Wallerie

Då är man framme! Trygg och omhändertagen. Jag saknar faktiskt tiderna jag spenderade här som liten och hur likt att ha ett hem det var. Frukost tillsammans, eget rum, någon som lyssnar och bryr sig och gärna hjälper en om man har att göra med något knepigt.
Det är plus. Minus skulle vara att jag redan saknar stan och påminns om vilken innerstan-tjej jag är. Mitt hjärta brinner för att bo mitt i stockholm, eller åtminstonde nära. Nära till allt och nära till alla jag bryr mig om allra mest. Att få bo med pojkvännen har ju sina ljusa sidor också och den sortens trygghet saknar jag allra mest.

Men att bo här i minst några veckor ska göra mig gott, det vet jag, och därför tvingar jag mig själv att inte tvivla på om jag inte ska ge med mig och åka tillbaka på en gång. Jag måste stanna. I like the bright light but it's only fire and will burn me up. To dust. Jag vill inte vara dust.


Kram på er bara för att jag är på ett strålande bra humör!!! (for now.           .....?)