Kompromissa
Min pojkvän, före detta wowfantast. Det är vad han själv skulle kalla sig, själv så vet jag mycket väl att det bara är en tidsfråga tills han kommer återuppta spelet där han slutade. Men tills dess så tar spelet Diablo över och han väntar bara på att få tag på en skiva för att börja. Hela wowgänget har hoppat över till det spelet och väntar nu otåligt på min pojkvän.
Här kommer däremot flera punkter där jag inte vill stödja vad som håller på att hända. Jag inser mer än min pojkvän hur detta kommer att sinka honom i jakt på jobb som vi verkligen behöver just nu. Han kommer att befinna sig mer hemma hos mig vilket jag redan har försökt förklara kommer tära på vårt förhållande lite i taget. Sist så kommer han ju att sno åt sig MIN kära dator, installera sitt spel och sitta där så gott som 24/7.
Vill jag stödja det där? Precis när jag beslutade mig om att sätta ner foten och säga "NEJ, du får inte börja spela Diablo här" så kommer han med förslaget: "kompromiss?". Han lägger fram det lockande förslaget att medans han är i stan och köper spelet så kan vi gå och köpa ett par riktigt fina skor till mig, vilka jag vill. Såklart att det lockar mig med tanke på att skor inte är något jag har råd med själv. Samtidigt ger han mig löftena (som jag självklart ser som tomma) om att han inte alls kommer spela så länge varje dag och att det inte alls kommer att bli svårt för oss.
Så vad bör jag nu göra? Ska jag gå med på kompromissen, få mina älskade skor och ha en arbetslös pojkvän hemma hos mig som nästan minskar min chanser att blogga och sitta vid datorn till noll?
Eller är det bäst att krossa hans lilla gamerhjärta, säga nej du får åka hem och hoppas på att få dela dator där hemma?
Förhållanden innebär att kompromissa, men när vet man att alla blir nöjda?
Här kommer däremot flera punkter där jag inte vill stödja vad som håller på att hända. Jag inser mer än min pojkvän hur detta kommer att sinka honom i jakt på jobb som vi verkligen behöver just nu. Han kommer att befinna sig mer hemma hos mig vilket jag redan har försökt förklara kommer tära på vårt förhållande lite i taget. Sist så kommer han ju att sno åt sig MIN kära dator, installera sitt spel och sitta där så gott som 24/7.
Vill jag stödja det där? Precis när jag beslutade mig om att sätta ner foten och säga "NEJ, du får inte börja spela Diablo här" så kommer han med förslaget: "kompromiss?". Han lägger fram det lockande förslaget att medans han är i stan och köper spelet så kan vi gå och köpa ett par riktigt fina skor till mig, vilka jag vill. Såklart att det lockar mig med tanke på att skor inte är något jag har råd med själv. Samtidigt ger han mig löftena (som jag självklart ser som tomma) om att han inte alls kommer spela så länge varje dag och att det inte alls kommer att bli svårt för oss.
Så vad bör jag nu göra? Ska jag gå med på kompromissen, få mina älskade skor och ha en arbetslös pojkvän hemma hos mig som nästan minskar min chanser att blogga och sitta vid datorn till noll?
Eller är det bäst att krossa hans lilla gamerhjärta, säga nej du får åka hem och hoppas på att få dela dator där hemma?
Förhållanden innebär att kompromissa, men när vet man att alla blir nöjda?
Kommentarer
Postat av: Nettan
Svårt val :P köp skorna, men får väll se till att han inte sitter för mycket sen i alla fall. Locka med andra saker.. Btw jag har köpt en cupcakes bok idag så nu vet vi hur man ska göra frosting och tips på hur dem kan se ut!! Tänkte även kolla om du ville hänga med på Ikea typ på söndag :D? kraaam!
Trackback
