Gammal och ung.
När jag möter någon ute, eller går in på någons blogg, så tittar jag ju givetvis på hur personen ser ut. Jag dömer inte personen efter utseendet, utan man tittar ju efter för att man är nyfiken på andra. Hur personlig kan personen verka om man inte får se hur den ser ut?
En liten bitter sak jag har haft inom mig i några år är ändå när jag får reda på vissas åldrar, och de inte alls går ihop med hur gamla jag tycker att personerna ser ut att vara. Jag kan se fjorton till sexton åringar som ser ut att vara över tjugo. Och jag tycker nästan att jag råkar ut för det hela tiden! Ja, jag ska nog inte kalla det "råka ut för" men lite bitter blir jag någonstans ibland. Inte på de andra som, naturligtvis, är vackra och snygga utan på att jag tycker att jag själv aldrig verkar kunna komma ifrån att se ut som om jag vore tretton! Och trots det så fyller jag ju nitton nästa månad.
För några år sen eller så, så tänkte jag alltid något i stil med att "när vi blir äldre så kommer jag få rynkor senare än dem", men det funkar ju inte eftersom att det är att leta fel i andra. Vem vet, jag kanske blir en skruttig gumma om tio år ändå!
Nej, jag kommer aldrig bli klok på att jag inte kommer ses som lika mogen när jag står brevid de yngre, långa tjejerna med vuxna ansiktsdrag. Jag vet att det har med gener att göra, och därför är allt som det ska. Men jag blir ändå lika förundrad över att "ungdoms-idoler" kan vara under fjorton medans jag knappt kom in på min egen studentskiva. :P
En liten bitter sak jag har haft inom mig i några år är ändå när jag får reda på vissas åldrar, och de inte alls går ihop med hur gamla jag tycker att personerna ser ut att vara. Jag kan se fjorton till sexton åringar som ser ut att vara över tjugo. Och jag tycker nästan att jag råkar ut för det hela tiden! Ja, jag ska nog inte kalla det "råka ut för" men lite bitter blir jag någonstans ibland. Inte på de andra som, naturligtvis, är vackra och snygga utan på att jag tycker att jag själv aldrig verkar kunna komma ifrån att se ut som om jag vore tretton! Och trots det så fyller jag ju nitton nästa månad.
För några år sen eller så, så tänkte jag alltid något i stil med att "när vi blir äldre så kommer jag få rynkor senare än dem", men det funkar ju inte eftersom att det är att leta fel i andra. Vem vet, jag kanske blir en skruttig gumma om tio år ändå!
Nej, jag kommer aldrig bli klok på att jag inte kommer ses som lika mogen när jag står brevid de yngre, långa tjejerna med vuxna ansiktsdrag. Jag vet att det har med gener att göra, och därför är allt som det ska. Men jag blir ändå lika förundrad över att "ungdoms-idoler" kan vara under fjorton medans jag knappt kom in på min egen studentskiva. :P
Kommentarer
Trackback
