Wallerie

Oj oj oj vad denna får en att tänka tillbaka flera flera år! De senaste dagarna har jag (istället för att nödvändigtvis bara lyssna på bra låtar) lyssnat på allt som jag hade glömt att jag hade i ipoden. Bland annat denna då.

Sabina är en superfotograf! Haha. Hon har alltid gillat att fota och just nu är hon några veckor in på en fotokurs. Förra helgen hjälpte jag till med hennes "veckouppdrag". Jag har redan glömt bort vad uppdraget kallades men hon ville iallafall fota mig när jag släppte vattenballonger från hög höjd. Eller ja, fota ballongerna när de blev släppta av mig.

Så det blev in till stan där vi fyllde en balja ballonger med kallt vatten. Vi gick ut till den lämpliga fotoplatsen och vi kom på den briljanta idén att jag kanske skulle stå på något för att komma över räcket, som en stege! Så in for Sabina och hämtade en bra och fin stege som jag fick stå på. Sabina for omkring i olika vinklar medan jag höll i ballongerna vilket var friggin freezing kan jag tillägga trots att solen sken jättefint.
Bra bilder blev det såklart och efteråt gick vi in och värmde oss med kopp te och avslutade dagen med nostalgi och en gammal backstreet boys skiva. Vi luktade gummi i flera dagar efter...

Jag har hunnit ta mig så långt som till slussen då jag läser att bussen vidare redan har gått (tänkte då passa på att vlogga i väntan på nästa). Men icke! Jag var bara glad att inte behöva sitta och frysa ihjäl lika länge som vanligt.

Så sent som igår så frågade en kompis hur det var med mig och jag kunde svara glatt "Bra, äntligen FRISK!". Peppar peppar. Idag har jag blivit sjuk igen. Visst bara småförkyld men halsen tar kål på mig, jag har känt mig hängig och trött hela dagen och även blivit ovanligt irriterad på kunderna vilket förvånade både mig och mina kollegor.
Så min slutsats är helt enkelt att mitt nya jag tappar bort mitt goda humör varje gång jag blir sjuk!

Förra måndagen nämnde jag ju att jag blev sjuk och att det var en av de värsta dagarna detta år. Och varför var det det? Jo för att jag var så otroligt upprörd. Arg rentav, vilket jag ALDRIG blir. Visst jag blev sjuk från ingenstans inom en timma på arbetet. Visst jag jobbade långdag till 21. Visst jag fick stå ensam på jobbet och ha supertråkigt medan alla andra var på utbildning vilken jag kanske hellre hade velat gå på. Visst jag mådde rentav skit mot kvällen och förkylningen ville inte ge vika. Och visst min sista kund var skickad direkt från helvetet och gav mig en halvtimmas tortyr då hon vägrade lämna butiken utan att få pengar för saker hon inte betalat m.m. Kortfattat min värsta kund jag har haft att göra med. Att åka 2-timmars resan hem sen med en 83e gradens ryggvärk hämmade inte direkt ilskan.

Men allt det där (förutom kunden då) är ju ingenting ovanligt för mig så jag förstår inte varför jag blev så upprörd! Även fast allting (och lite till) smällde till mig på en och samma gång så borde jag inte ha känt mig så arg. Svag eller ledsen visst (vilket jag också var) men inte arg. Den enda förklaring jag kan komma på är att jag blir som SuperSuraSunkSara när jag blir sjuk nu! :(
Frisk frisk frisk frisk frisk tack!


Love you bye!

Så var det dags att åka till jobbet igen. Förkylningen har fortfarande gett med sig (vaknade med näsblod. Mys.) men tvekar inte att jag kommer klara mig tills jag slutar 20.30. Det enda igen är att det är så otroligt tråkigt att jobba ensam på kvällarna. Please come visit? Haha jaja, sköna på-väg-til-jobbet-låtar ljuder i högtalarna just nu.

Det som äter upp mina tankar och drömmar just nu är den vän som jag saknar. Just nu vill jag bara höra ifrån honom för att bli klok på det här. Om han nu inte vill vara min vän så kan han väl bara säga något åt mig för att få mig att hata honom! Det skulle vara så mycket enklare att släppa taget om jag hatade honom.
Men nu gör jag ju inte det. Utan istället undrar jag konstant ifall det är han som hatar mig eller inte. Jag har haft samma dröm fleratalet gånger nu fast i två olika senarion. I den ena så återförenas jag överlyckligt med honom och allt löser sig, och i den andra så får jag veta sanningen om hur lite han egentligen tyckte om mig.

Oavsett vilken dröm det har varit så har jag alltid känt mig så ledsen när jag vaknat, just för att jag nog aldrig kommer att få klartecken i det här på riktigt. Såklart så önskar jag att jag fick min vän tillbaka precis som i drömmen. Men som det känns så lutar det mot att den andra drömmen är mer sann. Jag önskar bara att jag fick höra det rakt ut isåfall. Snälla låt mig hata dig, det är det minsta du kan göra om det här är hejdå.

Jag hade en jättehärlig helg. En lugn men trevlig. Vill gärna berätta mer men det får bli senare när jag känner mig bättre. Och varför känner jag mig inte bra för stunden då? Jo för att jag har blivit SJUK! Jag var allvarligt den enda jag kände som hade lyckats undvika förkylning eller sådant hittills i år. Tills igår då. En timma in på jobbet så blir jag förkyld från ingenstans! Och ju längre tiden gick desto jobbigare blev det. Idag var jag ledig och har bara kurerat mig och hoppas att jag klarar mig på jobbet resten av veckan nu. Nä, igår var en riktig skitdag för mig och den kan jag också eventuellt skriva om lite senare.

Ni vet ju att när man är sjuk eller svag så blir man oftast på dåligt humör. Eller inte nödvändigtvis dåligt humör men man har svårare att få till det där leendet i ansiktet. Ibland behöver man inte ens vara sjuk för att ha sådana dagar men nu skyller jag på det.

Och när man känner så så kan man ju absolut fortsätta blogga. Det är bara det att man känner helt enkelt inte för att skriva något positivt. Den driften finns liksom inte där längre. Och så känns det nu. Jag vill bara bli uppmuntrad eller få goda nyheter eller vad som helst. Vem som helst kan dela med sig något roligt som inte alls handlar om mig och jag skulle bli glad. Jag vill få glad-lusten tillbaka! Hoppas deppet försvinner med sjukan snart.


Love you bye!

Haha jag satt och snackade med en kompis och vi babblar på som vanligt. Som alltid säger vi saker som kommer ut helt fel men som vi fattar meningen av ändå men något den här kompisen slände ur sig fick mig att tänka på denna urgulliga låt. Stackars ninen. :)

Jag gillar inte att prata om bantning och sådant eftersom det är så otroligt tråkigt, men ett enda litet inlägg kommer här.

Jag är väldigt nyttig av mig som person. Jag har sällan ätit godis eller snacks och allt jag har ätit eller druckit är sockerfritt och fettsnålt. Det har aldrig varit för att jag har försökt vara nyttig, utan för att det är det jag har varit van vid och det känns bra. Dessutom har jag alltid gillat att ta promenader och allt det där. Sen skulle jag ju ljuga om jag säger att jag inte har avnjutit pizzor och sådant gott tillsammans med vänner genom åren. Jag har ändå aldrig gått ned i vikt och jag har jämnt misstänkt att det är den där genen som ligger och spökar i släkten då vi alla alltid har varit "korta och runda".

Men med den konstiga start detta året fick så tror jag minsann att kropp och sinne har ställt om sig helt och skitit i den där genen. Jag har gått ner himla mycket i vikt och detta har jag omfamnat och passat på att utnyttja! Jag tränar nu mer än jag gjorde förut, är mycket mer aktiv och framför allt så har jag blivit noggrant nyttig när det gäller mat. Kroppen sammarbetar äntligen med denna ansträngning! Men några som inte gör det är mina morföräldrar som jag bor med.

Visst är det underbart att de bryr sig, men de lägger näsan i blöt och ifrågasätter saker de inte vet ett dugg om. De vet hur nyttig jag är just nu men envisas ändå att fråga mig varför jag inte vill äta fish & chips med dem, varför jag inte kan äta glass, varför det skulle vara onyttigt med gryta på kokosmjölk.
Jag är nyttig, okej? Låt mig sköta den delen själv - tack!

Jag blir galen. Jag har alltid varit en lätt-sovare om vi nu beskriver det så. Jag vaknar för vad som helst och när jag väl har vaknat så är det ett helvete att somna om igen. Det är i stort sett omöjligt om klockan är efter sju på morgonen.
Därför kan jag tycka att det är mindre underbart att bo i ett hus med tunna väggar, i rummet vilket utanför alla i huset samlas 24/7 och pratar och slamrar högt. Speciellt de dagar då jag FÅR ha sovmorgon och vila ut. Ge mig egen lägenhet nu.


Love you bye!

Under dagens långpromenad så stötte jag på ett gäng uppradade lådor med stenar ovanpå. Vad är det för någonting? Jag tror inte att det är den gissning som jag anger men det är den närmsta förklaring jag kan komma på! Vad tror ni?

Den här videon har jag haft under mina favoriter väldigt länge, och nu hittade jag den igen.
That doll is creeping me out!

Vad gör man när man saknar men det är utom ens kontroll att få tillbaka?

Har ni haft vänner som har betytt väldigt mycket för er? Som tagit stor del av erat liv och som ni känt stått er nära. Och så en dag är ni inte vänner längre. Och det skulle inte bero på att ni blivit ovänner, inte kommit överens eller ens ogillat varandra utan bara på grund av olika andledningar och konsekvenser av saker.
Har ni haft sådana vänner som bara har försvunnit ur era liv en dag? Och det är ingenting ni kan göra åt utan kontrollen ligger helt i deras beslut. Och att man saknar dessa vänner varje dag. Den känslan suger.

Hejdå långt rakt hår. Hej lock-permanentat! Ny människa, nytt liv, ny frisyr!
Jag är tillbaka från frisören och jag älskar mitt nya hår. Visst, det är superkrulligt just nu men jag älskar förändringen. Jag älskar att ha lockar och har velat permanenta i flera år, och nu blev det slag i saken.

"Jag ska tvinga mig själv att få med lite av kvällen på film". Yeah right. *facepalm*
Foton blev det gott om, men film.... you know me.

Någon som kommer ihåg denna?
När jag var mindre så fick jag Eva & Adam - Fyra födelsedagar och ett fiasko på vhs. En av mina få egna filmer, wohoo! Åh vad jag tyckte den var bra. Idag tycker jag nog ganska annorlunda men nog väcker låten gamla minnen till liv.

Om du nu behandlade mig som du gjorde och inte kunde älska på riktigt - om jag känner den ilska jag känner och det var jag som lämnade dig. Varför får du mig då fortfarande att gråta som jag gör?
Hur kan du ha makten när du inte ens bryr dig om den? Hur kan du få mig att känna mig så sårad och sviken ibland när du faktiskt avstått dig från alla skyldigheter?

Jag hatar dig. Jag hatar dig för allt det du har gjort och allt det du gör. För allt du aldrig gjorde och för allt du aldrig känt. Jag hatar dig för den du är idag och det du står för. För mig är du en främling som bara står för smärta och svek. Inte ett korn av ditt hjärta finns kvar, det hjärta som en gång slog för mitt. Du har varit ett tomt skal sen länge och bara fyllt dig själv med svärta. Allt som kunde vara fel var fel och allt sånt du kunde sagt det sa du. Så mycket du kunde såra sårade du, och du kunde inte brytt dig mindre. Jag hatar dig för att du gjorde mig så liten, för att du bestämde min plats. Jag vill aldrig se dig igen och jag vill gräva ner våra minnen. För jag hatar dig.

Så hur kommer det sig att du får mig att gråta? Varför tänker jag ens på dig?
Varför vill jag ha en förklaring som jag aldrig kommer få? Varför önskar jag att vi kunde vara vänner, när du inte förtjänar mig som vän? Varför vill jag att du ringer bara för att få höra din röst? Varför känns det som en lögn när jag säger att jag inte älskar dig?

För trött!

Nu ska jag snart åka till mina kära vänner då vi ska fira två födelsedagsbarn som fyller år samma dag. Grattis Sabina & Tove! Ja de fyller ju inte år idag men vem vill fira på en tisdag? :D
Mys tillsammans, sen middag ute och sedan utgång för att avsluta med slumberparty. Eller ja, jag och Sabina kommer slockna i samma rum för att morgonen efter göra sällskap till jobben. Så hej för idag så hör jag av mig med imorgon. 
.... efter jobbet....

Jag är sjukligt trött. En lång och hård dag för mig. Jag höll på att somna när jag pratade i telefon, så utmattad är jag. Och vad gör jag då? Jo tydligen sätter jag igång och gnäller på lokaltrafiken då. Men jag lägger upp klippet ändå. Det har verkligen inte varit min dag idag och någon gång måste jag synas bitter på vloggen så varför inte få det överstökat? Jag vloggade också lite på jobbet idag, men det finns inte en chans att jag tänker fixa den videon idag! No way GOOD NIGHT!

Är tillbaka från ännu en promenad. 7 km känns ändå rätt bra i benen såhär efteråt även fast man borde stämplas som tokig när man ger sig ut i det här vädret.
När jag är ute och går så brukar jag aldrig gå efter en viss rutt. Jag brukar inte planera "jag ska gå den här vägen". Det händer att jag ibland vill gå till ett särskilt ställe, men inte ens då är vägen bestämd.
Det är mycket härligare att bara gå på och det är vad jag brukar göra. Jag brukar också vilja gå till ställen som jag absolut aldrig har varit på tidigare och efter att ha gått genom större delen av kommunen idag så var jag i ett radhusområde där jag aldrig hade satt min fot innan. Trodde jag, tills jag fick en flashback från när jag var 9 år! En av mina mindre smickrande stunder.

På den tiden gick jag i en skola här i kommunen. Jag gick i trean och en flicka i parallellklassen hade bjudit in en grupp barn till sitt födelsedagsdisco, bland annat mig! Det här var runt tiden som melodifestivalen var igång, för flickorna i hennes klass hade lärt sig ett dansnummer till låten "Anropar Försvunnen" som Hanna Hedlund sjöng.
Under discot i hennes vardagsrum så började den låten spelas och alla flickor skulle dansa det dansnumret som de tydligen hade haft på sin roliga timme i skolan. Av oss flickor så var jag den enda från utanför klassen så självklart kunde inte jag dansen. Men med stort hjärta försökte jag hänga med ändå alltmedan de skrattade åt mig för att jag inte kunde göra "rätt". De försökte lära mig men skrattade ändå och till slut så blev jag så ledsen att jag lämnade dansgolvet och satte mig under deras trappa och lät tårar rinna.
Jag vet att jag var väldigt ledsen, men come on, trappan var byggd så att man såg mig tydligare där än om jag hade stått direkt i hallen. Flickans mamma kom och frågade varför jag var ledsen och jag sa att alla skrattade åt mig för att jag dansar fel. Jag tror mamman blev lite irriterad på mig (med all rätt egentligen) för att jag riskerade att göra discot till något tråkigt och hon föste ut mig på dansgolvet igen och sa åt mig att försöka ändå. Vilket jag gjorde men utan större entusiasm. 

Visst var det strängt och nästan lite orättvist, men igen come on! Hur ledsen jag än var så kunde jag inte ha varit en större dramaqueen. Jag gjorde som jag gjorde för att få uppmärksamhet utan att fatta det själv. Om jag hade haft ett disco så hade jag då inte velat ha mig där. Ungar alltså...

En VÄLDIGT flamsig och oseriös vlogg. Gillar du inte larviga människor, ja kolla inte här helt enkelt. :D
Jag behövde få leka av mig ordentligt med blyga lillebror, okej?

Så, efter att ha grattat brorsan så åkte jag iväg till jobbet då jag öppnar butiken. Efter jobbet hann jag med ärenden på stan innan jag träffade min älskade vän Sabina och vi promenerade. Och nu sitter jag här hemma, klipper ihop nästa vlogg, och väntar på släktingar som ska komma och hälsa på. CRAZY!
Såhär duktig på att få saker gjorda under en och samma dag har jag inte varit på... om jag ska vara ärligt så har jag inget minne av att jag har varit så hyper som de senaste dagarna.
Då kör vi 500 situps ikväll då!

Min "mellersta" lillebror fyller 16 idag! Många gratulationer till honom. Och jag hoppas att han uppskattade vår väckning för en timma sen eftersom jag inte kunde somna om och får sitta och rulla tummarna tills det börjar bli dags att åka till jobbet.
Han blev glad för presenterna han fick iallafall! Jag tror att han gillade scarfen han fick av mig, men det blev mer:

Mormor: "Ser du vad det är för något?"
Lillebror: "Eeh..."
Mormor: "Det är en sån där scarf ju!"
Lillebror: "Jahaaja."
Mormor: "Man kan ha den på många sätt tydligen. Din syster kan visa dig hur du ska bära den!"
Jag: "..... just det."

Jag hade inte alls glömt att lillebror fyller år imorgon! Suck så måste man ut och hitta present. Hur kan han fylla år nu, han fyllde ju förra året!

Pain makes you stronger - efter ett tag! Ett sår gör alltid ont så länge det är ett öppet sår och det kan ömma länge. Men så en dag har du fått ett ärr som både är starkare än huden innan och som påminner dig hur du ska undvika att bli sårad igen.
Fysisk misshandel, psykisk misshandel. Det är lika illa alltihop. Du ska alltid bli behandlad som du förtjänar och inte sämre än så. Hårda ord, sårande kommentarer, respektlösa handlingar och nonchalant egoism. Inget av det där ska du behöva ta. Det där handlar bara om en dum stackare som inte kan älska på riktigt, och den personen ska behålla sina skitiga behandlingar för sig själv och låta dig vara.

Det spelar ingen roll om det är en vän, en älskad eller en familjemedlem. Om du finner att du har låtit dig behandlas som en påse skit i en evig tid så är det bäst att öppna ögonen och inse att allt faktiskt inte står rätt till och att du måste rädda dig själv.
Det spelar ingen roll om du inte skulle ha satt ner foten varje gång. Det gör det ändå inte okej för någon att såra någon annan med ett gott samvete. Att när du sedan väl säger hejdå och personen absolut gör det klart för dig och alla andra att den inte kunde bry sig mindre, då är det fan i mig dags att du inser hur lite denne förtjänade dig. Att behandla dig som skit och sen radera dig ur sitt liv den dag du skaffar ryggrad är bara så fel det kan bli. Och att även vända vänner mot dig... det finns inga ord för det.

Alla ni som har råkat ut för någon som njuter av att göra andra illa utan att se felet i det, det finns ett ord för såna som dem. Psykopater. Håll dig så långt bort du kan från dem.
Låt dem leva med sig själva medan du plockar upp bitarna av ditt hjärta. För hur orättvist det än är så är det på så sätt som du formar ditt nya jag, your new self som kommer att få allt det du förtjänar. Och ingenting annat.

The only way I could hurt you is by holding your hand too tight


Det är så det borde vara.

Vet ni hur man misslyckas med en vlogg? Ja, inte genom att ladda kameran iallfall...


JAG VET, jag promenerar ner till sjön! JAG VET, jag gör en vlogg av det och gör roliga saker! JAG VET, jag glömmer att ladda kameran så att man bara hinner se mig halvvägs dit!!! :(

Man är visst inte så klartänkt som onykter. Akta katterna, tjejer!

Singel.
Hur ser ni på det ordet? Tycker ni olika om ni nu är singlar eller inte? Om ni har varit det länge eller just har lämnat ett förhållande bakom er? Är ordet singel något dåligt eller står det egentligen för något som är bra?