Bästa vänner

Nu ska jag snart dra mig mot tunnelbanan för att ta mig till Karlberg. Där ska jag möta upp mina bästa vänner för att ha lite temys som vi brukar ha när vi bara vill träffas och prata om allt möjligt. Jag har känt Tove och Sabina sen vi började fyran på Adolf Fredriks musikskola och mot de sista åren blev vi riktigt bra vänner. Jag beundrar fortfarande Deras vänskap till varandra då de har bott grannar hela livet och gått på samma dagis, samma skolor och samma gymnasium tillsammans. Sånt är otroligt. Bara för att man är varandra så pass nära geografiskt så betyder inte det att man automatiskt blir bästa vänner.
Men jättetrevligt kommer vi att få nu! Jag kan knappt vänta, det känns som evigheter sen vi träffades alla tre. Och medans jag är borta så kommer min pojkväns bästa vän hem till vår lägenhet så det blir lite mer sällskap när jag väl kommer hem ikväll. Oh vad glad jag blir nu!

Och imorgon kommer Nettan hem från London! Då ska vi bannemig träffas vi med och hitta på roligt!

Ha en underbar måndag!

Illrar

Hittade gamla bilder på nätet som jag la upp för evigheter sen och där hade ett foto på Dookie när vi precis hade fått henne. Dookie är vår iller och hon var liten som en mask tyckte jag när hon kom hem till oss. Det är hon fortfarande men oh så gullig. Vår lilla primadonna som uppför sig som en äkta prinsessa, bara en väldigt klantig sådan.

Dookie precis när vi hade fått henne.


Men Dookie var inte vår första iller, nej nej. Ett år tidigare fick vi Marvin! Han är smartare än en hund, men han och jag kommer ändå inte vidare bra överens. Men han skötte sin roll som Dookies "storebror" riktigt bra och skämde bort henne till den prinsessa hon är idag. Detta är inget jag är vidare pratglad om men tro det eller ej så köpte vi fler illrar efter det. Kaos är min spralliga nallebjörn och har samma intelligens som en också. Sen fick vi bröderna Wilmer och Didrik som det blev bäst att hålla ihop i samma familj, vår.
En iller hade jag kunnat gå med på, och kanske den där andra. Men även om jag gillar allihopa så stödjer jag fortfarande inte mammas beslut om att köpa fem illrar!


Dooki och Marvin.

Diskmaskin

För att ge ditt liv den där extra glansen. Idag vaknade vi väldigt sent även för att vara vi, så jag kompenserade med att diska all disk vi hade framme. Det är inte klokt vad mycket disk det kan bli på två personer när det inte finns en diskmaskin i huset. När jag har eget hem så kan jag lova att jag kommer se till att det finns en fungerande diskmaskin. Det är säkert bara för att jag har vuxit upp med den lilla lyxen som en diskmaskin innebär, men sen så har jag ju faktiskt handdiskat nästan lika mycket som om jag hittills hade levt ett diskmaskinslöst liv. Det har ju blivit en hel del diskande både hemma och mina tre år på gymnasiet. Jag gick programet Hotell & Restaurang och då  fick man vara en hel del ute på praktik i arbetslivet. Dessutom så är det en helt annan sak att diska sin egen disk än att diska åt en kille. Jag svär, ibland tror jag att de har smygätit samma måltid på två tallrikar.
Så ja, jag tror nog att jag kommer förtjäna den där extra lyxen när man väl står där i sitt hus. Det gäller bara att ha råd att köpa maskinskrället.

En börda för alla

Jaa. Igår var det ingen rolig dag, i början. "Första dagen av de sju är den värsta". Hälften av er förstår vad jag menar och några till om ni är skarpa. Iallafall så spenderade jag två timmar liggandes på de olika golven i huset utan att veta vart jag skulle ta vägen. Riktigt såhär illa har det aldrig varit förut. Två hemska timmar. 
Men sen, en flickväns dröm, så vaknade min pojkvän (av att jag inte stod ut längre och väckte honom själv) och tog hand om mig. Han "lagade" badkaret så att jag kunde ta ett varmt bad och när jag till slut nästan somnade i karet så bäddade han ner mig i vår säng med allt jag kundes behöva brevid. Han lämnade mig att somna till en ljudbok och under tiden diskade han all disk (trots att det var min tur), städade huset och lagade maten.
Det bästa som finns är ju ändå att bli så väl omhändertagen när man är så sårbar. Att vakna upp till allt det där och må så mycket bättre.

Bakad potatis, skal-räkor, skagenröra och vitlöksbaguetter framför Dinosauriernas Tid och Scrubs. Med min älskling. Oslagbart. Så det är på både gott och ont att må dåligt. Men jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte han hade varit där. Hur gjorde jag för 1,5 år sen? Det kommer jag inte ihåg.


<3<3<3<3

Drömmar

Jag vaknade upp besluten om att berätta det jag kommer ihåg av min dröm, och det ska jag göra.
Jag drömde länge innan jag kom till delen då jag plötsligt gick med min mamma och en av mina småbröder, Casper, i en stor klädesaffär (som Åhléns city). Casper är den av bröderna som är smart och tillbakadragen i verkligheten och går som sina bröder omkring i gamla fula kläder. Nu gick vi i affären och fast ja dittills hade varit helt ointresserad av min familj eller av att följa med dem dit så gick det plötsligt en sekund då jag kopplade med Casper och vi kände att nu tar vi saken i egna händer här. Jag bet ifrån och satte mamma på plats med att säga något i stil med att "Casper ska sluta behöva ha fula byxor på sig så nu tar vi över." och sen gick vi därifrån till en annan avdelning, Casper lättad och glad och jag genomnöjd med oss själva.
Vi gick omkring och tittade på byxor i hans storlek och jag rådgav honom som en superduper-storasyster. Plötsligt när vi står och tittar på var sitt håll så går en lång stöddig kille i trendiga kläder fram mot Casper. Killen går i Caspers skola (allting är dröm) och hade uppenbart mobbat just min lillebror under en längre tid. Med ett hånleende säger han något nedlåtande till Casper och slår honom med knytnäven någonstans på kroppen. Casper faller till golvet och killen vänder och går därifrån.

Här väcks naturligtvis den starkaste sidan i mig till liv. I verkligheten blir jag så djävulskt arg och stark om någon jag bryr mig om far illa. Ingenting kan få stopp på mig och det är bannemig synd om den som inte låter mig skydda mina vänner. Här i drömmen var det precis den sidan av mig som dök upp och oh vad skönt det var. Jag flög fram mot killen, bucklade på honom och la båda händerna om hans hals. Ju mer han försökte bråka tillbaka ju mer tog jag kontroll genom att nästan strypa honom, men annars nöjde jag mig med att krama om hans axlar som om ja försökte krama ur saften ur en riktigt sur apelsin. Nej låt oss säga citron. I verkligheten hade det inte spelat någon större roll hur arg jag hade varit, lilla jag hade ändå inte varit starkare än den stora killen men inte hade jag slutat för det. Men nu så var det här ju som sagt en dröm. I varje fall så kände jag mig som hulken och även om jag är arg i en sån här situation så är det så tillfredställande att känna att man finns där för någon annan. Killen fick sig en läxa och innan jag vaknade mitt i natten så hade jag och skolans rektor talats vid och lagt upp ett bakhåll för killen utifall att han skulle ge sig på min lillebror en gång till. Bakhållet var ju jag som smög omkring på skolan som en riktig storasyster och skolpersonalen var min förstärkning om det skulle behövas.
Fatta vilken underbar dröm! Ja, inte att min lillebror skulle ha blivit mobbad eller att jag fräste åt vår mamma, men känslan i det hela. Det var något helt annat från gårdagens dröm. Då sprang jag genom kolsvarta gläntor brevid regniga sjöar på små sicksackiga stigar. I sjöarna fanns det ormar, kobror, ålar och stora monsterdjur. I luften fanns det fladdermöss och myggor och på stigen där jag sprang fanns det myror, blodiglar och återigen ormar. Vartenda djur var det fullt av och gud vet vad som fanns inne bland träden. Iallafall så sprang jag så fort jag kunde men ändå lyckades iglarna ta sig upp och fästa sig på mina anklar. Usch.
Drömmar ja.


När jag kom tillbaka från badrummet, redo att skriva det här inlägget om drömmar så störtar min pojkvän in i rummet och lägger sig på sängen brevid mig. Han hade somnat ute på soffan på morgonen och drömt en av sitt livs värsta mardrömmar. Han var helt till sig och försökte få tillbaka andan för att återberätta. Nej inte var det jag som hade pucklat på honom, men han hade drömt värsta "day after tomorrow"-drömmen med tornados och oväder på gärdet där han bor. Stackars liten.

Kommer ni ihåg det senaste ni drömde?

Wallmans

Fönstret mellan sovrummet och balkongen

Det är inte bara helikoptrar som vi stöter på utanför vår balkong. Här satt jag snällt, i min säng med laptopen, och plötsligt hörde jag ett dovt men väldigt tydligt ljud utanför balkongen. Det lät som en blåslampa som stängdes av och på. Naturligtvis väcktes nyfikenheten som vanligt i mig och jag skyndade mig för att hoppa ut genom fönstret till balkongen för en närmare titt. Vi använder inte dörrar här, utan barnslar oss med fönster varenda gång det går.
På vägen ut gör jag illa benet på något i fönsteröppningen men jag bryr mig inte om att titta efter. För så fort jag stack ut huvudet från balkongen så såg jag ovanför mig hur en stor röd varmluftsballong nästan åker in i taket på huset! Oj vilken närbild man fick. Fast inte på kamera tyvärr. Först när den hade försvunnit över taket så märkte jag att jag blödde på benet. Jag hade rivit upp det rejält när jag klättrade ut men sånt får man väl tåla om man vill se en stor röd ballong! :)

Den röda ballongen var inte ensam märkte vi. "Finns det än så finns där flera" gäller tydligen för allt. Strax efter så såg man flertalet ballonger på båda sidor om huset och igen närmade sig en vårat hus. En Wallmans-ballong. Den lyckades jag faktiskt få med på film så jag lägger kanske upp den sen.
Det finns alltid tid för något nytt och det här var första gången jag upplevt att barnen på marken och människorna i korgen kunde ropa saker till varandra. Vink vink.

Hallå där uppe!

Natt med pojkar.

Nej det är ingen dröm, och ingen fantasi heller. Det är tvättäkta verklighet men inte lika glamorös som man hoppas. Det innebär disk, Xbox och Nintendo.

Det Igår kom Danne och André över till vår "lilla" lägenhet(jag och pojkvännen provbor ju i hans föräldrars andra lägenhet för fem veckor). De är fortfarande kvar vilket är jättekul, men som vanligt när vi har haft sleepovers med dem så sover de bara från tidigast 07.00-15.00. Jag tycker mina ynka 03.00-12.00 är lagom konstigt. Det verkar iallafall som att killarna åker nu på morgonen sen när vi tänker lägga oss. Så då kommer det vara lite lugnt och tyst i huset igen när jag vaknar, men det är inte vad jag vill ha. Två dagar i veckan som mest går bra men resten av tiden njuter jag gärna av tjo och tjim och umgänge. Det vill säga nu när man fortfarande inte har något jobb.
Men jag ska, ska, ska försöka ordna fler playdates då vi inte bara är hemma hos varandra. Jag väntar fortfarande på att vi ska planera klart grönalund besöket.

Efter två kvällar och nätter av xbox-spelande här med killarna (mest worms) så tröttnade vi nu och kopplade in nintendo 64 och underhöll oss med Mario Kart. Men eftersom Dannes energinivå nu låg på noll (precis som hans spelaranda), vi bara hade tre fungerande kontroller och att jag hade en mer "normal" nybörjarerfarenhet av det här spelet medans Chin och André hade spelat det här i större delen av sina liv och nu spelar som onådiga mördarmaskiner, så gled liksom intresset för detta förbi.

Fast jag vet inte, det kanske bara är för att klockan är över 5 på morgonen. Eller så är det bara jag, för medan jag sitter och bloggar så fortsätter pojkarna att spela som Luigi, Wario och Toad.

Hoppas er natt har varit mer sömnrik, men jag tar nog och lägger mig snart jag med. Så fort pojkarna får för sig att åka.

Välkommen då.

Min perfekta myshörna. Säng, dator, Sex & The City, Ben&Jerrys och en regnig kväll.


Så var jag här. Flyttad från Walle.bloggspace till Wallerie.blogg! Den största anledningen var ju att jag inte var nöjd med alternativen man fick där (bl.a. designen). Så nu hoppas jag på att det går mycket bättre. Igår höll jag på med min nya "design" som tog ett dygn att lära sig + skapa. Den är inget vidare snygg, alls, men det är mitt första försök med bilder tagna från Facebook (sitter ju vid min pojkväns laptop) och inspirerad av Malin.
Men jag är fortfarande i lika desperat behov av att lära mig hur allt fungerar, så om någon sitter och håller på någon bra sida eller kunskap som ni vill tipsa om så vore det guld. Skulle bli väldigt glad då.

Men tills vidare behåller jag min gamla blogg, utifall det här inte funkar för mig. Trots allt så kan jag ju inte bara kasta bort två år av personligt skrivande. Någon som vet något smidigt sätt att få allt material sparat någonstans eller utskrivet?

Håller tummarna. Love!

Walle.  02/17/07 - 31/07/09  /  233 inlägg

Nyare inlägg
bloglovin RSS 2.0