Jag är nyttig, låt mig vara!
Jag gillar inte att prata om bantning och sådant eftersom det är så otroligt tråkigt, men ett enda litet inlägg kommer här.
Jag är väldigt nyttig av mig som person. Jag har sällan ätit godis eller snacks och allt jag har ätit eller druckit är sockerfritt och fettsnålt. Det har aldrig varit för att jag har försökt vara nyttig, utan för att det är det jag har varit van vid och det känns bra. Dessutom har jag alltid gillat att ta promenader och allt det där. Sen skulle jag ju ljuga om jag säger att jag inte har avnjutit pizzor och sådant gott tillsammans med vänner genom åren. Jag har ändå aldrig gått ned i vikt och jag har jämnt misstänkt att det är den där genen som ligger och spökar i släkten då vi alla alltid har varit "korta och runda".
Men med den konstiga start detta året fick så tror jag minsann att kropp och sinne har ställt om sig helt och skitit i den där genen. Jag har gått ner himla mycket i vikt och detta har jag omfamnat och passat på att utnyttja! Jag tränar nu mer än jag gjorde förut, är mycket mer aktiv och framför allt så har jag blivit noggrant nyttig när det gäller mat. Kroppen sammarbetar äntligen med denna ansträngning! Men några som inte gör det är mina morföräldrar som jag bor med.
Visst är det underbart att de bryr sig, men de lägger näsan i blöt och ifrågasätter saker de inte vet ett dugg om. De vet hur nyttig jag är just nu men envisas ändå att fråga mig varför jag inte vill äta fish & chips med dem, varför jag inte kan äta glass, varför det skulle vara onyttigt med gryta på kokosmjölk.
Jag är nyttig, okej? Låt mig sköta den delen själv - tack!
Jag är väldigt nyttig av mig som person. Jag har sällan ätit godis eller snacks och allt jag har ätit eller druckit är sockerfritt och fettsnålt. Det har aldrig varit för att jag har försökt vara nyttig, utan för att det är det jag har varit van vid och det känns bra. Dessutom har jag alltid gillat att ta promenader och allt det där. Sen skulle jag ju ljuga om jag säger att jag inte har avnjutit pizzor och sådant gott tillsammans med vänner genom åren. Jag har ändå aldrig gått ned i vikt och jag har jämnt misstänkt att det är den där genen som ligger och spökar i släkten då vi alla alltid har varit "korta och runda".
Men med den konstiga start detta året fick så tror jag minsann att kropp och sinne har ställt om sig helt och skitit i den där genen. Jag har gått ner himla mycket i vikt och detta har jag omfamnat och passat på att utnyttja! Jag tränar nu mer än jag gjorde förut, är mycket mer aktiv och framför allt så har jag blivit noggrant nyttig när det gäller mat. Kroppen sammarbetar äntligen med denna ansträngning! Men några som inte gör det är mina morföräldrar som jag bor med.
Visst är det underbart att de bryr sig, men de lägger näsan i blöt och ifrågasätter saker de inte vet ett dugg om. De vet hur nyttig jag är just nu men envisas ändå att fråga mig varför jag inte vill äta fish & chips med dem, varför jag inte kan äta glass, varför det skulle vara onyttigt med gryta på kokosmjölk.
Jag är nyttig, okej? Låt mig sköta den delen själv - tack!
Kommentarer
Trackback
