man såg mig tydligare där än om jag hade stått direkt i hallen. Flickans mamma kom och frågade varför jag var ledsen och jag sa att alla skrattade åt mig för att jag dansar fel. Jag tror mamman blev lite irriterad på mig (med all rätt egentligen) för att jag riskerade att göra discot till något tråkigt och hon föste ut mig på dansgolvet igen och sa åt mig att försöka ändå. Vilket jag gjorde men utan större entusiasm. 

Visst var det strängt och nästan lite orättvist, men igen come on! Hur ledsen jag än var så kunde jag inte ha varit en större dramaqueen. Jag gjorde som jag gjorde för att få uppmärksamhet utan att fatta det själv. Om jag hade haft ett disco så hade jag då inte velat ha mig där. Ungar alltså...

En VÄLDIGT flamsig och oseriös vlogg. Gillar du inte larviga människor, ja kolla inte här helt enkelt. :D
Jag behövde få leka av mig ordentligt med blyga lillebror, okej?

Så, efter att ha grattat brorsan så åkte jag iväg till jobbet då jag öppnar butiken. Efter jobbet hann jag med ärenden på stan innan jag träffade min älskade vän Sabina och vi promenerade. Och nu sitter jag här hemma, klipper ihop nästa vlogg, och väntar på släktingar som ska komma och hälsa på. CRAZY!
Såhär duktig på att få saker gjorda under en och samma dag har jag inte varit på... om jag ska vara ärligt så har jag inget minne av att jag har varit så hyper som de senaste dagarna.
Då kör vi 500 situps ikväll då!

Min "mellersta" lillebror fyller 16 idag! Många gratulationer till honom. Och jag hoppas att han uppskattade vår väckning för en timma sen eftersom jag inte kunde somna om och får sitta och rulla tummarna tills det börjar bli dags att åka till jobbet.
Han blev glad för presenterna han fick iallafall! Jag tror att han gillade scarfen han fick av mig, men det blev mer:

Mormor: "Ser du vad det är för något?"
Lillebror: "Eeh..."
Mormor: "Det är en sån där scarf ju!"
Lillebror: "Jahaaja."
Mormor: "Man kan ha den på många sätt tydligen. Din syster kan visa dig hur du ska bära den!"
Jag: "..... just det."

Jag hade inte alls glömt att lillebror fyller år imorgon! Suck så måste man ut och hitta present. Hur kan han fylla år nu, han fyllde ju förra året!

Pain makes you stronger - efter ett tag! Ett sår gör alltid ont så länge det är ett öppet sår och det kan ömma länge. Men så en dag har du fått ett ärr som både är starkare än huden innan och som påminner dig hur du ska undvika att bli sårad igen.
Fysisk misshandel, psykisk misshandel. Det är lika illa alltihop. Du ska alltid bli behandlad som du förtjänar och inte sämre än så. Hårda ord, sårande kommentarer, respektlösa handlingar och nonchalant egoism. Inget av det där ska du behöva ta. Det där handlar bara om en dum stackare som inte kan älska på riktigt, och den personen ska behålla sina skitiga behandlingar för sig själv och låta dig vara.

Det spelar ingen roll om det är en vän, en älskad eller en familjemedlem. Om du finner att du har låtit dig behandlas som en påse skit i en evig tid så är det bäst att öppna ögonen och inse att allt faktiskt inte står rätt till och att du måste rädda dig själv.
Det spelar ingen roll om du inte skulle ha satt ner foten varje gång. Det gör det ändå inte okej för någon att såra någon annan med ett gott samvete. Att när du sedan väl säger hejdå och personen absolut gör det klart för dig och alla andra att den inte kunde bry sig mindre, då är det fan i mig dags att du inser hur lite denne förtjänade dig. Att behandla dig som skit och sen radera dig ur sitt liv den dag du skaffar ryggrad är bara så fel det kan bli. Och att även vända vänner mot dig... det finns inga ord för det.

Alla ni som har råkat ut för någon som njuter av att göra andra illa utan att se felet i det, det finns ett ord för såna som dem. Psykopater. Håll dig så långt bort du kan från dem.
Låt dem leva med sig själva medan du plockar upp bitarna av ditt hjärta. För hur orättvist det än är så är det på så sätt som du formar ditt nya jag, your new self som kommer att få allt det du förtjänar. Och ingenting annat.

The only way I could hurt you is by holding your hand too tight


Det är så det borde vara.

Vet ni hur man misslyckas med en vlogg? Ja, inte genom att ladda kameran iallfall...


JAG VET, jag promenerar ner till sjön! JAG VET, jag gör en vlogg av det och gör roliga saker! JAG VET, jag glömmer att ladda kameran så att man bara hinner se mig halvvägs dit!!! :(

Man är visst inte så klartänkt som onykter. Akta katterna, tjejer!

Singel.
Hur ser ni på det ordet? Tycker ni olika om ni nu är singlar eller inte? Om ni har varit det länge eller just har lämnat ett förhållande bakom er? Är ordet singel något dåligt eller står det egentligen för något som är bra?

Har ni någon gång råkat ut för kommenterare som inte ens nämner ditt inlägg, din blogg eller dig?

Haha jag bara skojar, såklart att ni har. En tjej till exempel som får många besökare skrev ett inlägg om hur jobbigt det är med den Aktiva Listan som inte stämmer. Att jag ens kom till hennes inlägg var att hon redan hade lämnat flera kommentarer på min blogg som bara hade med hennes blogg att göra. Så det är väl inte konstigt då att hon har många besökare då det verkar vara på det sättet som hon får dit alla. Kanske förtjänar en "hästblogg" att få sitta på Aktiva Listan mer än en bloggare som drar dit sina besökare själv?

Och eftersom man hade velat ha min åsikt om saken så skrev jag ju ett liten kommentar som såklart inte blev godkänd.
Sv:

Men det finns saker som irriterar mig mer och det är bloggare som kommentarer andras bloggar utan att nämna ett ord om inlägget eller den bloggaren, med enda syftet att få dem att komma och titta på sin egen blogg!

---

Edit: Gör det till 3 "fusk-kommentarer" från henne.

Jenna Marbles!
En tjej med den där assköna "I dance like shit and I don't give a damn!" attityden. Många av er har säkerligen redan sett hennes video där hon visar hur man "låtsas vara snygg" och nu har hon även kommit fram till hur man bäst undviker människor man inte vill prata med. Check it out!

- på att hålla ordning på saker. Ibland. Oftast....
Som sagt tidigare så spelade jag in en vlogg med min kamera för flera veckor sedan men kunde då inte lägga upp den på vloggen för att kamerasladden var kvarglömd hos pojkvännen. När jag var ute och långpromenerade i förra veckan och hade planerat att vlogga så märkte jag ute i kylan att batterierna i kameran var döda. Och nu sist när jag planerade att ladda upp den inför alla hjärtans dag så kommer jag på att laddar-sladden är kvarglömd hemma hos morföräldrarna! Så jag får klara mig på webcam ett tag men vlogga kommer jag inte göra.

Aj aj aj vad jag måste börja få mer koll på mina saker. För ett tag sen tappade jag även bort en mössa och ett diadem så jag gick ut och shoppade nya en vecka senare bara för att upptäcka samma kväll att sakerna var hemma hela tiden. Nåväl, jag klagar inte på många snygga mössor att välja mellan.

Lovvies

På kvällen gick vi ut med ett älskat kompisgäng på 10 pers varav tre par som gosade med varandra konstant (ett speciellt nyblivet par kunde knappt hålla sig ifrån varandra vilket jag tyckte var adorable!) och vi gick allihop till biljardpalatset.
Jättekul kanske, för de som faktiskt kan spela biljard. Nejdå jag hade det jättetrevligt med sällskapet. Och jag hade faktiskt roligt när jag igen försökte lära mig hur man hanterar en biljardkö. Försökte.

Jag och pojkvännen lämnade sedan resten av gänget och gick till Jensen's Bøfhus i hopp om att få ett bord så sent. I gamla recensioner så kan man läsa att Jensens inte ska ha varit så bra. Men tre gånger har vi nu varit där det senaste halvåret och har bara varit nöjda och likaså den här gången. Vi hade det jättemysigt, fick en hjärte-ballong och fick sitta kvar i lugn och ro tills efter att de hade stängt.

Det enda som jag om möjligt kan klaga på är denna -16 graders kyla som gjorde det olidligt att promenera hem.

Lovvies!

Jag är ett hörlurs-monster. Och med det så menar jag att nästan inga hörlurar, stora som små, överlever ett år med mig. Ibland inte ens en månad! Jag använder mig av in-ear hörlurar till allting och hela tiden. Till ipoden, laptopen, kvällsradio, allt. Ja, det händer även att de används som öronproppar när man vill sova i ett högljutt hus.
Låna inte ut dina hörlurar till mig, för de kommer att gå sönder under dagen.
Hur försiktig jag än försöker vara med sladdarna, även om jag använder obekväma öronproppar på kvällen för att rädda hörlurarna och hur jag än tar hand om dem så lyckas de på nåt sett alltid give up on me.
Tills för några veckor sen, och jag vet att det bara har gått några veckor men jag kan verkligen känna skillnaden. Sabina tipsade mig om ett par billiga hörlurar på Clas Ohlson som viras ihop av sig själv. När jag äntligen hittade dem och testade dem (och bytte ut de konstiga "plupparna" mot mina egna) så föll jag för deras smidighet direkt. Ljudet är inte det bästa men absolut inte dåligt och deras "retractableness" är to die for.

Och dessa har jag inte varit rädd om kan jag säkert säga. De har flitigt hängt med överallt på ett sätt så att de borde ha gått sönder. Om jag ska gissa alls så känns det som att de har så "billiga" och enkla delar så att de är mindre ömtåliga än vad de lite dyrare lurarna är.
Men även om just NI inte äter upp hörlurar på samma sätt som jag så kan jag ändå rekommendera er att testa dem pga hur de viras ihop. Och om ni skulle känna att det finns ännu bättre lurar med denna funktion så säg till mig! Vi vet att jag kommer behöva dem.

Och nu talar jag inte bara till er som har någon speciell att dela dagen med.
Singel som som upptagen: Hur skulle ni helst vilja spendera hela denna mysiga dag?

Jag är på gång ut nu, men min egen läxa tills jag kommer tillbaka är att själv komma på hur jag vill att min egen alla hjärtans dag ska se ut med pojkvännen.

Kom ihåg: Realistiskt eller ej!

Lovvies!

Men medan rosa är hennes livstema så har inte jag haft några större känslor till färgen på över 12 år. Jag har nog till och med varit lite anti-rosa vid några tillfällen eller så har jag helt enkelt tyckt så att "Rosa är inte min grej".
Men jag är väl inte helt ute och cyklar när jag säger att dessa rosa skor är gorgeous! Jag menar KOLLA PÅ DEM!
Jag har bestämt mig. They will be mine.

Så vad är er synpunkt på rosa. Visst kanske man har ett och annat anteckningsblock eller annan småsak i rosa. Men när det kommer till kläder, vad tycker ni är snyggt och när blir rosa för... rosa?

Lovvies!

När man är på jobbet och har putsat, dammat, skurat, servat, plockat, ordnat... ja, allt och mycket till vad Askungen brukar nu göra. När man har gjort allt det och fortfarande har tid kvar som man behöver göra av med. Ja - Då får man för sig att ta tag i Vloggen!

Nu börjar vårskorna att rulla in på jobbet! Förra våren köpte jag ett par hockeyboots från Tretorn till mig själv i blått.  Ni vet såna där converse-liknande fast i riktig kvalitet med goretex (helt vattentäta + superandning). De fanns även i beige och i höstas fick vi in lila och olive. Jag älskar mina blåa och har sett fram emot vinterns slut då jag kan börja använda dem igen. Men vårens nykomlingar är riktigt snygga!

Så nu suktas jag till att inköpa ett till par av mina favoritkängor! Jag velade med min arbetskollega om det var onödigt eller inte, men enligt henne så ska jag ju såklart ha årets collection också! Haha så vi får se, jag kanske unnar mig något fint snart.
Men vad tycker ni om skorna? Hade ni köpt dem eller inte? Och vilken färg hade ni isåfall valt?

Lovies!

Är tillbaka från ett besök på filmstaden sergel! Jag var faktiskt och såg The Green Hornet (3D) igår men det ska väl inte hindra mig från att njuta av en bra Disney film med min älsklings Sabina! :)
Narnia: The Voyage of the Dawn Treader (3D)! Jag tänker beskriva det så kort som att det var en riktigt bra film, väldigt underhållande och värd att se när man inte bara vill se action-filmer all year long.

När vi hade hämtat ut biljetterna tidigare på dagen så hade vi ju lite tid att ta vara på tills vi skulle inta våra platser i den mysiga salongen. Så vi gjorde det vi gör bäst; lalla runt på stan!
Vi saknade Butrix lite så vi gick dit och hade (såklart) väldigt kul. Vi hittade favorit utklädseln, upptäckte hur jag skulle se ut som skotte, fick fjädrar i näsan och köpte skräckfrön och en sovmask. En perfekt uppvärmning inför bion!

Att vara jättegullig, planera och lova saker som du inte har en tanke på att hålla. När hon senare besviket frågar varför du ens lovat detta när du inte tänkte fullfölja det så försvarar du dig med ett ryck på axeln "För att göra dig glad".
Detta är INTE att vara snäll.

Så, vilka är era nyårslöften för året 2011? Eller ska vi hellre säga mål? Löften är något strikt som du lovat dig själv för att säkrare fullfölja dem. Mål kan allmänt vara något du strävar efter för att försöka bättra dig overall. Jag själv har bara mål för detta år, vilket känns helt rätt eftersom man aldrig vet vad som kan hända. :)
Men vilka är mina mål?

• Jag ska börja vlogga. Ordentligt! Överst på önskelistan.
• Jag ska utforska utomhuslivet mer igen.
• Jag ska ta många bilder med min fina nya kamera.
• Jag ska få in foten mer i det hela lägenhetssökandet.
• Jag ska plugga klart mitt kvarliggande ämne.
• Jag ska komma på vad det är menat att jag ska plugga vidare till.
• Jag ska spara mycket mer av min lön än jag redan gör.
  
• Jag ska koncentrera mig mer på mitt eget bästa istället för att ta smällar för andra.
  
• Jag ska köpa gymkort (och regelbundet använda det såklart).
  
• Jag ska ta mig i kragen och återuppta kontakten med vissa goda gamla vänner!

Allting är något jag inriktar mig på att nå men som sagt, de är inga löften som pressar!

Så: har ni nyårslöften, eller simpla mål som jag? Vilka är de isåfall?

Julian Smith. Åh vad jag glad jag blir varje gång något nytt från honom plingar upp i youtube-subscription rutan.
Jo, denna är ju inte ny direkt men det struntar vi i just nu!

Sorry you guys... Jag ber om ursäkt för den inte så uppdaterade headern. Av anledning att jag just nu sitter vid min laptop och därför inte kommer åt allt material jag har hemma-hemma på min stationära dator. Men så fort jag får möjlighet så kommer jag att fixa något grymt! Om jag har tur så kanske jag har min gamla vinter-header kvar i bildgalleriet här nu när jag tänker efter, så att man tillfälligt iallafall slipper en stor, fet SOMMAR-kärlek mitt i allting.
Vi får se, det märks väl isåfall. Vi håller tummarna!

Det här är i ingen mening alls att låta otacksamt, men genom livet har födelsedagspresenter eller julklappar varit sällsynta, och i synnerhet "bra" sådana. Man har självklart varit glad över det man har fått, men man har aldrig fått någon anledning att bli överlycklig direkt. Julen 2010 fick jag däremot tre UNDERBARA julklappar, av min pojkvän! Jag blev jätteglad av tre anledningar.

• Min pojkvän har aldrig varit den typ som gett presenter.
• Det låg mycket tanke bakom presenterna
• Alla tre var något jag har stor användning och glädje av.

Jag fick ett paket från The Body Shop med mango-body butter, bodyscrub, bodyshower och en sån där dusch-toffs!
En underbar julklapp eftersom han lovade mig för 2½ år sedan att han skulle ge mig en bodybutter som jag alltid har önskat mig. Jag trodde att jag tyckte bb-mangon luktade blä, men där mindes jag helt fel. Den doftar underbart!
Jag fick också en musmatta till min laptop vilket jag var i stort behov av. Köpt från Blizzard med motivet av en Worgen från spelet World of Warcraft (som ni kanske känner till att jag spelar ibland).

Min tredje julklapp och absolut den bästa jag har fått i hela mitt liv var en digitalkamera! En grön, skitläcker sådan också. Jag älskar ju grönt och min gamla kamera som har ett antal år på sig har börjat krångla lite. En väldigt överraskande julklapp och definitivt den mest omtänksamma hittills. Jag är väldigt glad att pojkvännen har stepped it up a little med hela pojkvän-grejen.

Om jag hade haft en mobil-till-dator sladd så hade jag definitivt ordnat den här som ringsignal!

Hej alla! Jag har saknat er och jag har saknat bloggen! Det känns känns nästan som att påbörja en ny blogg! =D

Som vissa av er kanske har märkt så har ett "mörkt inlägg" daterat i september försvunnit från min blogg. Där skrev jag av mig den tunga känslan av att ha blivit föräldralös, och det är jag själv som har tagit bort inlägget. Syftet var endast att få skriva av mig och det fick jag göra, och nu hör all den där skiten till det förflutna. Visst har jag fått gå igenom en hel del skit och som vanligt få ta mer ansvar och stötar för andra än att få någon underlättning själv. Men i det stora hela så har allting bara blivit till det allra allra bästa för mina 3 småbröder. I vissa sammanhang känns det jävligt surt att man, som myndig anhörig, inte inräknats alls i den process som är till för att hjälpa. T.ex när det gäller försäkringspengar (mest för att om det är någon som mamma var skyldig någonting i någon form så var det mig), men bara av att se hur bra mina bröder har fått det så mår jag mycket bättre.
Jag får fortfarande bo hos mina morföräldrar där jag har bott sen 9 månader, och de står nu officielt som förmyndare till två av mina bröder som bor med oss. Min äldsta lillebror har nyligen blivit skriven hos vår faster av olika anledningar och efter en lång och jobbig process med olika händelser, och det är också bara till det allra allra bästa.

Så ja, nu har det firats jul och det har firats nyår och det nya året ser ut att bara erbjuda nya möjligheter och framgångar, samtidigt som vi lägger ett jäkligt tufft år bakom oss. Hejdå all skit, hej nya/gamla vänner och framtiden!

/Love U

Igår var jag och Schlabbo ute på stan och roade oss bland sommarrean, och när vi stod i kassan på Carlings så började vi asgarva när vi så en ställning t-shirts med motiv av Prins Daniel, med en keps som det står "Det går bra nu" på. Verkligen shoppingdagens höjdpunkt! Jenny Alexandersson verkar vara den enda som har bild på tröjan.

De senaste veckorna har jag lyssnat på soundracken till Eclipse. Muse låt "Love Is Forever" har jag redan nämnt att jag älskar, men förutom den så fick resten av albumet mig att tänka "vad tusan har fått dem att välja dessa låtar till filmen?". Men bara första gången för efter att ha lyssnat en eller två gånger så började varje låt att fastna och man lärde sig att lyssna till dem på ett annat sätt. Som sagt, lite synd att det krävdes tålamod innan man gillade albumet, men nu tycker jag att det är helt i Twilight-andan och att det passar helt rätt. Vilken av dessa sjukt bra låtar är eran favorit? Jag har inte kunnat peka ut en klar favorit, men en som jag verkligen tycker om är "Heavy In Your Arms" med Florence + the Machine.

Så är man hemma igen! Har varit kattvakt sen i onsdags och lille Ville var genomgosig hela veckan. Hans familj hade en till katt innan honom så när Ville kom in i bilden så fick han ta rollen som den blyga osociala killen man aldrig fick se skymten av medan storkatten tog åt sig allas uppmärksamhet. Men för några månader sen dog storkatten och sen dess har Ville ändrat personlighet helt. Han pratar med en, håller sig nära fötterna vart man än går, vilar i närheten av en och ska alltid gosa. Underbara Ville. Min pojkvän fick också hälsa på och blev omtyckt på en gång, även fast han envisades med att kalla Ville för Katten Jansson! Knäppo.
Men nu är jag hemma igen som sagt ovan och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill sola på gräsmattan men solen lyser inte upp tomten tillräckligt än. Nomnomnom! Senare idag ska jag göra min efterlängtade beställning på LA Colors nagellack!


- Puss på knät!