Blåbär - söta men bittra.
Igår åkte jag till pojken som väntade otåligt på mig. Det var första gången vi träffades sen vi hade bestämt att vi skulle vara mer ifrån varandra och vi myste och somnade innan midnatt till den första Harry Potter filmen.
Förklaring angåenge bestämelsen: Under vårt 1½ år vi har varit tillsammans så har vi varit just det, tillsammans. Dygn efter dygn efter dygn. Vi sov aldrig ifrån varandra och vi trivdes så. Men alla behöver space ibland och tid till att göra det man själv vill och träffa vem man själv vill träffa, och alla förhållanden har svackor. Så jag bestämde åt oss båda att vi behöver sakna varandra, och därför är vi något motvilligt inte med varandra varje dag längre.
Idag plockade vi blåbär i Täby. Jag, älsklingen och hans mamma. Vad som skulle ha varit en rolig utflykt i skogen blev allt annat än rolig. Pojken beskrev så fint att "varje plockat bär var som att noppa könshår", och där instämmer jag faktiskt. Vi gick verkligen varandra på nerverna och av ren upprördhet drog jag upp risen med rötterna mer än en gång under våra 5 långsamma timmar i skogen.
Förvånansvärt nog så bestämdes det att vi båda skulle hem till mig som vi hade bestämt från början och på den långa bussresan hem så fallnade ilskan och irritationen och där satt vi. Lika kära som vi var för ett år sen fast ingen hade sagt ett ord. Till slut kom vi två hem till mig, med en stor korg fylld med blåbär och lingon som frystes in. Uppe på mitt omvandlade rum tog jag hand om min utmattade pojkvän fast att han inte riktigt förtjänade det. Efter en dusch, en väldigt god middag på sängen och lite mysande tillsammans framför American Pie - The Wedding så bäddade jag ner min sömniga fin. Och där sover han nu. I mina kläder, i min stora säng i mitt rum, under mitt Charlie Chaplin täcke. Min kärlek!
Förvånansvärt nog så bestämdes det att vi båda skulle hem till mig som vi hade bestämt från början och på den långa bussresan hem så fallnade ilskan och irritationen och där satt vi. Lika kära som vi var för ett år sen fast ingen hade sagt ett ord. Till slut kom vi två hem till mig, med en stor korg fylld med blåbär och lingon som frystes in. Uppe på mitt omvandlade rum tog jag hand om min utmattade pojkvän fast att han inte riktigt förtjänade det. Efter en dusch, en väldigt god middag på sängen och lite mysande tillsammans framför American Pie - The Wedding så bäddade jag ner min sömniga fin. Och där sover han nu. I mina kläder, i min stora säng i mitt rum, under mitt Charlie Chaplin täcke. Min kärlek!
Kommentarer
Trackback
