Wallerie

Hur gick det med detta egentligen? 

• Hon heter Mia, och inte Amalfi, och hennes namn på stamtavlan är Cabbage Rose. Hon är nu ett halvår och kom mycket riktigt från den uppfödare som jag hade hoppats på, Bowspots. Jag fick alltså min lilla drömmisse till slut!

• Mia är världens roligaste katt, klättrar i och på allt och ramlar över sig själv jämt och ständigt. Hon vill alltid vara med på allt man gör från att laga mat, duscha, titta på film och städa till att bara gå genom lägenheten med en. Hon är ständigt vid ens fötter till den grad att man nästan ramlar över henne.

• Hennes högsta önskan i världen är att man ska leka med henne vilket vi också gör hela tiden. Det måste man om man inte vill att hon ska störa grannar med "springa så snabbt jag kan fram och tillbaka genom lägenheten"-tassar.

• Hon pratar med en hela tiden med en röst som varierar från "jag är liten och pipig och snäll" till "jag är en mäktig vildkatt, hör min höga stämma". Hon älskar att jaga flugor och laserpekare och då vet man att ett "kvittrande" kommer, som på beställning, varje gång. Såhär låter det på ett ungefär:

• Hon älskar vatten, som bengalen ska, och hon kan komma gåendes med blöta tassar om man har glömt att tömma baljan i duschen som vi brukar leka med. Här har vi lekt färdigt, jag har torkat henne och gått därifrån och när jag återvänder till badrummet en stund senare så har hon satt sig i baljan igen för att leka på egen hand:

• Mia är inte bara vild och galen utan också världens goaste. Redan första natten i huset så sov hon mellan huvudet på mig och Franco och hon har forsatt att sova tätt intill i sängen varje natt. Hon ska även sova på en (allra helst under hakan på en) så ofta hon kan under dagarna. Om man så pluggar eller spelar tv-spel. Man får nöja sig med att jobba enhänt medan den andra handen håller upp katten enligt krav. Och följande sker varje vardag utan undantag: då väckarklockan ringer tidigt och man kliver upp för att morgonkissa så följer en trött och envis katt efter och hoppar upp i famnen för att sova medans man sitter på toan. Som för att trotsigt säga "Nej, nej, nej. Det är alldeles för tidigt, crazy human. Nu går du tillbaka så att vi kan fortsätta sova tillsammans!".

• I övrigt så är hon (som förutspått) väldigt vacker att titta på och en fröjd i allmänhet för både oss och våra gäster. Hon är så snäll och glad mot de som besöker, speciellt barn och fastighetsskötare, och visar alltid sin bästa sida i utbyte mot lite kattgodis. Och ja just det - hon glittrar i solen á la Edward-style! Här är lite blandade bilder på fina fröken:

• På tal om kattgodis så kan hon tre tricks jättebra, och vi lär oss hela tiden nya. Hon ska bli världens duktigaste cirkuskatt. Men man MÅSTE ge godis efter precis varje trick, annars klagar hon högljutt och vägrar blankt att fortsätta. 

 

 

Kemiprov på torsdag. Viktigt att jag pluggar ikapp.


... eller musik och städa lägenhet? 

 

Love you Bye!

Oavsett vad man tycker är "flickigt" och "pojkigt" och allt där emellan så har vi nog alla lekt med tanken på vad vi ska döpa våra små personer till. För att ett namn ska få hamna på min lista så måste det uppfylla vissa krav. 

1: Namnet får gärna vara kort. 2: Kopplade smeknamn måste också låta fina. 3: Namnet får inte vara för populärt (Namnet Ella var en favorit tills var tredje unge fick döpas därefter). 4: Jag ska inte ha känt någon vid detta namn som jag tyckt illa om (En Max retade mig när jag var liten. Mitt barn är ingen retande Max). 5: Jag själv måste ju tycka att namnet och dess stavning är fint. 

Så vi alla tycker ju lyckligtvis olika om stavning, betydelse, könsbestämmelser och finklingandet på namn. Men här har vi min lista på flicknamn som jag själv möjligtvis skulle kunna ta till -

 

 

 

Hamster, kanin, marsvin och iller - några av de djur som jag har vuxit upp med. Vänner och familj har också låtit en vara kattvakt genom tiderna. Allt har pekat på att jag kommer införskaffa mig ett eget pälstroll och jag hade alltid tänkt mig att om det skulla vara någonting alls så skulle det vara en beagle. När man har villa. Och barn. Men nu har jag varken villa eller barn så hund får alltså också vänta.

Men så föll jag plötsligt för ett speciellt djur och jag sitter här och är otröstlig inombords. Var är min lilla katt? Närmare bestämt: var är min lilla bengalkatt? 

Låt fördjupa oss lite i denna fixering. 

I snart fem år har jag och pojken levt á la "lyckliga i alla våra dagar". När jag träffade honom så innebar hans jobb att han var borta i långa perioder och väldigt ofta. Detta accepterades och inga tårar fälldes. Han var ju underbarast på jorden och såg till att jag var glädjen själv. Ingenting alls har ändrats idag och jag lever fortfarande lyckligt med min drömman som till och från är bortflugen. Däremot så har den där jävla biologiska klockan i mig tickat på. Hormoner! Jag föreställer mig en egen "Skalmans ät- och sovklocka" som har lagt till lite andra klockslag och som nu är helt inställd på att det är dags att skaffa katt.
  

Klockan är nästan fem på morgonen och kroppen luras fortfarande av falsk pigghet. Skolveckan som väntar kommer vara intensiv med prov och andra projekt som det är nödvändigt att plugga inför. Vad gör jag då på min lediga lördag när jag har fått lägenheten för mig själv (= utmärkt pluggtillfälle)? Jo, jag gör ju allt annat förutom att plugga, äta, och sova - de enda tre saker som jag hade planerat att låtas göra.

Jag har alltså spenderat hela dagen med att kolla igenom internets upplagor av kattvideos, tvättat kläder, städat, tvättat mer kläder, tränat, sorterat killens arbetspapper och letat efter minsta lilla annat jag kan göra. När kvällen sedan kom och jag kände att "Fan, om jag ska plugga alls idag så måste jag ju göra det prick nu" så lät jag mig istället minnas att jag hade en urgammal laptop undanstuvad i ett skåp med tillhörande extern hårddisk. Båda två behövde ju rensas och sorteras på skit vilket jag har skjutit på i några år. 
- Passar väl perfekt att göra det nu då! 
Sagt och gjort, samvetet håller tyst och ingenting stoppar mig. Jag spenderar hela kvällen med att rensa även mina virtuella utrymmen. Det blir ordnat, fint och jag hittar dessutom en hel del roliga serier som jag inte har sett på ett tag. Och det var så jag kom in på min nästa syssla för natten - att se på Don't Trust the B---- in Apartment 23. 

Låt oss nu prata serier! Jag har otroligt lätt att fastna för alla möjliga serier, även sådana som jag inte gillar. Har man lagt ned/slösat sin tid i ett helt avsnitt så vill man oftast få reda på vad som händer längre fram. Som någon belöning möjligtvis. Dumt är det i varje fall. Det ska däremot mycket till för att jag ska genuint gilla en serie. Förutom de storslagna som Breaking Bad och Game of Thrones så kan jag inte påstå att mitt hjärta slår hårdast för de timmeslånga avsnitten. Dessa serier, tillsammans med flertalet "halvtimmes-serier", brukar bygga på att fånga sin publik med cliffhangers och på så sätt tvinga folk till att se på skiten för att ingenting ska missas i storyn.
Missförstå nu inte detta. Jag själv faller ju för det också - för att få ut den där "belöningen" av att veta vad som händer. Men det är skit.

Saker som inte är skit enligt min mening är de välgjorda serier på kortare avsnitt som avslutar enskilda handlingar i slutet av varje avsnitt och börjar med någonting helt annat i nästa. Det gör ingenting för seriens helhet om du tittar på avsnitten i fel ordning eller missar flera avsnitt - du får alltså välja självmant att titta. Eftersom det är helt nya handlingar i varje avsnitt så känns det också som att man har fått lite fler av dessa "belöningar". Stämningen brukar också oftast vara avspänd och kräver inte så mycket mer av dig än att ligga hjärndöd en halvtimma och dela lite glädje med de i rutan. Exempel på dessa serier är ju självklart Vänner, South Park, Scrubs och New Girl. Och så även denna Don't Trust the B---- in Apartment 23. Serien i sig är inte lika givande då det händer otroligt lite. Men guldkornet som förgyller är karaktären Chloe - som inte ens är huvudkaraktären! Serien lades ned efter att ha gått mellan 2012-2013 vilket är sinnessjukt. Men den sparades fint i min gamla laptop och här är jag nu - 2016 och spenderar nätterna med att sträckkolla på Chloe istället för att sova inför sista-minuten-plugg imorgon! 


Love you bye!

 

Ja, ni. Nog kan man säga att det var ett tag sedan.
Man ändras mycket genom tiden och man kan känna att man ha varit en helt annan person en gång. Den här bloggens innehåll har fått representera flera olika personer men ingen utav dem är den jag är idag. Helt klart ouppdaterat, men ändå kan jag inte förmå mig att radera sidan helt. Det har varit underhållande att kunna gå tillbaka hit och läsa gammalt trams. Och riktigt pinsamt när man upptäcker flertalet slarvstavningar och t.o.m särskrivningar, när man alltid trodde att man höll sådan stenkoll på det förr. Ändå vill jag inte rätta eller ta bort. Det var ju som sagt en annan, mer sprattig, verion av mig som också ska fått ha sin talan.
Men kanske ska jag då låta 2016s Erica försöka skildra sin värld och vardag istället nu. 

De senaste fem åren skulle själva kunna bygga upp minst en hel blogg med allt som har hänt och ändrats hit och dit. Om året 2011 stod för grundläggandet av mitt välmående och egoism så kan man lugnt påstå att åren efter har fortsatt med välmående, kärlek och vuxenliv. Och äventyr! Kanske ägnar jag ett och annat inlägg åt att måla upp något minne från denna tid, men annars är grundtanken nu att jag ska experimentera mig fram hur det känns att blogga som 25åring. Detta kan bli spännande. 

Eller en total flopp. Vi får se. 


Love you bye!

Jag struntar i om det är fel. Jag struntar i om det är klumpigt. Jag gör allt på mitt sätt för att jag är bättre än alla andra. Hur kan man annars förklara att jag får saker gjort och samtidigt har askul?

Jag må skära med kniv likt en flodhästslaktare, men jag är alltid helskinnad själv.
Jag kanske drar ut på städningen i timmar, men jag njuter av varje ögonblick och sjunger oftast för full hals.

Igår kväll när jag städade så fick jag lirka upp mina ullstrumpor ur dammsugaren. Jag dammsög upp ett par, ja. Men det var bara för att jag inte tittade ordentligt när jag skulle dammsuga tvn. Jag dammsög tvn, ja.

Det blev asfint. Men jag lovar att om jag hade haft en hamster så hade jag dammsugit upp den med.


Love you bye!

Så, för att summera upp några av de saker som har format min nya vardag så räknar vi här upp lite smått och gott.

• Rötägg finns inte längre med i bilden. De passar inte in och de enda som jag delar mina dagar med är personer som jag alltid vill ha kvar i mitt liv. Ingen bestämmer eller har den minsta kontroll över mig. Skit ner er.

• Jag står mer på egna ben än vad jag redan har gjort. Eller så är enda skillnaden att de benen står jäkligt mycket starkare.


• Jag har nu en fast anställning på jobb. Fast det inte är någon större skillnad då jag jobbade som en ordinarie de två första åren ändå. Jag vet vad jag kommer göra i framtiden, eller iallafall sträva efter, men för ett tag framöver nu så vill jag egentligen bara knega och stå i.


• Jag sjunger som en tok så fort jag får chansen till. Fast vänta - det är ju ingenting nytt.


• (Craaaaap) Från Januari lånar jag och Tasha en lägenhet tillsammans under ett halvår. En fin lya mitt på söder där galenskaper kommer vara en vardag. Underbaraste. I samma veva drar hon och jag utomlands i några veckor på en ordentlig solsemester. Hej D-vitamin!


• Jag har en underbar pojkvän. Vi har varit tillsammans i några månader nu och jag blir bara lyckligare för var dag som går. Vi två älskar varandra något otroligt och vi gör varandra hela på ett sätt som inte går att beskriva utan att låta helt... miffo. Den här killen är den finaste man kan hitta och det är så mycket jag avundas honom för. Det gör nästan ont så bra som vi passar för varandra, och han behandlar mig bättre än någon annan någonsin har gjort. Han får låna en lägenhet nu i några månader, och under den tiden bor jag med honom. Att kunna planera en framtid gemensamt med någon annan blev plötslig så mycket härligare och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att vi har det bästa av bästa.


• Jag har på tok för mycket att göra ibland, och på tok för lite resten av tiden. En av de saker som jag har skjutit upp för länge är införskaffning av glasögon, vilket är behövligt. Bara för att det är snyggt liksom, inte alls för att läkare trycker upp papper under näsan på mig för att bevisa att jag faktiskt ser som en kratta.


• JAG KÄNNER MIG URFATTIG FÖR ATT ALLA JÄVLA VÄNNER FÖRTJÄNAR JULKLAPPAR! Sluta vara så underbara, assholes.

Yo alla små förföljare! Det är nog dags för lite blogghumör igen eller vad tror ni? Hösten är snart förbi och vintermörkret är redan över oss. Man har redan hunnit införskaffa sig ett nyrenoverat mys-sovrum med spelkonsol och supertv. Perfekt för kvällarna som kommer då man bara stänger ute kylan och kaoset utanför. Och då passar det väl inte bättre än att lägga till bloggeriet på vardagslistan.

And 'boy are you up for a treat! Mycket har hunnit hända sedan jag lämnade uppdaterandet sist. Förvisso känner de flesta av er redan till det mesta men ni får allt skylla er för att ni känner mig så väl. Förbered er på historien om Walleries nya, o' så intressanta liv.

Seriöst, är det här verkligen första dagen på över 2 veckor som jag kommer hem före midnatt? Nej juste jag mellanlandade ju lite snabbt i torsdags mitt på dagen. Pff annars hade det ju varit lite konstigt det här..

Well HELLO! Det är nu näst sista dagen i maj och jag det slår mig att jag faktiskt har en blogg. To be honest så tror jag inte att jag kommer kunna hålla den igång under sommaren så som jag hade hoppats, utan det lär nog bli som det har varit hittills - VÄLDIGT TOMT! Haha jaaa.
Men ni vet det här redan och jag tror inte att ni lider alltför mycket eftersom, igen, jag träffar er ändå och nu under sommaren så blir det mer tid till sånt. Who needs the computer at all then? Jag fick bara lust att skriva NÅGOT nu iallafall men får nog sätta punkt här. För det finns ALLDELES för mycket att skriva om för att kunna hållas till några korta inlägg. Tänkte bara visa att bloggerskan fortfarande är vid liv, men att hon tar ut sin semester. See you this summer!


LOVE YOU byeee!

Så! Den där lugna dagen jag berättade om att jag skulle ha - Den igår då jag inte skulle lämna hemmet för någonting! Det höll ju. Not! Håhåhå
I telefon med Tasha undrade hon spontant om jag ville spendera natten med henne och tjugo minuter senare klev jag på bussen. Jättemysigt, men NU kom jag precis hem igen innan jag drar till jobbet om några få timmar. Det är så det blir när min supersimmerska har morgonträning i ottan! Helt ärligt så vet jag inte om jag faktiskt hade sagt nej till Tasha om det så hade varit ett "vanligt" tillfälle, men den här gången var det lite mer speciellt ändå.

Jag ska bli gudmor! Eller ja, extramatte är nog mer korrekt men hon har gett mig titeln gudmor, vilket låter mycket bättre! Tasha ska skaffa en liten rottis! Så hela kvällen satt jag och hjälpte henne att komma i kontakt med potentiella, acceptabla säljare. Än så länge har hon inte bestämt sig men vi har fått se många fina hundar och en av dem kan vara lilla King!

En liten rackare som jag inte kan släppa är Tanak! Han var den enda valpen som jag förälskade mig i efter att bara ha läst en rad i beskrivningen. En underbar liten kille som redan har en historia i sitt förflutna. Hade jag bott själv så hade jag kämpat för att få honom, utan tvekan! Lilla underbara Tanak. Om inte Tasha får honom så hoppas jag att han kommer till en underbar familj som tar hand om honom lika bra som jag hade gjort! <3

Alla har alltid någonting som man stör sig på hos sig själv. Ja, annars skulle man ju tycka att man är perfekt och då är man ju en skummis.
En sak som jag alltid har stört mig på hos mig själv är min näsa. Tänker inte gå längre in på det än så, men väldigt ofta när jag har sett en bild på mig själv så har jag tittat på näsan och tänkt "Gud, den ser så konstig ut. Jag ser precis ut som någon ifrån mumindalen!", men jag har aldrig lyckats komma på vilken karaktär jag tycker att jag påminner om. Jag får liksom upp bilden av näsan i huvet men inte själva personen.
Och nu störde detta mig för sista gången och jag gick och letade igenom listan med figurer från mumindalen. Och mycket riktigt kom jag utan tvekan fram till vem jag har tänkt på alla dessa år. MORRAN!
Hahaha det fick mig att skratta rakt ut, att jag omedvetet har tyckt att jag ser ut som just Morran, av alla sagofigurer. Där ser man. Man måste ändå få skratta åt sig själv, och Morran. :D

Så vad var det som hände förra helgen? Jo fullt ös precis som helgerna innan men detta var om än lite kuligare.  Hahaha det låter så illa att säga men såhär efteråt kommer jag inte ihåg allting, det har ju trots allt gått över en vecka! Lördagen var den roligaste höjdpunkten då jag efter jobbet drog direkt hem till Tasha där vi peppade upp oss till max innan vi mot senare på kvällen drog ut och hade kul med ett gäng brandkillar. Suuuupert.
Efter ett tag mötte vi upp några gamla kompisar från gymnasiet och vi hade urkul tillsammans i några timmar. Några fler från gamla gymnasiet slöt upp med oss och vi bestämde att det var dags att dra till ett bättre ställe. Det här var inget bra dansställe och jag och Tasha stod knappast stilla - det går ju inte.

Så vi tog olika taxis och kom till helt olika ställen och fick promenera en bit för att mötas igen. Vi gick till The Bridge och vi tog inte lång tid på oss att hälsa på fler kompisar som väntade där innan vi hade gjort oss fullt hemmastadda på dansgolvet. DANCE DANCE DANCE! Alltså det är helt sjukt att jag fortfarande har taggen kvar i kroppen då all lust borde ha tagit slut där och jag faktiskt inte har tagit det lugnt sen dess. Men icke, dansa är bland det skönaste som finns.

Fler gamla kompisar dök upp under natten och vi hade ingenting annat än roligt. Vi drog inte därifrån förän närmare väldigt sent på natten och det gicks med bara fötter på asfalten då fötter hade blivit rejält blådansade i skor. För känsliga själar så går jag inte in på detalj, men de flesta av er som känner mig vet vad som mer hände under kvällen. Och för er som inte har fått höra - få ändan ur vagnen och träffas för du har saker att få höra! Haha.

För hundrade gången; det är inte konstigt alls att jag tappade rösten. Det enda konstiga i allt detta är att jag inte slutar tagga! Det är väl det man får leva med när man är på riktigt bra humör I guess. :)


Love you bye!

Vad händer idag? BARA CHILL! Seriöst, det är dags för mig att börja varva ner lite. Iallafall någon gång då och då, haha! Det är nog inte så konstigt att jag drabbas av känsliga ögon och borttappad röst när det bara är full rulle på mig. Så denna sista lediga dag får bli helt slapp. Jag tänker inte lämna Salem på hela dagen och jag tror inte ens jag tänker gå ut på promenad!

Ok, det kommer jag nog inte hålla eftersom det fortfarande bara är morgon än så länge. Ut kommer jag gå men just idag tänker jag ta ledigt från allt stoj med party-lovvies. Det gäller dock inte att snacka bort hela dagen över telefon! Jag älskar när man inte kommer fram till kompisarna bara för att båda ringer till varandra exakt samtidigt. I love you!


Love you bye!

USCH! Jag har inte drömt mardrömmar på evigheter! Senast var som sagt många månader sen då jag igen drömde att jag tappade tänder. Eller nej? Eller jo, att drömma att man blir sviken av en god vän räknas inte även om det definitivt är obehagligt. Iallafall - inatt drömde jag en äcklig mardröm, jag vaknade vid 6 och har inte vågat försöka somna om sen dess. I just såna stunder önskar man att man hade delat säng med en vän. Killkompis hade varit ännu bättre, hade varit lättare att slappna av och lugna ner hjärtslagen. FU mardrömmar!

Så vad minns jag av min mardröm? Ja först och främst alla äckliga känslor man fick när man sov, men några bilder fastnade också. Jag blev vittne till en psykopat som dödade en hel familj, medlem för medlem. Barn, föräldrar och farföräldrar. Psykopaten "sparade" de mindre barnen till sist då de var i för stor chock för att röra sig ändå. Han använde ett barn som slägga för att döda ett annat. Barnskrik = jag vaknar nästan av illamående.
Jag lyckas få tag på en liten flicka (den enda levande kvar av familjen) och medan psykopaten står och gottar sig över sitt verk så springer jag allt jag kan med flickan i famnen hem till oss.

Panik. Hatar drömmar när man springer och blir jagad av något. Hinner hem, låser dörrar och fönster och rusar ner till nedervåningen där min mormor, mina kusiner och bröder sitter och solar på baksidan. Tröga jävlar, in i huset med er! En evig tid tar det och inte vill de fatta vad jag snackar om när jag berättar om faran som är över oss. Helvete, baksidedörren går inte att stänga helt. Risken får tas att lämna den öppen för nu måste jag upp igen och hålla kontroll på situationen då ingen annan tar den på allvar. Min familj sitter nu i köket och fikar medan de tittar ut på psykopaten som vankar av och an utanför vår grind. Plötsligt står jag och mormor i hallen. Dörren är vidöppen (som om den alltid har varit det) och vi tittar ut på psykopaten som stirrar tillbaka. Mormor vill plötsligt röka ute på trappan och tycker samtidigt att hon ska försöka prata med psykopatmannen och ge honom en chans. "Han ser ju ändå så trevlig ut"

Trevlig är nog inte det ord jag skulle använda själv. Han såg ut som något som verkligen hör hemma i en mardröm. När mormor kliver ut över tröskeln (mot mina skrikiga och arga protester) så är han framme och de börjar prata. Han charmar sig in i huset på några sekunder och mormor pratar glatt med honom samtidigt som han går längre in mot oss andra. Jag blockerar dörröppningen till köket, ställer mig mellan honom och mina bröder och kusiner. Jag släpper honom inte med blicken och rör mig efter varje rörelse han gör. Jag stirrar hatiskt och gör det klart att jag inte litar på denne man som faktiskt håller två stora bultsaxar i handen. Mormor blir arg på mig för att jag inte litar på vår gäst men jag bryr mig inte. Jag lyckas få tag på bultsaxarna och han beter sig som att det inte gör något, för han är ju ingen psykopat heller?

För mormor blev det ett tillräckligt bevis för att lita på honom och medan hon ropar ut kusinerna och bröderna till oss i hallen så tar psykopaten långsamt ett tag om bultsaxarna igen och börjar dra dem till sig. Hela familjen står nu i tillsammans och jag gör allt jag kan för att hålla honom borta från dem med min kropp, jag försöker få mormor att fatta vad som håller på att hända just nu och allt detta samtidigt som jag nu brottas med psykopaten om en av bultsaxarna som han nu har fått väldigt bra grepp om.
Samtidigt som jag fortfarande håller i den så lyckas han långsamt vända den i en vinkel som tillåter honom att klippa av mig halva handleden, medan jag bara kan titta på.

Smärta och äcklig känsla som om det hade hänt på riktigt. Jag förlorade ju såklart greppet om bultsaxarna när jag nu nästan ramlar ihop av skadan och jag skriker på intet ont anande mormor samtidigt som psykopaten siktar in sig på barnen.

Panik, smärta, ilska, rädsla - jag vaknar. FU MARDRÖMMAR!!!!!

Som många utav er vet så har jag bara varit på toppenhumör i flera veckor nu. Alltså inte bara att jag har undvikit dåligt humör, utan att jag har varit på TOPPTOPPHUMÖR. Och vad gör jag när jag känner mig så? Jo, sjunger såklart. Sjunger och dansar som en tok. Så det är ju inte så konstigt att jag tappade rösten eftersom jag inte kan hålla mun.

Vi får hoppas att jag får tillbaka rösten snart, men det är tveksamt eftersom jag fortfarande kommer på mig själv med att sjunga hela tiden när jag egentligen måste vila halsen! Laaa laaa laaa TYST!! :D


Love you bye!

Vaknade upp med denna låt i huvudet. <3
Spelar ingen roll att ointressanta människor försöker kontakta mig. Just idag tar jag det bara lugnt och gör vad jag själv vill tills vi grillar på lidingö ikväll!

Det är såhär det blir när livet är ute i stan, men att man inte bor där själv. Man kommer hem ganska sent. Eller väldigt tidigt kan man också säga. Och i längden så kan ju även det vara en faktor till att rösten inte orkar stanna kvar. Hahaha!

Hahahaha det här är helt sjukt. Såhär illa har inte jag tappat rösten på många år! Den började kärva igår mot slutet av jobbet och när jag väl hade slutat så var den helt wack. Nu när jag vaknade så får jag knappt fram ett ljud och jag låter som en utomjording! KUL att jag måste ta ledigt från jobbet den här långhelgen då jag faktiskt ville jobba, bara för att jag inte kan prata med kunderna! Får försöka hitta på roligheter med vännerna istället som min sjukskrivna hals klarar av, typ filmkväll. Lovely


Love you bye!

Påskmiddag/drinkkväll med ett härligt gammalt gäng var på planeringen för kvällen. Men gud så sen jag blev! Det tog jättelång tid att sminka mig och göra mig iordning just idag. Och varför det? Jo, för att jag hade sällskap av en underbar liten sötnos som inte kunde låta bli att stjäla ens uppmärksamhet gång på gång! My heart melted! <3

Och ja, jag har tappat rösten helt och hållet. Har ni tur får ni höra ordentligt snart.

Att vara på väg till/från jobbet och att det fortfarande är ljusa dagen ute! Guld. Jag tog en promenad till slussen från sickla idag när solen stod som högst och sken som härligast. Jag gick längst vattnet och i ipoden började denna bortglömda låt spelas upp. Jag drog upp volymen på högsta och bara njöt av den bästa solpromenaden på länge. Jag älskar mitt glada humör!

Att vara egoistisk. Är det verkligen så fel? Idag svarar jag nej, inte alltid. Jag har blivit mer egoistisk nu i den mån att jag tar hand om mig själv bättre än vad jag gjorde förut. Jag bryr mig mer om mig själv än att låta livet smaka bittert. Men snälla snälla snälla, kan inte folk omkring fatta grejen också? Att livet är till för att levas, och att man ska vara glad för att man mår bra av att vara glad. Sätt inga knutar på skiten och få inte för er att där finns saker som inte alls finns där. We wanna have a good time, please join our motivations or get out of our way. <3


Jag leder, Tasha. Damn it!


Love you bye!

I know, den är gammal men come on! Tonight I'm f**kin' you!

Hemma! En sak som verkligen påminner mig om att jag aldrig spenderar tid hemma är hur OTROLIGT stökigt mitt rum är. Jag som är konstig och gillar att städa borde ju kunna ta tag i det snart men just nu finns verkligen inte lusten när man ändå är hemmifrån en kort stund senare igen. Och det hjälper inte att jag bara slänger/ställer tillrätta saker på måfå så det blir än stökigare istället för att göra allt ordentligt.

Som sagt nu är jag hemma från en kväll med vännerna där vi grillade och bara påbörjade vårens utesittningar. Intressant kväll - glad, trött, hjärndöd. Imorse kom jag hem från Tasha efter en kväll och natt med riktigt ös ute (tell you all about it later), hann med en dusch och även lite mitt-på-dagen-vila innan jag drog vidare. <3

Och just nu strejkar verkligen kroppen. Hjärnan har verkligen ingen lust att ta itu med tankar, ryggen värker, liksom halsen och magen med och jag ser verkligen fram emot att få sova mig bort innan jag ska upp till jobbet om några timmar igen.

På min och Sabinas gemensamma sida på fb så brukar vi ju lägga upp saker för att pigga upp varandra eller bara dela med oss av våra sysslor. Jag blev så otroligt glad nu när hon hade linkat sidan till hela A Very Potter Sequel som jag hade glömt bort helt. Precis det som behövdes för att lyfta upp humöret lite! <3


Love you bye!

Advice to you

Du kan inte köpa dig kärlek. Någon annans kärlek går inte att köpa för pengar, föremål eller ens för kärlek, we have tried. Kärlek är något som kommer inifrån dig själv och som ingen annan kan tvinga fram, inte heller du själv. Den antingen finns där eller inte.
Ibland känner man ingen kärlek för personen som man inte vill nåt hellre än älska. Så om du en dag vet att du älskar någon - strunta inte i det. Låt det inte bara vara för det finns anledningar till att du har dessa känslor och oftast talar de ganska tydligt för vad som är viktigt för dig.