Wallerie

Jaa. Igår var det ingen rolig dag, i början. "Första dagen av de sju är den värsta". Hälften av er förstår vad jag menar och några till om ni är skarpa. Iallafall så spenderade jag två timmar liggandes på de olika golven i huset utan att veta vart jag skulle ta vägen. Riktigt såhär illa har det aldrig varit förut. Två hemska timmar. 
Men sen, en flickväns dröm, så vaknade min pojkvän (av att jag inte stod ut längre och väckte honom själv) och tog hand om mig. Han "lagade" badkaret så att jag kunde ta ett varmt bad och när jag till slut nästan somnade i karet så bäddade han ner mig i vår säng med allt jag kundes behöva brevid. Han lämnade mig att somna till en ljudbok och under tiden diskade han all disk (trots att det var min tur), städade huset och lagade maten.
Det bästa som finns är ju ändå att bli så väl omhändertagen när man är så sårbar. Att vakna upp till allt det där och må så mycket bättre.

Bakad potatis, skal-räkor, skagenröra och vitlöksbaguetter framför Dinosauriernas Tid och Scrubs. Med min älskling. Oslagbart. Så det är på både gott och ont att må dåligt. Men jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte han hade varit där. Hur gjorde jag för 1,5 år sen? Det kommer jag inte ihåg.


<3<3<3<3