Trött, trött, trött.
Varning: Gnällig flickvän-inlägg.
Mentalt utmattad, det är precis vad jag är. På allt som pågår i den här fasen i livet, men det som verkligen gör det extra jobbigt är att den där klippan som ska hjälpa mig att orka hålla samman allt, min pojkvän, inte underlättar något för ett ögonblick. Hemma hos mig har jag mitt rum, and that's that. Inte mycket till mat att få, och inte någon annanstans man får vara. Allt det här vet min käre pojke men det stoppar honom ändå inte från att klaga på maten som jag väl fixar åt honom eller gnälla konstant på att han skulle vara hungrig. Klockan är 00.00 och han fick mat för tre timmar sen: Pling! Han är nu hungrig!
Mitt eviga svar: "försök att lägga dig tidigare då om du alltid ska hålla på och `svälta´ om nätterna". Hans eviga svar: *ignorera*. Han lyckas alltid få sin vilja igenom och tar antingen någonting ur vårt lilla "skafferi" på rummet som vi har skrapat ihop pengar till och inhandlat, eller så får jag helt enkelt gå ner till "familjens" kök för att laga ihop någonting till honom och ta konsekvenserna senare.
Suckar, suckar, suckar. Min bortskämda pojkvän gör det inte lätt för mig oftast. Han sitter nu och knaprar i sig mina flingor som är "för tråkiga för att äta till frukost". Idag satt han nästan ingenting vid sitt spel, men varför känns det då fortfarande som att han är för upptagen för att vara pojkvän? Varför tvingar han mig att passa upp på honom och klema bort honom mer än vad jag vill?
Mentalt utmattad, det är precis vad jag är. På allt som pågår i den här fasen i livet, men det som verkligen gör det extra jobbigt är att den där klippan som ska hjälpa mig att orka hålla samman allt, min pojkvän, inte underlättar något för ett ögonblick. Hemma hos mig har jag mitt rum, and that's that. Inte mycket till mat att få, och inte någon annanstans man får vara. Allt det här vet min käre pojke men det stoppar honom ändå inte från att klaga på maten som jag väl fixar åt honom eller gnälla konstant på att han skulle vara hungrig. Klockan är 00.00 och han fick mat för tre timmar sen: Pling! Han är nu hungrig!
Mitt eviga svar: "försök att lägga dig tidigare då om du alltid ska hålla på och `svälta´ om nätterna". Hans eviga svar: *ignorera*. Han lyckas alltid få sin vilja igenom och tar antingen någonting ur vårt lilla "skafferi" på rummet som vi har skrapat ihop pengar till och inhandlat, eller så får jag helt enkelt gå ner till "familjens" kök för att laga ihop någonting till honom och ta konsekvenserna senare.
Suckar, suckar, suckar. Min bortskämda pojkvän gör det inte lätt för mig oftast. Han sitter nu och knaprar i sig mina flingor som är "för tråkiga för att äta till frukost". Idag satt han nästan ingenting vid sitt spel, men varför känns det då fortfarande som att han är för upptagen för att vara pojkvän? Varför tvingar han mig att passa upp på honom och klema bort honom mer än vad jag vill?
Kommentarer
Postat av: Nettan
Inte okej Erica :( den personen som borde läsa din blogg är din kära pojke! hoppas han ändrar sitt beteende lite snart, tycker synd om dig!
Postat av: Schlabbo
Jag håller med Nettan! Dum-Chin som inte tar saker på allvar... Han borde väl ha insett att ni inte direkt "flyter" just nu utan plaskar och flåsar för att hålla er flytande? Då borde han väl anstränga sig för att inte bli en pain in the butt, eller hur? Dum-Chin.
Postat av: Wallerie
Tack flickor. :) Jag tror inte att vi är på samma våglängd över huvud taget längre så jag får så vad vi gör härnäst. Tack för att ni förstår. <3
Trackback
