Wallerie

Jag vaknade upp besluten om att berätta det jag kommer ihåg av min dröm, och det ska jag göra.
Jag drömde länge innan jag kom till delen då jag plötsligt gick med min mamma och en av mina småbröder, Casper, i en stor klädesaffär (som Åhléns city). Casper är den av bröderna som är smart och tillbakadragen i verkligheten och går som sina bröder omkring i gamla fula kläder. Nu gick vi i affären och fast ja dittills hade varit helt ointresserad av min familj eller av att följa med dem dit så gick det plötsligt en sekund då jag kopplade med Casper och vi kände att nu tar vi saken i egna händer här. Jag bet ifrån och satte mamma på plats med att säga något i stil med att "Casper ska sluta behöva ha fula byxor på sig så nu tar vi över." och sen gick vi därifrån till en annan avdelning, Casper lättad och glad och jag genomnöjd med oss själva.
Vi gick omkring och tittade på byxor i hans storlek och jag rådgav honom som en superduper-storasyster. Plötsligt när vi står och tittar på var sitt håll så går en lång stöddig kille i trendiga kläder fram mot Casper. Killen går i Caspers skola (allting är dröm) och hade uppenbart mobbat just min lillebror under en längre tid. Med ett hånleende säger han något nedlåtande till Casper och slår honom med knytnäven någonstans på kroppen. Casper faller till golvet och killen vänder och går därifrån.

Här väcks naturligtvis den starkaste sidan i mig till liv. I verkligheten blir jag så djävulskt arg och stark om någon jag bryr mig om far illa. Ingenting kan få stopp på mig och det är bannemig synd om den som inte låter mig skydda mina vänner. Här i drömmen var det precis den sidan av mig som dök upp och oh vad skönt det var. Jag flög fram mot killen, bucklade på honom och la båda händerna om hans hals. Ju mer han försökte bråka tillbaka ju mer tog jag kontroll genom att nästan strypa honom, men annars nöjde jag mig med att krama om hans axlar som om ja försökte krama ur saften ur en riktigt sur apelsin. Nej låt oss säga citron. I verkligheten hade det inte spelat någon större roll hur arg jag hade varit, lilla jag hade ändå inte varit starkare än den stora killen men inte hade jag slutat för det. Men nu så var det här ju som sagt en dröm. I varje fall så kände jag mig som hulken och även om jag är arg i en sån här situation så är det så tillfredställande att känna att man finns där för någon annan. Killen fick sig en läxa och innan jag vaknade mitt i natten så hade jag och skolans rektor talats vid och lagt upp ett bakhåll för killen utifall att han skulle ge sig på min lillebror en gång till. Bakhållet var ju jag som smög omkring på skolan som en riktig storasyster och skolpersonalen var min förstärkning om det skulle behövas.
Fatta vilken underbar dröm! Ja, inte att min lillebror skulle ha blivit mobbad eller att jag fräste åt vår mamma, men känslan i det hela. Det var något helt annat från gårdagens dröm. Då sprang jag genom kolsvarta gläntor brevid regniga sjöar på små sicksackiga stigar. I sjöarna fanns det ormar, kobror, ålar och stora monsterdjur. I luften fanns det fladdermöss och myggor och på stigen där jag sprang fanns det myror, blodiglar och återigen ormar. Vartenda djur var det fullt av och gud vet vad som fanns inne bland träden. Iallafall så sprang jag så fort jag kunde men ändå lyckades iglarna ta sig upp och fästa sig på mina anklar. Usch.
Drömmar ja.

---

När jag kom tillbaka från badrummet, redo att skriva det här inlägget om drömmar så störtar min pojkvän in i rummet och lägger sig på sängen brevid mig. Han hade somnat ute på soffan på morgonen och drömt en av sitt livs värsta mardrömmar. Han var helt till sig och försökte få tillbaka andan för att återberätta. Nej inte var det jag som hade pucklat på honom, men han hade drömt värsta "day after tomorrow"-drömmen med tornados och oväder på gärdet där han bor. Stackars liten.

Kommer ni ihåg det senaste ni drömde?