Wallerie

Det här är det inlägg jag tänker ägna mig åt till att försöka få ur mig det mesta av Twilight känslan. Jag har aldrig velat att bloggen skulle få tas över av Twilight inlägg men det har nog ändå inte undgått någon att jag älskar böckerna. Så här kommer text, you are warned.

Det är så mycket jag är nyfiken på, så många saker som jag undrar över. Det som stör mig mest: hur var mitt bokliv innan jag slog upp Om Jag Kunde Drömma? Det kan jag inte komma ihåg. Vad var det i böcker som lockade mig då? Jag älskade ju för sjutton alla böcker! Men om jag nu försöker leta fram en bok som jag kan njuta av så ratar jag varenda en?
Nej det stämmer faktiskt inte. Jag läste Stieg Larssons serie nyss och tyckte böckerna var bra, men jo jag har ändå inte kunnat släppa Twilight och känna att andra böcker är minst lika gripande. Så vad kan jag göra? Den prioriterade åtgärden för tillfället är att jag försöker lyssna på ljudböckerna till Twilight så ofta som möjligt för att avvänja mig och få den där jäkla känslan att minska. För vi vet alla att tårtan smakar bäst första gången.
Så sådant försöker jag göra men frukta icke, för jag tänker inte gå så långt att jag ratar böckerna. Mitt enda mål är att jag ska få välja själv när jag vill tänka på dem eller inte.

Så det är ingen fråga om att vi har fastnat så för denna älskade historia. Frågan är bara: hur? Och varför? Jag kan ju bara tala för de tjejer som har läst böckerna och vi vet alla hur vi kände. Vi kände alla sympati med Bella, vi levde oss in i kärlekshistorien och kände igen oss i allting. Här har vi ännu en sak som jag undrar över.
Man känner igen situationerna, man vet precis hur Bella känner sig genom sagan.
Hur då?! Har någon av oss haft en pojkvän som är en vampyr, eller har någon av oss hamnat i alla dessa omöjliga situationer? Nej, alltihop är rena drömmen. Så hur kan vi sympatisera så mycket med våran Bella och känna att vi själva redan har "been there, done that"?
En teori är att den mest självklara: Vi är tjejer, och tjejer förstår tjejer. En annan teori är baserad på att böckerna är just en dröm, något som vi alla tar del av själva. Vi drömmer allt möjligt romantiskt trams och spännande fiction genom livet, så kanske är det möjligt att vi redan har drömt ihop saker som kan samlas ihop till en egen version av Twilight. Själv vet jag att jag har ett par drömmar i bagaget som kan tolkas så. Jag önskar att jag hade antecknat dem.

Men om vi struntar i alla smådetaljer så är det väl inte så konstigt att vi tjejer föll platask för denna kärlekshistoria? Alla tjejer älskar kärlek, oavsett om de för tillfället vill ha det eller inte. Det är ju svårt att inte drömma sig in och vilja kasta ut Bella ur boken och ta hennes plats. Någon man tycker är det vackraste i världen som älskar en mer än någon har älskat någon annan. Att det är besvarad kärlek för båda, att ingenting är viktigare för någon av dem än att vara tillsammans. För att inte nämna den där sexiga kroppen och hans speciella styrkor. Sedan lägger vi till miljön, en dunkel grön omgivning och en värld utan begränsningar. Hur magiskt är inte detta? Inget av det är ju värt att nämna utan den starka kärlek som hela serien bygger på. Den där kärleken som är så fast att man kan ta på den. Den sexuella spänningen, tryggheten och tilliten. Listan kan bli lång över saker som den kärleken står för. Hur kan man låta bli att bli en smula kär själv? Det är ju så att man hör pianomusik bara man tänker på det.
Vilket jag gör, och härav avvänjningen! Det måste åtgärdas. Det här är inte hälsosamt för en tjej som jag, en tjej som lätt drömmer sig bort och älskar bok-kärlek mer än den riktiga världen. Det blir så lätt att ersätta den riktiga världen, och hur gärna man än vill göra det så är det inte hälsosamt mot en själv.  Jag har kärlek till mina IRL FRIENDS! Jag får inte glömma det.

Så då blir ju en till åtgärd att på något sätt försöka få den riktiga världen att bli en del av Twilight eller tvärtom. Man skulle kunna registrera sig på TwilightSweden och vänta på bokade träffar. (vilket jag nu har gjort..... )

Så ja vad har vi här? En underbar berättelse som är förfärligt vacker men giftig. Den drar in oss stackars drömmare i en annan värld som det blir svårt att ta sig ur och vi undar varför man måste välja antingen eller? Och här har vi mig, en av dessa stackare som inte direkt har skrikit ut om sin kärlek till serien som en galning, men som grubblar alltför mycket när ingen hör. Och därför har jag nu satt mig själv på avvänjning. Nu önskar vi mig lycka till tycker jag.

Men prata gärna Twilight med mig. Det hjälper! :)