Wallerie

Då är man framme! Trygg och omhändertagen. Jag saknar faktiskt tiderna jag spenderade här som liten och hur likt att ha ett hem det var. Frukost tillsammans, eget rum, någon som lyssnar och bryr sig och gärna hjälper en om man har att göra med något knepigt.
Det är plus. Minus skulle vara att jag redan saknar stan och påminns om vilken innerstan-tjej jag är. Mitt hjärta brinner för att bo mitt i stockholm, eller åtminstonde nära. Nära till allt och nära till alla jag bryr mig om allra mest. Att få bo med pojkvännen har ju sina ljusa sidor också och den sortens trygghet saknar jag allra mest.

Men att bo här i minst några veckor ska göra mig gott, det vet jag, och därför tvingar jag mig själv att inte tvivla på om jag inte ska ge med mig och åka tillbaka på en gång. Jag måste stanna. I like the bright light but it's only fire and will burn me up. To dust. Jag vill inte vara dust.


Kram på er bara för att jag är på ett strålande bra humör!!! (for now.           .....?)

Så. Idag jobbar jag till sent och efter jobbet åker jag alltså tillbaka dit jag en gång flyttade ifrån. Bort från innerstan, hem till morföräldrarna och stanna där i några veckor. Det var bestämt att jag skulle åka ut dit idag och självklart valde då min pojkvän att väcka mig på morgonen, massera mig och be om ursäkt för att han har varit en sån idiot och säger att han ska bättra sig. Gulligt till en början tills jag inser vad han egentligen håller på med; han ger mig skuldkänslor för att jag plötsligt har bestämt mig för att åka. Detta blir tydligare ju mer han försöker övertala mig att stanna utan att lyckas - och han faktiskt blir lite sur på mig. Han blir sur för att jag inte tänker göra honom till viljes och stanna, fast man kan tycka att han hade all tid att uttrycka sig igår under hela den tid han bara satt och tittade på när jag packade, utan att säga ett ord till mig.

Låt oss säga att han kommer sakna mig och att han ångrar att han är en idiot ibland, det tror jag på. Jag vet att han aldrig menar att vara så och jag vet att han älskar mig. Men det här har inte så mycket med honom att göra längre utan handlar om hur jag mår här, och jag behöver komma bort nu. Det finns inte en chans att jag ska tro på hans löften om att allt kommer vara superbra nu när han har behandlat mig så kyligt och respektlöst så senast som innan jag somnade.
Men det är bra mellan oss innan jag åker idag iallafall på det sätt att han vet att jag menar allvar, jag vet att han är någorlunda ångerfull och vi vet att vi älskar varandra. Glada miner och vi beställde nu tillsammans de hörlurar jag ska köpa till oss båda. Jag älskar min pojkvän men nu vet jag inte om jag har blivit mer eller mindre förvirrad bara för att vi "blev sams" igen. Vi hörs när jag får tillgång till dator nästa gång!

Pojkvännens Scullcandy.                     Mina Earpollution.

Hon gör illa sig och visar upp ett stort blåmärke för dig i hopp om lite rara ord. Du svarar irriterat med ett långt utlägg om att hon gör illa sig så pass ofta så att du inte ska behöva bry dig varje gång. Är hon ett barn som behöver tröstas hela tiden eller? Det är hon som gör illa sig och du vill inte att hon kommer och gör det till dina problem.
Bara sådär. Rakt igenom.

INTE så jävla bright.

Vad är det mest jobbiga som kan drabba en? Jo när en situation är riktigt komplicerad. Ju mer komplicerad saken blir desto jobbigare blir allt eftersom man blir så himla förvirrad, man vet varken ut eller in. Man vet inte vad som är bra eller dåligt, vad av detta som väger mest och vad som är värt att stanna för eller jobbigt nog att lämna.
Om man ger sig av så lämnar man en värld av kärlek och trygghet bakom sig som man aldrig egentligen ville vara utan, men om man stannar så såras man varje dag och gräver sig alltmer djupare ner i ett illamående. Att jag skriver detta betyder inte att det handlar om mig rakt av, men självklart är det problem i min egen vardag som fått mig att tänka i dessa banor så mycket den senaste tiden.

Just nu är jag mitt i en otroligt jobbig punkt i livet, och exakt allting är komplicerat. Troligtvis kommer jag flytta hem till morföräldrarna i veckan, mest pga relationen mellan mig och min pojkvän. Idag hade jag möte med min psykolog och detta var självklart ett centrum av samtalet. Vi pratade länge och spekulerade i alla möjliga vinklar. Och vad som hittills hade varit så lättsamma möten fick plötsligt en ny vändpunkt då tanken på att förlora kontakten med alla min pojkväns underbara vänner slog mig och jag började gråta, för första gången i det där rummet.

Ja, livet är inte lätt men det hjälper inte heller att jag gör som jag gjort hittills; att blunda och prata så positivt om saker som möjligt i hopp om att det då blir sanning. Troligtvis får jag lite tid att tänka nu när jag blir borta, och man tänker alltid klarare när man inte är upprörd, och det är det jag är ute efter just nu. Att få vara o-upprörd.

Jag älskar Muse overall, och Love Is Forever ökar bara på kärleken ännu mer!

Ja, det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen, och därför var det ännu längre sen som jag uppdaterade min härliga musik-flik! Men här vi iaf låten som jag har sjungit på de senaste dagarna; Miley Cyrus nya hit Can't Be Tamed. När jag hörde låten för några veckor sedan så verkligen avskydde jag den, och Miley med för den delen. Men efter att videon kom ut så har jag älskat den från första början! Jag vet inte jag ändrade musiksmak en aning eller om låten helt enkelt behövde en video för att bli bra, men kort sagt I Love It.

Nu sitter jag vid en dator som inte är min. Med en enorm datorskärm och ett tangentbort jag inte tål! Jag sitter på Inferno Online med min pojkvän och två av hans bästa vänner. Igår fyllde André 20 år vilket vi firade idag med hans släkt ute i Tyresö och efteråt bestämde vi oss för att fortsätta kvällen/natten med gibb. För er som inte vet så är IO ett internetcafé med omkring 300 datorer där man... ja, brukar spela med varandra.
Och för er som inte heller vet så kan jag ju lika gärna tala om att jag gillar spel, jag har en karaktär på World Of Warcraft och jag njuter av att spendera vissa nätter framför spel med killarna minst lika mycket som de gör. Det liksom blir så när jag man blev ihop med en pojkvän för två år sen som har spenderat lika mycket tid med spel som i skolan. Fast sen antar jag att jag alltid har haft en släng nörd i mig, annars skulle det aldrig funkat.

Men nej, jag spelar inte bara utan utnyttjar andra möjligheter man har här och loggar in på bloggen det första jag gör. Youtube är också ett guldkorn här och som grädde på moset så får man höra killar viska "det sitter en tjej där" till varandra då och då. Jag vet inte, men jag har alltid fått känslan av att (vissa)killar tycker det är "exotiskt" med tjejer som förstår charmen med datorer och allt det som hör till.

Talk to you later tonight!
/Nörd-Wallerie

Att bråka med pojkvännen är aldrig vidare kul. Särskilt inte när man bor ihop i ett delat rum och man inte har någon annanstans att ta vägen. Jag älskar faktiskt när det gäller smågräl eller till och med tjaffs, för hur arg jag än kan vara då så räcker det med ett ögonkast på honom tio minuter senare och jag kastar mig om halsen på honom och skrattar bort allting. Och då känns allting så underbart fantastiskt. Men inte alls när man har gett sig in på allt med det tunga artilleriet.

Då sitter man där i timmar eller dagar och markerar var sitt hörn som sitt eget. För hur mycket jag än vill ge med mig och bara skratta bort allt så löser det inget av problemen som man har tagit upp. Tvärtom, har man försökt göra sig förstådd utan att lyckas det minsta och detta till slut bryter ut i gräl för att det är en så viktig punkt för en och man sedan bara slätar över allting med ett skratt och låter det vara, ja då ligger det alltid där under och får en att må pyton! För inte vågar man ta upp det igen om det nu var så omöjligt att förstå i första taget, särskilt vidrigt blir det om det råkar vara ett problem man har försökt ta upp fler gånger.

Vidrigt, vidrigt, vidrigt. Jag som är ett kontrollfreak hatar att jag så lätt blir övertygad om att förhållandet är dödsdömt, när jag mycket riktigt vet att jag kommer tycka helt tvärtom när man väl har lugnat ner sig. Varför kan man inte få kontrollera sina egna känslor? Och känslan man har under grälet är så starktoch så orubblig att man senare är alldeles förvirrad. Hur vet man vad som väger mest, det bra eller det dåliga i förhållandet. Alla förhållanden har problem men samtidigt så ska man älska sin partner för alla ens brister. I huvudet kan jag aldrig få det att gå ihop utan både tejp och superlim, och även då blir det en himla röra.

Nä, jag hatar stora gräl särskilt när jag är ett sånt kontrollfreak och inte kan tvinga mig själv till att känna som jag vill. Men under tiden jag nu har skrivit av mig lite tankar här så har adrenalinet lagt sig och jag kan börja tänka på våra goda sidor igen. Vad tycker ni, ska jag gå över till hans hörn och ge honom en kram trots allt?

---

Idag är jag ledig! Ja, jag kanske ska förklara vad jag är ledig ifrån eftersom jag nu inte har delat med mig av min vardag på 3 månader! Herre min Je som min vän Tove brukar utbrista.
Jo såhär är det, jag har ett JOBB! Jag jobbar nuförtiden på Barnskospecialisten på st. eriksgatan i stockholm. Jag jobbar egentligen bara extra, men har sen i mars haft ett schema där jag jobbar minst 4-6 dagar i veckan. De lediga dagar jag får kommer aldrig i följd utan är utspridda över veckan så man hinner liksom inte riktigt att varva ner innan nästa jobbdag är över en. Men jag trivs! Det är ett tungt och mångsyssligt arbete men jag har hittat takten och känner att det här skulle kunna vara något jag jobbar med i framtiden.

Men idag är jag som sagt ledig! Och vad är det med denna dag som skiljer sig från de andra enstaka ledigdagarna och får mig att faktiskt blogga? Jo för idag är inte pojkvännen hemma! Idag är det andra gången han får chansen att jobba ute en dag med bästa killkompisen, vilket gör det till andra dagen år 2010 som jag får vara ensam hemma! Hade jag kunnat få som jag vill hade jag utan tvivel ordnat en egen lägenhet bara för mig själv, det är så jag mår som bäst.

Så istället för att deppa och sova bort hela lediga dagen så sprang jag på morgonen till ica och laddade med mjölk,  frukt, soltorkade tomater och en marabou polka. Och nu sitter jag nerbäddad i en egen säng med en skål havregrynsgröt med banan, hallon och jordgubbar med ett glas citronloka brevid och ska nu titta på filmen Valentines Day! Hela helgen är jag också ledig vilket jag hoppas ska motivera mig till att fortsätta blogga. Hoppas att allas fredag börjar lika bra som min! Vi hörs :)