Min upplevelse 2007
Natten mellan den 20-21/11 2007 stod jag i kön utanför Bokslukaren för att vänta på releasen avDödsrelikerna (svenska översättningen). Jag skäms lite över att jag fortfarande inte har läst den utan den står prydligt och sprillans ny än idag i bokhyllan. Men lugn, den engelska har jag läst (sisådär 5 gånger) och även den köade jag inför några månader innan. Jag kan berätta mer en annan gång.
Men den här releasen för översättningen var kanske inte det bästa jag har varit med om. Jag fick mer kontakt med de andra fansen än på megareleasen tidigare, men det var kallt, regnigt och mörkt. Jag hade varit där sen 19 och hade några timmar framför mig att vänta. Hon som pratade med mig mest var en tjej i 27-års åldern och var ett starkt exempel på ett sånt där HP-fan som jag aldrig kommer att vara Långt ovårdat hår, ovårdat ansikte, HP-ryggsäck och hela köret (och så häxhatten och de inspirerade klädera.). Och trots att hon kort sagt levde för det vi pratade om så kunde jag ändå mer än henne. Jag är SÅÅÅ nördig, men jag kommer aldrig att vara sån.
Mina fingrar och tår förfrös medan jag satt i en port längs gatan där alla väntade men som tur delade de som höll i detta ut kakor, godis och varm choklad till alla under hela kvällen. Sedan kom Björn Kjellman och hade högläsning ur boken för oss och jag lyckades filma från min plats långt fram i kön. Poliser höll ordning på den frusna skaran med köande och till sist fick vi springa förbi harpspelerskan, in i bokhandeln till alla bord med böcker och köpa så många man kunde plocka på sig. En ganska tråkig kväll men samtidigt väldigt kul. Oh vilka minnen man fick.
Kjellmans högläsning - SVT och Polis bilar - En rödnäsad Wallerie!
Varm choklad - Fansen leker i kön för att få upp värmen.
Men den här releasen för översättningen var kanske inte det bästa jag har varit med om. Jag fick mer kontakt med de andra fansen än på megareleasen tidigare, men det var kallt, regnigt och mörkt. Jag hade varit där sen 19 och hade några timmar framför mig att vänta. Hon som pratade med mig mest var en tjej i 27-års åldern och var ett starkt exempel på ett sånt där HP-fan som jag aldrig kommer att vara Långt ovårdat hår, ovårdat ansikte, HP-ryggsäck och hela köret (och så häxhatten och de inspirerade klädera.). Och trots att hon kort sagt levde för det vi pratade om så kunde jag ändå mer än henne. Jag är SÅÅÅ nördig, men jag kommer aldrig att vara sån.
Mina fingrar och tår förfrös medan jag satt i en port längs gatan där alla väntade men som tur delade de som höll i detta ut kakor, godis och varm choklad till alla under hela kvällen. Sedan kom Björn Kjellman och hade högläsning ur boken för oss och jag lyckades filma från min plats långt fram i kön. Poliser höll ordning på den frusna skaran med köande och till sist fick vi springa förbi harpspelerskan, in i bokhandeln till alla bord med böcker och köpa så många man kunde plocka på sig. En ganska tråkig kväll men samtidigt väldigt kul. Oh vilka minnen man fick.
Kjellmans högläsning - SVT och Polis bilar - En rödnäsad Wallerie!
Varm choklad - Fansen leker i kön för att få upp värmen.
