Wallerie

Vad är det mest jobbiga som kan drabba en? Jo när en situation är riktigt komplicerad. Ju mer komplicerad saken blir desto jobbigare blir allt eftersom man blir så himla förvirrad, man vet varken ut eller in. Man vet inte vad som är bra eller dåligt, vad av detta som väger mest och vad som är värt att stanna för eller jobbigt nog att lämna.
Om man ger sig av så lämnar man en värld av kärlek och trygghet bakom sig som man aldrig egentligen ville vara utan, men om man stannar så såras man varje dag och gräver sig alltmer djupare ner i ett illamående. Att jag skriver detta betyder inte att det handlar om mig rakt av, men självklart är det problem i min egen vardag som fått mig att tänka i dessa banor så mycket den senaste tiden.

Just nu är jag mitt i en otroligt jobbig punkt i livet, och exakt allting är komplicerat. Troligtvis kommer jag flytta hem till morföräldrarna i veckan, mest pga relationen mellan mig och min pojkvän. Idag hade jag möte med min psykolog och detta var självklart ett centrum av samtalet. Vi pratade länge och spekulerade i alla möjliga vinklar. Och vad som hittills hade varit så lättsamma möten fick plötsligt en ny vändpunkt då tanken på att förlora kontakten med alla min pojkväns underbara vänner slog mig och jag började gråta, för första gången i det där rummet.

Ja, livet är inte lätt men det hjälper inte heller att jag gör som jag gjort hittills; att blunda och prata så positivt om saker som möjligt i hopp om att det då blir sanning. Troligtvis får jag lite tid att tänka nu när jag blir borta, och man tänker alltid klarare när man inte är upprörd, och det är det jag är ute efter just nu. Att få vara o-upprörd.