Wallerie

De senaste veckorna har jag lyssnat på soundracken till Eclipse. Muse låt "Love Is Forever" har jag redan nämnt att jag älskar, men förutom den så fick resten av albumet mig att tänka "vad tusan har fått dem att välja dessa låtar till filmen?". Men bara första gången för efter att ha lyssnat en eller två gånger så började varje låt att fastna och man lärde sig att lyssna till dem på ett annat sätt. Som sagt, lite synd att det krävdes tålamod innan man gillade albumet, men nu tycker jag att det är helt i Twilight-andan och att det passar helt rätt. Vilken av dessa sjukt bra låtar är eran favorit? Jag har inte kunnat peka ut en klar favorit, men en som jag verkligen tycker om är "Heavy In Your Arms" med Florence + the Machine.

Det är verkligen synd att jag inte hittade ett bättre klipp på det här, så vi får nöja oss med
en bakvänd. Men jag gillar det ändå och I totally think he should have got an Oscar!

Så såg jag på New Moon inatt igen! Denna gång med Chin och det var igen han som tog initiativet till att se sen. Jag lyckades faktiskt hitta filmen på nätet där den var helt okej! På ett jättepositivt sätt! Mycket bättre än den jag såg sist. Så nu sitter jag och lyssnar på New Moon soundtracks och bläddrar runt på nätet. Jag är rastlös och vet inte vad jag ska göra. Kanske tittar på How I Met Your Mother snart...

Jag älskar att fixa och trixa. Att ha ordning och framför allt snygg ordning. Och varför inte då fixa med i iTunes? Jag satt i 2-3 dagar och ordnade en Twilight och en New Moon mapp i iTunes biblioteket. Och vad var det som tog 2-3 dagar? Jo, att leta fram de perfekta bilderna till varje låt, fixa till dessa, lägga allting i ordning i listan osv. Och jag älskar resultatet. Jag älskar iTunes. Jag älskar.... ni vet.

Igår drömde jag! Hahaha och vilken härlig dröm det var också. Det var nog min allra första Rob-P dröm. Jag drömde flera drömmar under sovstunden (märker ni att jag håller mig undan uttryck som "natten"? Det är illa) och det var bara mysiga drömmar. Först drömde jag att jag hittade en sida som visade den nya Eclipse trailern och den var nästan lika lång som en riktig film! Woho vad glad jag blev då. Sen handlade en dröm om att jag sprang ett maraton med Barney från How I Met Your Mother och alla människor och vänner från min grundskola. Jag fick fick medalj för att jag var med! ^^

Till slut så drömde jag om Rob. Jag och alla väninnor från grundskolan var med i ett simlag (detta simlag var typ vår skola fast skolan gick ut på att tävlingssimma och inget annat). Okej, jag var väl inte med och simmade men jag satt och var med hela tiden. Men i laget var Mr Rob, och han var om möjligt sexigare än han har varit hittills. På ett gulligt, snällt och blygt sätt. Jag och Rob pratade en hel del och mitt dröm-jag smälte alltid innombords. Men jag ville inte ha honom alls hur mycket jag än drogs till honom, utan i min dröm gav jag mig uppdraget att hooka upp honom med Schlabbo! Hon var dock den av mina väninnor som var blygast och de gånger Rob var i närheten av andra blev han alltid superblyg och supertyst. Så hur mycket jag än försökte föra samman dessa två så hände inte så mycket. Däremot så pratade jag och Rob med varandra väldigt mycket genom hela drömmen och jag blev hans bästa vän som han, mysterisk och sexig med sitt sneda leende, vände sig till. Vi kom varandra väldigt nära som vänner och han var såååååå sexig, men fortfarande hade jag inga planer på att ta honom som min utan försökte envist med mitt första uppdrag. Snacka om bra vän jag var. Förlåt Schlabbo, men jag tror inte alls att jag hade varit lika givmild i verkligheten.

Jag hann inte drömma tillräckligt långt för att veta slutet men det var roligt att prata in Rob hos Schlabbo och väninnorna och tvärtom. Särskilt roligt var det när vi pratade om sim-tiderna och jag slugt skjöt in till tjejerna att "Rob simmade ju på 2.08"(vilket var väldigt, väldigt bra av möjliga tiderna 1.55-2.20). Tjejerna blev helt till sig och började upphetsat tissla och tassla om detta. Plötslig skjuter jag in kommentaren "Fast nu kommer jag ihåg att han faktiskt simmade sitt andra varv på 1.57!" vilket fick tjejerna att tappa hakan och deras ögon att glittra samtidigt som jag ser Rob dyka upp runt hörnet och inser att han måste ha hört oss. Jag tystnar rodnande och ställer sen honom frågan "Visst var det väl 1.57?" som han bara ler blygt åt.
Grejen var tydligen att prata om simtider var som att föreslå någon att ha sex med någon annan. Och ju bättre Rob var på att simma desto mer antydde jag att Schlabbo skulle ta och.... kasta sig över honom. Visst simmade han bra, men jag hade fortfarande stått och förslagit detta, vilket gjorde att det blev en så himla pinsam situation. Men jag och Rob var vänner så jag brydde mig inte lika mycket som de andra utan log bara busigt.
Vad mer hände i drömmen? Jo, vi tjejer smet omkring i natten som om vi fortfarande hade konserter vi sprang emellan och vi busringde på dörrar hemma hos de vi inte tyckte om. Tove var mest busig vilket var roligt efterson hon är den mest ansvarsfulla av oss.


Där har ni en dröm att bita i! Räcker inte det med text så får ni be mig att skriva en bok istället för blogg. LOVE YOU ALL! AND MR P!

Boom Boom Pow! Haha den här var ganska skön att ha på när kvällen blev för tråkig. :)

När det kommer till filmerna av Twilight böckerna så spelar det ingen roll hur mycket jag kommer in i stämningen, jag kommer ändå att irritera mig på att filmerna inte blev tillräckligt bra. Kristen Stewart passar perfekt som en Bella - på bild! På duken går hon inte alls samman med den Bella som jag ser framför mig. Jag irriterar mig lika mycket som jag älskar saker i filmerna, men det var just Kristen jag ville ta upp. Man har ju sett ett antal bilder på hennes stunt-tjej och som många har kommenterat skulle passa mycket bättre, hon har till exempel det där varma hjärtformade ansiktet som Kristen saknar. Nu är det ju inte utseendet utan skådespelandet som avgör vad som passar in, men om vi tänker utseende så börjar man ju undra... Hur hade man passat in själv. Jag blev så smått nyfiken vid denna fundering och ändrade ögonfärg på min blogg-bild för att fantisera. Kanske, kanske inte.

Något som är roligt med Youtube är att där finns allt. Allt från dynga till guld och man kan hitta precis det man är ute efter. Så låt oss säga att jag gillar Twilight. Då kan vi få för oss att jag knappar in, låt oss säga... "twilight suck" på Youtube. Och ja, titta där fick vi upp en hel del roligt att titta igenom. Det är som sagt aldrig bara antingen eller, att antingen gilla eller ogilla. Jag är väl någonstans i mitten vilket gör att jag kan ta del av humorn på båda sidor. Det är så himla roligt att lyssna på när folk ratar någonting med en sådan passion så att man får intrycket av att de har blivit blåsta personligen, och just sådant folk finns det aldrig nog om när det kommer till Twilight och våra vampyrer.

Något jag har märkt är att i väldigt många av vampyrhatar-klippen så dyker även The Jonas Brothers upp vilket man kan tolka på olika sätt. En teori är att bröderna indeed är vampyrer! Vad tror vi om det, Sabina?

Det här är det inlägg jag tänker ägna mig åt till att försöka få ur mig det mesta av Twilight känslan. Jag har aldrig velat att bloggen skulle få tas över av Twilight inlägg men det har nog ändå inte undgått någon att jag älskar böckerna. Så här kommer text, you are warned.

Det är så mycket jag är nyfiken på, så många saker som jag undrar över. Det som stör mig mest: hur var mitt bokliv innan jag slog upp Om Jag Kunde Drömma? Det kan jag inte komma ihåg. Vad var det i böcker som lockade mig då? Jag älskade ju för sjutton alla böcker! Men om jag nu försöker leta fram en bok som jag kan njuta av så ratar jag varenda en?
Nej det stämmer faktiskt inte. Jag läste Stieg Larssons serie nyss och tyckte böckerna var bra, men jo jag har ändå inte kunnat släppa Twilight och känna att andra böcker är minst lika gripande. Så vad kan jag göra? Den prioriterade åtgärden för tillfället är att jag försöker lyssna på ljudböckerna till Twilight så ofta som möjligt för att avvänja mig och få den där jäkla känslan att minska. För vi vet alla att tårtan smakar bäst första gången.
Så sådant försöker jag göra men frukta icke, för jag tänker inte gå så långt att jag ratar böckerna. Mitt enda mål är att jag ska få välja själv när jag vill tänka på dem eller inte.

Så det är ingen fråga om att vi har fastnat så för denna älskade historia. Frågan är bara: hur? Och varför? Jag kan ju bara tala för de tjejer som har läst böckerna och vi vet alla hur vi kände. Vi kände alla sympati med Bella, vi levde oss in i kärlekshistorien och kände igen oss i allting. Här har vi ännu en sak som jag undrar över.
Man känner igen situationerna, man vet precis hur Bella känner sig genom sagan.
Hur då?! Har någon av oss haft en pojkvän som är en vampyr, eller har någon av oss hamnat i alla dessa omöjliga situationer? Nej, alltihop är rena drömmen. Så hur kan vi sympatisera så mycket med våran Bella och känna att vi själva redan har "been there, done that"?
En teori är att den mest självklara: Vi är tjejer, och tjejer förstår tjejer. En annan teori är baserad på att böckerna är just en dröm, något som vi alla tar del av själva. Vi drömmer allt möjligt romantiskt trams och spännande fiction genom livet, så kanske är det möjligt att vi redan har drömt ihop saker som kan samlas ihop till en egen version av Twilight. Själv vet jag att jag har ett par drömmar i bagaget som kan tolkas så. Jag önskar att jag hade antecknat dem.

Men om vi struntar i alla smådetaljer så är det väl inte så konstigt att vi tjejer föll platask för denna kärlekshistoria? Alla tjejer älskar kärlek, oavsett om de för tillfället vill ha det eller inte. Det är ju svårt att inte drömma sig in och vilja kasta ut Bella ur boken och ta hennes plats. Någon man tycker är det vackraste i världen som älskar en mer än någon har älskat någon annan. Att det är besvarad kärlek för båda, att ingenting är viktigare för någon av dem än att vara tillsammans. För att inte nämna den där sexiga kroppen och hans speciella styrkor. Sedan lägger vi till miljön, en dunkel grön omgivning och en värld utan begränsningar. Hur magiskt är inte detta? Inget av det är ju värt att nämna utan den starka kärlek som hela serien bygger på. Den där kärleken som är så fast att man kan ta på den. Den sexuella spänningen, tryggheten och tilliten. Listan kan bli lång över saker som den kärleken står för. Hur kan man låta bli att bli en smula kär själv? Det är ju så att man hör pianomusik bara man tänker på det.
Vilket jag gör, och härav avvänjningen! Det måste åtgärdas. Det här är inte hälsosamt för en tjej som jag, en tjej som lätt drömmer sig bort och älskar bok-kärlek mer än den riktiga världen. Det blir så lätt att ersätta den riktiga världen, och hur gärna man än vill göra det så är det inte hälsosamt mot en själv.  Jag har kärlek till mina IRL FRIENDS! Jag får inte glömma det.

Så då blir ju en till åtgärd att på något sätt försöka få den riktiga världen att bli en del av Twilight eller tvärtom. Man skulle kunna registrera sig på TwilightSweden och vänta på bokade träffar. (vilket jag nu har gjort..... )

Så ja vad har vi här? En underbar berättelse som är förfärligt vacker men giftig. Den drar in oss stackars drömmare i en annan värld som det blir svårt att ta sig ur och vi undar varför man måste välja antingen eller? Och här har vi mig, en av dessa stackare som inte direkt har skrikit ut om sin kärlek till serien som en galning, men som grubblar alltför mycket när ingen hör. Och därför har jag nu satt mig själv på avvänjning. Nu önskar vi mig lycka till tycker jag.

Men prata gärna Twilight med mig. Det hjälper! :)

 

Hahahahaha ja herregud. Jag sitter och tittar på youtube klippet nedan och har kommit nån minut in innan jag måste pausa pga skratt. Lägger upp den här medan jag tittar vidare.

SPOILERVARNING FÖR SISTA BÖCKERNA!

Yes indeed, this is how it should have ended!

Jag är inget "Twiliiiiiiiiiight-faaaaaaaaan!!!". Men jag älskar verkligen böckerna och har blivit så obeskrivligt berörd av dem. Vilken bok kan fylla tomrummet nu?