Don't Trust the B---- in Apartment 23. Hon pluggar inte.
Klockan är nästan fem på morgonen och kroppen luras fortfarande av falsk pigghet. Skolveckan som väntar kommer vara intensiv med prov och andra projekt som det är nödvändigt att plugga inför. Vad gör jag då på min lediga lördag när jag har fått lägenheten för mig själv (= utmärkt pluggtillfälle)? Jo, jag gör ju allt annat förutom att plugga, äta, och sova - de enda tre saker som jag hade planerat att låtas göra.
Jag har alltså spenderat hela dagen med att kolla igenom internets upplagor av kattvideos, tvättat kläder, städat, tvättat mer kläder, tränat, sorterat killens arbetspapper och letat efter minsta lilla annat jag kan göra. När kvällen sedan kom och jag kände att "Fan, om jag ska plugga alls idag så måste jag ju göra det prick nu" så lät jag mig istället minnas att jag hade en urgammal laptop undanstuvad i ett skåp med tillhörande extern hårddisk. Båda två behövde ju rensas och sorteras på skit vilket jag har skjutit på i några år.
- Passar väl perfekt att göra det nu då!
Sagt och gjort, samvetet håller tyst och ingenting stoppar mig. Jag spenderar hela kvällen med att rensa även mina virtuella utrymmen. Det blir ordnat, fint och jag hittar dessutom en hel del roliga serier som jag inte har sett på ett tag. Och det var så jag kom in på min nästa syssla för natten - att se på Don't Trust the B---- in Apartment 23.
Låt oss nu prata serier! Jag har otroligt lätt att fastna för alla möjliga serier, även sådana som jag inte gillar. Har man lagt ned/slösat sin tid i ett helt avsnitt så vill man oftast få reda på vad som händer längre fram. Som någon belöning möjligtvis. Dumt är det i varje fall. Det ska däremot mycket till för att jag ska genuint gilla en serie. Förutom de storslagna som Breaking Bad och Game of Thrones så kan jag inte påstå att mitt hjärta slår hårdast för de timmeslånga avsnitten. Dessa serier, tillsammans med flertalet "halvtimmes-serier", brukar bygga på att fånga sin publik med cliffhangers och på så sätt tvinga folk till att se på skiten för att ingenting ska missas i storyn.
Missförstå nu inte detta. Jag själv faller ju för det också - för att få ut den där "belöningen" av att veta vad som händer. Men det är skit.
Saker som inte är skit enligt min mening är de välgjorda serier på kortare avsnitt som avslutar enskilda handlingar i slutet av varje avsnitt och börjar med någonting helt annat i nästa. Det gör ingenting för seriens helhet om du tittar på avsnitten i fel ordning eller missar flera avsnitt - du får alltså välja självmant att titta. Eftersom det är helt nya handlingar i varje avsnitt så känns det också som att man har fått lite fler av dessa "belöningar". Stämningen brukar också oftast vara avspänd och kräver inte så mycket mer av dig än att ligga hjärndöd en halvtimma och dela lite glädje med de i rutan. Exempel på dessa serier är ju självklart Vänner, South Park, Scrubs och New Girl. Och så även denna Don't Trust the B---- in Apartment 23. Serien i sig är inte lika givande då det händer otroligt lite. Men guldkornet som förgyller är karaktären Chloe - som inte ens är huvudkaraktären! Serien lades ned efter att ha gått mellan 2012-2013 vilket är sinnessjukt. Men den sparades fint i min gamla laptop och här är jag nu - 2016 och spenderar nätterna med att sträckkolla på Chloe istället för att sova inför sista-minuten-plugg imorgon!
Love you bye!
Jag har alltså spenderat hela dagen med att kolla igenom internets upplagor av kattvideos, tvättat kläder, städat, tvättat mer kläder, tränat, sorterat killens arbetspapper och letat efter minsta lilla annat jag kan göra. När kvällen sedan kom och jag kände att "Fan, om jag ska plugga alls idag så måste jag ju göra det prick nu" så lät jag mig istället minnas att jag hade en urgammal laptop undanstuvad i ett skåp med tillhörande extern hårddisk. Båda två behövde ju rensas och sorteras på skit vilket jag har skjutit på i några år.
- Passar väl perfekt att göra det nu då!
Sagt och gjort, samvetet håller tyst och ingenting stoppar mig. Jag spenderar hela kvällen med att rensa även mina virtuella utrymmen. Det blir ordnat, fint och jag hittar dessutom en hel del roliga serier som jag inte har sett på ett tag. Och det var så jag kom in på min nästa syssla för natten - att se på Don't Trust the B---- in Apartment 23.
Låt oss nu prata serier! Jag har otroligt lätt att fastna för alla möjliga serier, även sådana som jag inte gillar. Har man lagt ned/slösat sin tid i ett helt avsnitt så vill man oftast få reda på vad som händer längre fram. Som någon belöning möjligtvis. Dumt är det i varje fall. Det ska däremot mycket till för att jag ska genuint gilla en serie. Förutom de storslagna som Breaking Bad och Game of Thrones så kan jag inte påstå att mitt hjärta slår hårdast för de timmeslånga avsnitten. Dessa serier, tillsammans med flertalet "halvtimmes-serier", brukar bygga på att fånga sin publik med cliffhangers och på så sätt tvinga folk till att se på skiten för att ingenting ska missas i storyn.
Missförstå nu inte detta. Jag själv faller ju för det också - för att få ut den där "belöningen" av att veta vad som händer. Men det är skit.
Saker som inte är skit enligt min mening är de välgjorda serier på kortare avsnitt som avslutar enskilda handlingar i slutet av varje avsnitt och börjar med någonting helt annat i nästa. Det gör ingenting för seriens helhet om du tittar på avsnitten i fel ordning eller missar flera avsnitt - du får alltså välja självmant att titta. Eftersom det är helt nya handlingar i varje avsnitt så känns det också som att man har fått lite fler av dessa "belöningar". Stämningen brukar också oftast vara avspänd och kräver inte så mycket mer av dig än att ligga hjärndöd en halvtimma och dela lite glädje med de i rutan. Exempel på dessa serier är ju självklart Vänner, South Park, Scrubs och New Girl. Och så även denna Don't Trust the B---- in Apartment 23. Serien i sig är inte lika givande då det händer otroligt lite. Men guldkornet som förgyller är karaktären Chloe - som inte ens är huvudkaraktären! Serien lades ned efter att ha gått mellan 2012-2013 vilket är sinnessjukt. Men den sparades fint i min gamla laptop och här är jag nu - 2016 och spenderar nätterna med att sträckkolla på Chloe istället för att sova inför sista-minuten-plugg imorgon!
Love you bye!
Kommentarer
Trackback
