Wallerie

Så. Idag jobbar jag till sent och efter jobbet åker jag alltså tillbaka dit jag en gång flyttade ifrån. Bort från innerstan, hem till morföräldrarna och stanna där i några veckor. Det var bestämt att jag skulle åka ut dit idag och självklart valde då min pojkvän att väcka mig på morgonen, massera mig och be om ursäkt för att han har varit en sån idiot och säger att han ska bättra sig. Gulligt till en början tills jag inser vad han egentligen håller på med; han ger mig skuldkänslor för att jag plötsligt har bestämt mig för att åka. Detta blir tydligare ju mer han försöker övertala mig att stanna utan att lyckas - och han faktiskt blir lite sur på mig. Han blir sur för att jag inte tänker göra honom till viljes och stanna, fast man kan tycka att han hade all tid att uttrycka sig igår under hela den tid han bara satt och tittade på när jag packade, utan att säga ett ord till mig.

Låt oss säga att han kommer sakna mig och att han ångrar att han är en idiot ibland, det tror jag på. Jag vet att han aldrig menar att vara så och jag vet att han älskar mig. Men det här har inte så mycket med honom att göra längre utan handlar om hur jag mår här, och jag behöver komma bort nu. Det finns inte en chans att jag ska tro på hans löften om att allt kommer vara superbra nu när han har behandlat mig så kyligt och respektlöst så senast som innan jag somnade.
Men det är bra mellan oss innan jag åker idag iallafall på det sätt att han vet att jag menar allvar, jag vet att han är någorlunda ångerfull och vi vet att vi älskar varandra. Glada miner och vi beställde nu tillsammans de hörlurar jag ska köpa till oss båda. Jag älskar min pojkvän men nu vet jag inte om jag har blivit mer eller mindre förvirrad bara för att vi "blev sams" igen. Vi hörs när jag får tillgång till dator nästa gång!

Pojkvännens Scullcandy.                     Mina Earpollution.