Wallerie

Hur gick det med detta egentligen? 

• Hon heter Mia, och inte Amalfi, och hennes namn på stamtavlan är Cabbage Rose. Hon är nu ett halvår och kom mycket riktigt från den uppfödare som jag hade hoppats på, Bowspots. Jag fick alltså min lilla drömmisse till slut!

• Mia är världens roligaste katt, klättrar i och på allt och ramlar över sig själv jämt och ständigt. Hon vill alltid vara med på allt man gör från att laga mat, duscha, titta på film och städa till att bara gå genom lägenheten med en. Hon är ständigt vid ens fötter till den grad att man nästan ramlar över henne.

• Hennes högsta önskan i världen är att man ska leka med henne vilket vi också gör hela tiden. Det måste man om man inte vill att hon ska störa grannar med "springa så snabbt jag kan fram och tillbaka genom lägenheten"-tassar.

• Hon pratar med en hela tiden med en röst som varierar från "jag är liten och pipig och snäll" till "jag är en mäktig vildkatt, hör min höga stämma". Hon älskar att jaga flugor och laserpekare och då vet man att ett "kvittrande" kommer, som på beställning, varje gång. Såhär låter det på ett ungefär:

• Hon älskar vatten, som bengalen ska, och hon kan komma gåendes med blöta tassar om man har glömt att tömma baljan i duschen som vi brukar leka med. Här har vi lekt färdigt, jag har torkat henne och gått därifrån och när jag återvänder till badrummet en stund senare så har hon satt sig i baljan igen för att leka på egen hand:

• Mia är inte bara vild och galen utan också världens goaste. Redan första natten i huset så sov hon mellan huvudet på mig och Franco och hon har forsatt att sova tätt intill i sängen varje natt. Hon ska även sova på en (allra helst under hakan på en) så ofta hon kan under dagarna. Om man så pluggar eller spelar tv-spel. Man får nöja sig med att jobba enhänt medan den andra handen håller upp katten enligt krav. Och följande sker varje vardag utan undantag: då väckarklockan ringer tidigt och man kliver upp för att morgonkissa så följer en trött och envis katt efter och hoppar upp i famnen för att sova medans man sitter på toan. Som för att trotsigt säga "Nej, nej, nej. Det är alldeles för tidigt, crazy human. Nu går du tillbaka så att vi kan fortsätta sova tillsammans!".

• I övrigt så är hon (som förutspått) väldigt vacker att titta på och en fröjd i allmänhet för både oss och våra gäster. Hon är så snäll och glad mot de som besöker, speciellt barn och fastighetsskötare, och visar alltid sin bästa sida i utbyte mot lite kattgodis. Och ja just det - hon glittrar i solen á la Edward-style! Här är lite blandade bilder på fina fröken:

• På tal om kattgodis så kan hon tre tricks jättebra, och vi lär oss hela tiden nya. Hon ska bli världens duktigaste cirkuskatt. Men man MÅSTE ge godis efter precis varje trick, annars klagar hon högljutt och vägrar blankt att fortsätta. 

 

 

Oavsett vad man tycker är "flickigt" och "pojkigt" och allt där emellan så har vi nog alla lekt med tanken på vad vi ska döpa våra små personer till. För att ett namn ska få hamna på min lista så måste det uppfylla vissa krav. 

1: Namnet får gärna vara kort. 2: Kopplade smeknamn måste också låta fina. 3: Namnet får inte vara för populärt (Namnet Ella var en favorit tills var tredje unge fick döpas därefter). 4: Jag ska inte ha känt någon vid detta namn som jag tyckt illa om (En Max retade mig när jag var liten. Mitt barn är ingen retande Max). 5: Jag själv måste ju tycka att namnet och dess stavning är fint. 

Så vi alla tycker ju lyckligtvis olika om stavning, betydelse, könsbestämmelser och finklingandet på namn. Men här har vi min lista på flicknamn som jag själv möjligtvis skulle kunna ta till -

 

 

 

Hamster, kanin, marsvin och iller - några av de djur som jag har vuxit upp med. Vänner och familj har också låtit en vara kattvakt genom tiderna. Allt har pekat på att jag kommer införskaffa mig ett eget pälstroll och jag hade alltid tänkt mig att om det skulla vara någonting alls så skulle det vara en beagle. När man har villa. Och barn. Men nu har jag varken villa eller barn så hund får alltså också vänta.

Men så föll jag plötsligt för ett speciellt djur och jag sitter här och är otröstlig inombords. Var är min lilla katt? Närmare bestämt: var är min lilla bengalkatt? 

Låt fördjupa oss lite i denna fixering. 

I snart fem år har jag och pojken levt á la "lyckliga i alla våra dagar". När jag träffade honom så innebar hans jobb att han var borta i långa perioder och väldigt ofta. Detta accepterades och inga tårar fälldes. Han var ju underbarast på jorden och såg till att jag var glädjen själv. Ingenting alls har ändrats idag och jag lever fortfarande lyckligt med min drömman som till och från är bortflugen. Däremot så har den där jävla biologiska klockan i mig tickat på. Hormoner! Jag föreställer mig en egen "Skalmans ät- och sovklocka" som har lagt till lite andra klockslag och som nu är helt inställd på att det är dags att skaffa katt.
  

Klockan är nästan fem på morgonen och kroppen luras fortfarande av falsk pigghet. Skolveckan som väntar kommer vara intensiv med prov och andra projekt som det är nödvändigt att plugga inför. Vad gör jag då på min lediga lördag när jag har fått lägenheten för mig själv (= utmärkt pluggtillfälle)? Jo, jag gör ju allt annat förutom att plugga, äta, och sova - de enda tre saker som jag hade planerat att låtas göra.

Jag har alltså spenderat hela dagen med att kolla igenom internets upplagor av kattvideos, tvättat kläder, städat, tvättat mer kläder, tränat, sorterat killens arbetspapper och letat efter minsta lilla annat jag kan göra. När kvällen sedan kom och jag kände att "Fan, om jag ska plugga alls idag så måste jag ju göra det prick nu" så lät jag mig istället minnas att jag hade en urgammal laptop undanstuvad i ett skåp med tillhörande extern hårddisk. Båda två behövde ju rensas och sorteras på skit vilket jag har skjutit på i några år. 
- Passar väl perfekt att göra det nu då! 
Sagt och gjort, samvetet håller tyst och ingenting stoppar mig. Jag spenderar hela kvällen med att rensa även mina virtuella utrymmen. Det blir ordnat, fint och jag hittar dessutom en hel del roliga serier som jag inte har sett på ett tag. Och det var så jag kom in på min nästa syssla för natten - att se på Don't Trust the B---- in Apartment 23. 

Låt oss nu prata serier! Jag har otroligt lätt att fastna för alla möjliga serier, även sådana som jag inte gillar. Har man lagt ned/slösat sin tid i ett helt avsnitt så vill man oftast få reda på vad som händer längre fram. Som någon belöning möjligtvis. Dumt är det i varje fall. Det ska däremot mycket till för att jag ska genuint gilla en serie. Förutom de storslagna som Breaking Bad och Game of Thrones så kan jag inte påstå att mitt hjärta slår hårdast för de timmeslånga avsnitten. Dessa serier, tillsammans med flertalet "halvtimmes-serier", brukar bygga på att fånga sin publik med cliffhangers och på så sätt tvinga folk till att se på skiten för att ingenting ska missas i storyn.
Missförstå nu inte detta. Jag själv faller ju för det också - för att få ut den där "belöningen" av att veta vad som händer. Men det är skit.

Saker som inte är skit enligt min mening är de välgjorda serier på kortare avsnitt som avslutar enskilda handlingar i slutet av varje avsnitt och börjar med någonting helt annat i nästa. Det gör ingenting för seriens helhet om du tittar på avsnitten i fel ordning eller missar flera avsnitt - du får alltså välja självmant att titta. Eftersom det är helt nya handlingar i varje avsnitt så känns det också som att man har fått lite fler av dessa "belöningar". Stämningen brukar också oftast vara avspänd och kräver inte så mycket mer av dig än att ligga hjärndöd en halvtimma och dela lite glädje med de i rutan. Exempel på dessa serier är ju självklart Vänner, South Park, Scrubs och New Girl. Och så även denna Don't Trust the B---- in Apartment 23. Serien i sig är inte lika givande då det händer otroligt lite. Men guldkornet som förgyller är karaktären Chloe - som inte ens är huvudkaraktären! Serien lades ned efter att ha gått mellan 2012-2013 vilket är sinnessjukt. Men den sparades fint i min gamla laptop och här är jag nu - 2016 och spenderar nätterna med att sträckkolla på Chloe istället för att sova inför sista-minuten-plugg imorgon! 


Love you bye!

 

Ja, ni. Nog kan man säga att det var ett tag sedan.
Man ändras mycket genom tiden och man kan känna att man ha varit en helt annan person en gång. Den här bloggens innehåll har fått representera flera olika personer men ingen utav dem är den jag är idag. Helt klart ouppdaterat, men ändå kan jag inte förmå mig att radera sidan helt. Det har varit underhållande att kunna gå tillbaka hit och läsa gammalt trams. Och riktigt pinsamt när man upptäcker flertalet slarvstavningar och t.o.m särskrivningar, när man alltid trodde att man höll sådan stenkoll på det förr. Ändå vill jag inte rätta eller ta bort. Det var ju som sagt en annan, mer sprattig, verion av mig som också ska fått ha sin talan.
Men kanske ska jag då låta 2016s Erica försöka skildra sin värld och vardag istället nu. 

De senaste fem åren skulle själva kunna bygga upp minst en hel blogg med allt som har hänt och ändrats hit och dit. Om året 2011 stod för grundläggandet av mitt välmående och egoism så kan man lugnt påstå att åren efter har fortsatt med välmående, kärlek och vuxenliv. Och äventyr! Kanske ägnar jag ett och annat inlägg åt att måla upp något minne från denna tid, men annars är grundtanken nu att jag ska experimentera mig fram hur det känns att blogga som 25åring. Detta kan bli spännande. 

Eller en total flopp. Vi får se. 


Love you bye!

Jag struntar i om det är fel. Jag struntar i om det är klumpigt. Jag gör allt på mitt sätt för att jag är bättre än alla andra. Hur kan man annars förklara att jag får saker gjort och samtidigt har askul?

Jag må skära med kniv likt en flodhästslaktare, men jag är alltid helskinnad själv.
Jag kanske drar ut på städningen i timmar, men jag njuter av varje ögonblick och sjunger oftast för full hals.

Igår kväll när jag städade så fick jag lirka upp mina ullstrumpor ur dammsugaren. Jag dammsög upp ett par, ja. Men det var bara för att jag inte tittade ordentligt när jag skulle dammsuga tvn. Jag dammsög tvn, ja.

Det blev asfint. Men jag lovar att om jag hade haft en hamster så hade jag dammsugit upp den med.


Love you bye!

Så, för att summera upp några av de saker som har format min nya vardag så räknar vi här upp lite smått och gott.

• Rötägg finns inte längre med i bilden. De passar inte in och de enda som jag delar mina dagar med är personer som jag alltid vill ha kvar i mitt liv. Ingen bestämmer eller har den minsta kontroll över mig. Skit ner er.

• Jag står mer på egna ben än vad jag redan har gjort. Eller så är enda skillnaden att de benen står jäkligt mycket starkare.


• Jag har nu en fast anställning på jobb. Fast det inte är någon större skillnad då jag jobbade som en ordinarie de två första åren ändå. Jag vet vad jag kommer göra i framtiden, eller iallafall sträva efter, men för ett tag framöver nu så vill jag egentligen bara knega och stå i.


• Jag sjunger som en tok så fort jag får chansen till. Fast vänta - det är ju ingenting nytt.


• (Craaaaap) Från Januari lånar jag och Tasha en lägenhet tillsammans under ett halvår. En fin lya mitt på söder där galenskaper kommer vara en vardag. Underbaraste. I samma veva drar hon och jag utomlands i några veckor på en ordentlig solsemester. Hej D-vitamin!


• Jag har en underbar pojkvän. Vi har varit tillsammans i några månader nu och jag blir bara lyckligare för var dag som går. Vi två älskar varandra något otroligt och vi gör varandra hela på ett sätt som inte går att beskriva utan att låta helt... miffo. Den här killen är den finaste man kan hitta och det är så mycket jag avundas honom för. Det gör nästan ont så bra som vi passar för varandra, och han behandlar mig bättre än någon annan någonsin har gjort. Han får låna en lägenhet nu i några månader, och under den tiden bor jag med honom. Att kunna planera en framtid gemensamt med någon annan blev plötslig så mycket härligare och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att vi har det bästa av bästa.


• Jag har på tok för mycket att göra ibland, och på tok för lite resten av tiden. En av de saker som jag har skjutit upp för länge är införskaffning av glasögon, vilket är behövligt. Bara för att det är snyggt liksom, inte alls för att läkare trycker upp papper under näsan på mig för att bevisa att jag faktiskt ser som en kratta.


• JAG KÄNNER MIG URFATTIG FÖR ATT ALLA JÄVLA VÄNNER FÖRTJÄNAR JULKLAPPAR! Sluta vara så underbara, assholes.

Yo alla små förföljare! Det är nog dags för lite blogghumör igen eller vad tror ni? Hösten är snart förbi och vintermörkret är redan över oss. Man har redan hunnit införskaffa sig ett nyrenoverat mys-sovrum med spelkonsol och supertv. Perfekt för kvällarna som kommer då man bara stänger ute kylan och kaoset utanför. Och då passar det väl inte bättre än att lägga till bloggeriet på vardagslistan.

And 'boy are you up for a treat! Mycket har hunnit hända sedan jag lämnade uppdaterandet sist. Förvisso känner de flesta av er redan till det mesta men ni får allt skylla er för att ni känner mig så väl. Förbered er på historien om Walleries nya, o' så intressanta liv.

Så! Den där lugna dagen jag berättade om att jag skulle ha - Den igår då jag inte skulle lämna hemmet för någonting! Det höll ju. Not! Håhåhå
I telefon med Tasha undrade hon spontant om jag ville spendera natten med henne och tjugo minuter senare klev jag på bussen. Jättemysigt, men NU kom jag precis hem igen innan jag drar till jobbet om några få timmar. Det är så det blir när min supersimmerska har morgonträning i ottan! Helt ärligt så vet jag inte om jag faktiskt hade sagt nej till Tasha om det så hade varit ett "vanligt" tillfälle, men den här gången var det lite mer speciellt ändå.

Jag ska bli gudmor! Eller ja, extramatte är nog mer korrekt men hon har gett mig titeln gudmor, vilket låter mycket bättre! Tasha ska skaffa en liten rottis! Så hela kvällen satt jag och hjälpte henne att komma i kontakt med potentiella, acceptabla säljare. Än så länge har hon inte bestämt sig men vi har fått se många fina hundar och en av dem kan vara lilla King!

En liten rackare som jag inte kan släppa är Tanak! Han var den enda valpen som jag förälskade mig i efter att bara ha läst en rad i beskrivningen. En underbar liten kille som redan har en historia i sitt förflutna. Hade jag bott själv så hade jag kämpat för att få honom, utan tvekan! Lilla underbara Tanak. Om inte Tasha får honom så hoppas jag att han kommer till en underbar familj som tar hand om honom lika bra som jag hade gjort! <3

Så vad var det som hände förra helgen? Jo fullt ös precis som helgerna innan men detta var om än lite kuligare.  Hahaha det låter så illa att säga men såhär efteråt kommer jag inte ihåg allting, det har ju trots allt gått över en vecka! Lördagen var den roligaste höjdpunkten då jag efter jobbet drog direkt hem till Tasha där vi peppade upp oss till max innan vi mot senare på kvällen drog ut och hade kul med ett gäng brandkillar. Suuuupert.
Efter ett tag mötte vi upp några gamla kompisar från gymnasiet och vi hade urkul tillsammans i några timmar. Några fler från gamla gymnasiet slöt upp med oss och vi bestämde att det var dags att dra till ett bättre ställe. Det här var inget bra dansställe och jag och Tasha stod knappast stilla - det går ju inte.

Så vi tog olika taxis och kom till helt olika ställen och fick promenera en bit för att mötas igen. Vi gick till The Bridge och vi tog inte lång tid på oss att hälsa på fler kompisar som väntade där innan vi hade gjort oss fullt hemmastadda på dansgolvet. DANCE DANCE DANCE! Alltså det är helt sjukt att jag fortfarande har taggen kvar i kroppen då all lust borde ha tagit slut där och jag faktiskt inte har tagit det lugnt sen dess. Men icke, dansa är bland det skönaste som finns.

Fler gamla kompisar dök upp under natten och vi hade ingenting annat än roligt. Vi drog inte därifrån förän närmare väldigt sent på natten och det gicks med bara fötter på asfalten då fötter hade blivit rejält blådansade i skor. För känsliga själar så går jag inte in på detalj, men de flesta av er som känner mig vet vad som mer hände under kvällen. Och för er som inte har fått höra - få ändan ur vagnen och träffas för du har saker att få höra! Haha.

För hundrade gången; det är inte konstigt alls att jag tappade rösten. Det enda konstiga i allt detta är att jag inte slutar tagga! Det är väl det man får leva med när man är på riktigt bra humör I guess. :)


Love you bye!

Hemma! En sak som verkligen påminner mig om att jag aldrig spenderar tid hemma är hur OTROLIGT stökigt mitt rum är. Jag som är konstig och gillar att städa borde ju kunna ta tag i det snart men just nu finns verkligen inte lusten när man ändå är hemmifrån en kort stund senare igen. Och det hjälper inte att jag bara slänger/ställer tillrätta saker på måfå så det blir än stökigare istället för att göra allt ordentligt.

Som sagt nu är jag hemma från en kväll med vännerna där vi grillade och bara påbörjade vårens utesittningar. Intressant kväll - glad, trött, hjärndöd. Imorse kom jag hem från Tasha efter en kväll och natt med riktigt ös ute (tell you all about it later), hann med en dusch och även lite mitt-på-dagen-vila innan jag drog vidare. <3

Och just nu strejkar verkligen kroppen. Hjärnan har verkligen ingen lust att ta itu med tankar, ryggen värker, liksom halsen och magen med och jag ser verkligen fram emot att få sova mig bort innan jag ska upp till jobbet om några timmar igen.

På min och Sabinas gemensamma sida på fb så brukar vi ju lägga upp saker för att pigga upp varandra eller bara dela med oss av våra sysslor. Jag blev så otroligt glad nu när hon hade linkat sidan till hela A Very Potter Sequel som jag hade glömt bort helt. Precis det som behövdes för att lyfta upp humöret lite! <3


Love you bye!

Herregud vilken fredag! Fullt ös hela kvällen med massor av folk och alla gick man jättebra ihop med. Gamla vänner man inte hade sett på jättelänge gjorde kvällen helt underbar då det var jätteskönt att kunna ha roligt med dem igen. Stämningen höll sig på topp genom hela natten och mitt lilla gäng sa hejdå till alla andra då jag tror att klockan var kring 4-5. Denna kväll ägde rum ute på Ekerö och att ta sig därifrån hem till mig i Salem tar sin lilla tid ska jag säga. Redan när vi satte oss på bussen därifrån så kände jag att jag verkligen aldrig tidigare hade varit så trött som jag var då!

Jag låste upp dörren hemma några minuter i sju på morgonen, tog en otroligt skön dusch och kastade mig i sängen där jag inlindad och nerbäddad fick sova som ett litet utslaget barn.
Klockan är 10:30. Guuuud vad jag är törstig! Jag måste bara kila upp lite snabbt och hämta ett glas vatten. Sådärja, uppdrucket, nu lägger jag huvudet på kudden igen och ska sova vidare.

Men ni känner mig. Jag förstår inte varför jag har såna problem med att kunna somna om! Efter en timma utan att lyckas somna så klev ja upp och började tvätta kläder (av allt man kan göra) istället. Och nu sitter jag här, på jättebra humör, helförvirrad över några saker från gårdagen och helt död i huvudet och kroppen för att jag är så TRÖTT!


REALLY love you guys bye!

Så var det då dags. Imorgon äger den väldigt länge planerade och väldigt efterlängtade festen rum. Så självklart vaknade jag idag med ögoninflammation i båda ögonen. Hoppashoppashoppas att det försvinner under natten!!!!
På jobbet idag smet jag över gatan till apoteket och shoppade upp 4 olika medel som apoteks-kvinnan tyckte att man kunde prova. "I take the lot!"
Ooooooooch vid kassan så såg jag några storpack tuggummin som slank med i inköpet innan jag hann hejda mig själv. Var är nu den där lådan....


Love you bye!

Så sent som igår så frågade en kompis hur det var med mig och jag kunde svara glatt "Bra, äntligen FRISK!". Peppar peppar. Idag har jag blivit sjuk igen. Visst bara småförkyld men halsen tar kål på mig, jag har känt mig hängig och trött hela dagen och även blivit ovanligt irriterad på kunderna vilket förvånade både mig och mina kollegor.
Så min slutsats är helt enkelt att mitt nya jag tappar bort mitt goda humör varje gång jag blir sjuk!

Förra måndagen nämnde jag ju att jag blev sjuk och att det var en av de värsta dagarna detta år. Och varför var det det? Jo för att jag var så otroligt upprörd. Arg rentav, vilket jag ALDRIG blir. Visst jag blev sjuk från ingenstans inom en timma på arbetet. Visst jag jobbade långdag till 21. Visst jag fick stå ensam på jobbet och ha supertråkigt medan alla andra var på utbildning vilken jag kanske hellre hade velat gå på. Visst jag mådde rentav skit mot kvällen och förkylningen ville inte ge vika. Och visst min sista kund var skickad direkt från helvetet och gav mig en halvtimmas tortyr då hon vägrade lämna butiken utan att få pengar för saker hon inte betalat m.m. Kortfattat min värsta kund jag har haft att göra med. Att åka 2-timmars resan hem sen med en 83e gradens ryggvärk hämmade inte direkt ilskan.

Men allt det där (förutom kunden då) är ju ingenting ovanligt för mig så jag förstår inte varför jag blev så upprörd! Även fast allting (och lite till) smällde till mig på en och samma gång så borde jag inte ha känt mig så arg. Svag eller ledsen visst (vilket jag också var) men inte arg. Den enda förklaring jag kan komma på är att jag blir som SuperSuraSunkSara när jag blir sjuk nu! :(
Frisk frisk frisk frisk frisk tack!


Love you bye!

Jag hade en jättehärlig helg. En lugn men trevlig. Vill gärna berätta mer men det får bli senare när jag känner mig bättre. Och varför känner jag mig inte bra för stunden då? Jo för att jag har blivit SJUK! Jag var allvarligt den enda jag kände som hade lyckats undvika förkylning eller sådant hittills i år. Tills igår då. En timma in på jobbet så blir jag förkyld från ingenstans! Och ju längre tiden gick desto jobbigare blev det. Idag var jag ledig och har bara kurerat mig och hoppas att jag klarar mig på jobbet resten av veckan nu. Nä, igår var en riktig skitdag för mig och den kan jag också eventuellt skriva om lite senare.

Ni vet ju att när man är sjuk eller svag så blir man oftast på dåligt humör. Eller inte nödvändigtvis dåligt humör men man har svårare att få till det där leendet i ansiktet. Ibland behöver man inte ens vara sjuk för att ha sådana dagar men nu skyller jag på det.

Och när man känner så så kan man ju absolut fortsätta blogga. Det är bara det att man känner helt enkelt inte för att skriva något positivt. Den driften finns liksom inte där längre. Och så känns det nu. Jag vill bara bli uppmuntrad eller få goda nyheter eller vad som helst. Vem som helst kan dela med sig något roligt som inte alls handlar om mig och jag skulle bli glad. Jag vill få glad-lusten tillbaka! Hoppas deppet försvinner med sjukan snart.


Love you bye!

Nu ska jag snart åka till mina kära vänner då vi ska fira två födelsedagsbarn som fyller år samma dag. Grattis Sabina & Tove! Ja de fyller ju inte år idag men vem vill fira på en tisdag? :D
Mys tillsammans, sen middag ute och sedan utgång för att avsluta med slumberparty. Eller ja, jag och Sabina kommer slockna i samma rum för att morgonen efter göra sällskap till jobben. Så hej för idag så hör jag av mig med imorgon. 
.... efter jobbet....

Så, efter att ha grattat brorsan så åkte jag iväg till jobbet då jag öppnar butiken. Efter jobbet hann jag med ärenden på stan innan jag träffade min älskade vän Sabina och vi promenerade. Och nu sitter jag här hemma, klipper ihop nästa vlogg, och väntar på släktingar som ska komma och hälsa på. CRAZY!
Såhär duktig på att få saker gjorda under en och samma dag har jag inte varit på... om jag ska vara ärligt så har jag inget minne av att jag har varit så hyper som de senaste dagarna.
Då kör vi 500 situps ikväll då!