Wallerie

Om du nu behandlade mig som du gjorde och inte kunde älska på riktigt - om jag känner den ilska jag känner och det var jag som lämnade dig. Varför får du mig då fortfarande att gråta som jag gör?
Hur kan du ha makten när du inte ens bryr dig om den? Hur kan du få mig att känna mig så sårad och sviken ibland när du faktiskt avstått dig från alla skyldigheter?

Jag hatar dig. Jag hatar dig för allt det du har gjort och allt det du gör. För allt du aldrig gjorde och för allt du aldrig känt. Jag hatar dig för den du är idag och det du står för. För mig är du en främling som bara står för smärta och svek. Inte ett korn av ditt hjärta finns kvar, det hjärta som en gång slog för mitt. Du har varit ett tomt skal sen länge och bara fyllt dig själv med svärta. Allt som kunde vara fel var fel och allt sånt du kunde sagt det sa du. Så mycket du kunde såra sårade du, och du kunde inte brytt dig mindre. Jag hatar dig för att du gjorde mig så liten, för att du bestämde min plats. Jag vill aldrig se dig igen och jag vill gräva ner våra minnen. För jag hatar dig.

Så hur kommer det sig att du får mig att gråta? Varför tänker jag ens på dig?
Varför vill jag ha en förklaring som jag aldrig kommer få? Varför önskar jag att vi kunde vara vänner, när du inte förtjänar mig som vän? Varför vill jag att du ringer bara för att få höra din röst? Varför känns det som en lögn när jag säger att jag inte älskar dig?