Wallerie

USCH! Jag har inte drömt mardrömmar på evigheter! Senast var som sagt många månader sen då jag igen drömde att jag tappade tänder. Eller nej? Eller jo, att drömma att man blir sviken av en god vän räknas inte även om det definitivt är obehagligt. Iallafall - inatt drömde jag en äcklig mardröm, jag vaknade vid 6 och har inte vågat försöka somna om sen dess. I just såna stunder önskar man att man hade delat säng med en vän. Killkompis hade varit ännu bättre, hade varit lättare att slappna av och lugna ner hjärtslagen. FU mardrömmar!

Så vad minns jag av min mardröm? Ja först och främst alla äckliga känslor man fick när man sov, men några bilder fastnade också. Jag blev vittne till en psykopat som dödade en hel familj, medlem för medlem. Barn, föräldrar och farföräldrar. Psykopaten "sparade" de mindre barnen till sist då de var i för stor chock för att röra sig ändå. Han använde ett barn som slägga för att döda ett annat. Barnskrik = jag vaknar nästan av illamående.
Jag lyckas få tag på en liten flicka (den enda levande kvar av familjen) och medan psykopaten står och gottar sig över sitt verk så springer jag allt jag kan med flickan i famnen hem till oss.

Panik. Hatar drömmar när man springer och blir jagad av något. Hinner hem, låser dörrar och fönster och rusar ner till nedervåningen där min mormor, mina kusiner och bröder sitter och solar på baksidan. Tröga jävlar, in i huset med er! En evig tid tar det och inte vill de fatta vad jag snackar om när jag berättar om faran som är över oss. Helvete, baksidedörren går inte att stänga helt. Risken får tas att lämna den öppen för nu måste jag upp igen och hålla kontroll på situationen då ingen annan tar den på allvar. Min familj sitter nu i köket och fikar medan de tittar ut på psykopaten som vankar av och an utanför vår grind. Plötsligt står jag och mormor i hallen. Dörren är vidöppen (som om den alltid har varit det) och vi tittar ut på psykopaten som stirrar tillbaka. Mormor vill plötsligt röka ute på trappan och tycker samtidigt att hon ska försöka prata med psykopatmannen och ge honom en chans. "Han ser ju ändå så trevlig ut"

Trevlig är nog inte det ord jag skulle använda själv. Han såg ut som något som verkligen hör hemma i en mardröm. När mormor kliver ut över tröskeln (mot mina skrikiga och arga protester) så är han framme och de börjar prata. Han charmar sig in i huset på några sekunder och mormor pratar glatt med honom samtidigt som han går längre in mot oss andra. Jag blockerar dörröppningen till köket, ställer mig mellan honom och mina bröder och kusiner. Jag släpper honom inte med blicken och rör mig efter varje rörelse han gör. Jag stirrar hatiskt och gör det klart att jag inte litar på denne man som faktiskt håller två stora bultsaxar i handen. Mormor blir arg på mig för att jag inte litar på vår gäst men jag bryr mig inte. Jag lyckas få tag på bultsaxarna och han beter sig som att det inte gör något, för han är ju ingen psykopat heller?

För mormor blev det ett tillräckligt bevis för att lita på honom och medan hon ropar ut kusinerna och bröderna till oss i hallen så tar psykopaten långsamt ett tag om bultsaxarna igen och börjar dra dem till sig. Hela familjen står nu i tillsammans och jag gör allt jag kan för att hålla honom borta från dem med min kropp, jag försöker få mormor att fatta vad som håller på att hända just nu och allt detta samtidigt som jag nu brottas med psykopaten om en av bultsaxarna som han nu har fått väldigt bra grepp om.
Samtidigt som jag fortfarande håller i den så lyckas han långsamt vända den i en vinkel som tillåter honom att klippa av mig halva handleden, medan jag bara kan titta på.

Smärta och äcklig känsla som om det hade hänt på riktigt. Jag förlorade ju såklart greppet om bultsaxarna när jag nu nästan ramlar ihop av skadan och jag skriker på intet ont anande mormor samtidigt som psykopaten siktar in sig på barnen.

Panik, smärta, ilska, rädsla - jag vaknar. FU MARDRÖMMAR!!!!!