Wallerie

Min "mellersta" lillebror fyller 16 idag! Många gratulationer till honom. Och jag hoppas att han uppskattade vår väckning för en timma sen eftersom jag inte kunde somna om och får sitta och rulla tummarna tills det börjar bli dags att åka till jobbet.
Han blev glad för presenterna han fick iallafall! Jag tror att han gillade scarfen han fick av mig, men det blev mer:

Mormor: "Ser du vad det är för något?"
Lillebror: "Eeh..."
Mormor: "Det är en sån där scarf ju!"
Lillebror: "Jahaaja."
Mormor: "Man kan ha den på många sätt tydligen. Din syster kan visa dig hur du ska bära den!"
Jag: "..... just det."

På kvällen gick vi ut med ett älskat kompisgäng på 10 pers varav tre par som gosade med varandra konstant (ett speciellt nyblivet par kunde knappt hålla sig ifrån varandra vilket jag tyckte var adorable!) och vi gick allihop till biljardpalatset.
Jättekul kanske, för de som faktiskt kan spela biljard. Nejdå jag hade det jättetrevligt med sällskapet. Och jag hade faktiskt roligt när jag igen försökte lära mig hur man hanterar en biljardkö. Försökte.

Jag och pojkvännen lämnade sedan resten av gänget och gick till Jensen's Bøfhus i hopp om att få ett bord så sent. I gamla recensioner så kan man läsa att Jensens inte ska ha varit så bra. Men tre gånger har vi nu varit där det senaste halvåret och har bara varit nöjda och likaså den här gången. Vi hade det jättemysigt, fick en hjärte-ballong och fick sitta kvar i lugn och ro tills efter att de hade stängt.

Det enda som jag om möjligt kan klaga på är denna -16 graders kyla som gjorde det olidligt att promenera hem.

Lovvies!

Det här är i ingen mening alls att låta otacksamt, men genom livet har födelsedagspresenter eller julklappar varit sällsynta, och i synnerhet "bra" sådana. Man har självklart varit glad över det man har fått, men man har aldrig fått någon anledning att bli överlycklig direkt. Julen 2010 fick jag däremot tre UNDERBARA julklappar, av min pojkvän! Jag blev jätteglad av tre anledningar.

• Min pojkvän har aldrig varit den typ som gett presenter.
• Det låg mycket tanke bakom presenterna
• Alla tre var något jag har stor användning och glädje av.

Jag fick ett paket från The Body Shop med mango-body butter, bodyscrub, bodyshower och en sån där dusch-toffs!
En underbar julklapp eftersom han lovade mig för 2½ år sedan att han skulle ge mig en bodybutter som jag alltid har önskat mig. Jag trodde att jag tyckte bb-mangon luktade blä, men där mindes jag helt fel. Den doftar underbart!
Jag fick också en musmatta till min laptop vilket jag var i stort behov av. Köpt från Blizzard med motivet av en Worgen från spelet World of Warcraft (som ni kanske känner till att jag spelar ibland).

Min tredje julklapp och absolut den bästa jag har fått i hela mitt liv var en digitalkamera! En grön, skitläcker sådan också. Jag älskar ju grönt och min gamla kamera som har ett antal år på sig har börjat krångla lite. En väldigt överraskande julklapp och definitivt den mest omtänksamma hittills. Jag är väldigt glad att pojkvännen har stepped it up a little med hela pojkvän-grejen.

Hej alla! Jag har saknat er och jag har saknat bloggen! Det känns känns nästan som att påbörja en ny blogg! =D

Som vissa av er kanske har märkt så har ett "mörkt inlägg" daterat i september försvunnit från min blogg. Där skrev jag av mig den tunga känslan av att ha blivit föräldralös, och det är jag själv som har tagit bort inlägget. Syftet var endast att få skriva av mig och det fick jag göra, och nu hör all den där skiten till det förflutna. Visst har jag fått gå igenom en hel del skit och som vanligt få ta mer ansvar och stötar för andra än att få någon underlättning själv. Men i det stora hela så har allting bara blivit till det allra allra bästa för mina 3 småbröder. I vissa sammanhang känns det jävligt surt att man, som myndig anhörig, inte inräknats alls i den process som är till för att hjälpa. T.ex när det gäller försäkringspengar (mest för att om det är någon som mamma var skyldig någonting i någon form så var det mig), men bara av att se hur bra mina bröder har fått det så mår jag mycket bättre.
Jag får fortfarande bo hos mina morföräldrar där jag har bott sen 9 månader, och de står nu officielt som förmyndare till två av mina bröder som bor med oss. Min äldsta lillebror har nyligen blivit skriven hos vår faster av olika anledningar och efter en lång och jobbig process med olika händelser, och det är också bara till det allra allra bästa.

Så ja, nu har det firats jul och det har firats nyår och det nya året ser ut att bara erbjuda nya möjligheter och framgångar, samtidigt som vi lägger ett jäkligt tufft år bakom oss. Hejdå all skit, hej nya/gamla vänner och framtiden!

/Love U

Så är man hemma igen! Har varit kattvakt sen i onsdags och lille Ville var genomgosig hela veckan. Hans familj hade en till katt innan honom så när Ville kom in i bilden så fick han ta rollen som den blyga osociala killen man aldrig fick se skymten av medan storkatten tog åt sig allas uppmärksamhet. Men för några månader sen dog storkatten och sen dess har Ville ändrat personlighet helt. Han pratar med en, håller sig nära fötterna vart man än går, vilar i närheten av en och ska alltid gosa. Underbara Ville. Min pojkvän fick också hälsa på och blev omtyckt på en gång, även fast han envisades med att kalla Ville för Katten Jansson! Knäppo.
Men nu är jag hemma igen som sagt ovan och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vill sola på gräsmattan men solen lyser inte upp tomten tillräckligt än. Nomnomnom! Senare idag ska jag göra min efterlängtade beställning på LA Colors nagellack!


- Puss på knät!

Nu har det gått ett tag sen jag uppdaterade och det har gått ännu längre tid sen jag la upp något märkvärdigt. Så jag kan ju fylla i med lite update. Rummet jag bor i hos morföräldrarna har nu blivit mitt rum. Jag har fått hit min o så älskade och saknade dator så nu kan jag göra precis det jag behöver och har lust med. Jag har ett par veckor ledigt från jobbet vilket inte är lika kul, men det betyder bara mer Wallerie-tid. Under bara de senaste veckorna har så mycket förändrats för mig och så mycket har börjat lösa sig till det bättre. Jag har alltid och ständigt har varit på jakt efter ett liv där jag kan och får må bra på riktigt, och det känns som att jag är en bra bit på väg dit nu. Det här är det längsta jag har kommit att nå "stressfri" i hela mitt liv!

Looooooove

Då är man framme! Trygg och omhändertagen. Jag saknar faktiskt tiderna jag spenderade här som liten och hur likt att ha ett hem det var. Frukost tillsammans, eget rum, någon som lyssnar och bryr sig och gärna hjälper en om man har att göra med något knepigt.
Det är plus. Minus skulle vara att jag redan saknar stan och påminns om vilken innerstan-tjej jag är. Mitt hjärta brinner för att bo mitt i stockholm, eller åtminstonde nära. Nära till allt och nära till alla jag bryr mig om allra mest. Att få bo med pojkvännen har ju sina ljusa sidor också och den sortens trygghet saknar jag allra mest.

Men att bo här i minst några veckor ska göra mig gott, det vet jag, och därför tvingar jag mig själv att inte tvivla på om jag inte ska ge med mig och åka tillbaka på en gång. Jag måste stanna. I like the bright light but it's only fire and will burn me up. To dust. Jag vill inte vara dust.


Kram på er bara för att jag är på ett strålande bra humör!!! (for now.           .....?)

Så. Idag jobbar jag till sent och efter jobbet åker jag alltså tillbaka dit jag en gång flyttade ifrån. Bort från innerstan, hem till morföräldrarna och stanna där i några veckor. Det var bestämt att jag skulle åka ut dit idag och självklart valde då min pojkvän att väcka mig på morgonen, massera mig och be om ursäkt för att han har varit en sån idiot och säger att han ska bättra sig. Gulligt till en början tills jag inser vad han egentligen håller på med; han ger mig skuldkänslor för att jag plötsligt har bestämt mig för att åka. Detta blir tydligare ju mer han försöker övertala mig att stanna utan att lyckas - och han faktiskt blir lite sur på mig. Han blir sur för att jag inte tänker göra honom till viljes och stanna, fast man kan tycka att han hade all tid att uttrycka sig igår under hela den tid han bara satt och tittade på när jag packade, utan att säga ett ord till mig.

Låt oss säga att han kommer sakna mig och att han ångrar att han är en idiot ibland, det tror jag på. Jag vet att han aldrig menar att vara så och jag vet att han älskar mig. Men det här har inte så mycket med honom att göra längre utan handlar om hur jag mår här, och jag behöver komma bort nu. Det finns inte en chans att jag ska tro på hans löften om att allt kommer vara superbra nu när han har behandlat mig så kyligt och respektlöst så senast som innan jag somnade.
Men det är bra mellan oss innan jag åker idag iallafall på det sätt att han vet att jag menar allvar, jag vet att han är någorlunda ångerfull och vi vet att vi älskar varandra. Glada miner och vi beställde nu tillsammans de hörlurar jag ska köpa till oss båda. Jag älskar min pojkvän men nu vet jag inte om jag har blivit mer eller mindre förvirrad bara för att vi "blev sams" igen. Vi hörs när jag får tillgång till dator nästa gång!

Pojkvännens Scullcandy.                     Mina Earpollution.

Nu sitter jag vid en dator som inte är min. Med en enorm datorskärm och ett tangentbort jag inte tål! Jag sitter på Inferno Online med min pojkvän och två av hans bästa vänner. Igår fyllde André 20 år vilket vi firade idag med hans släkt ute i Tyresö och efteråt bestämde vi oss för att fortsätta kvällen/natten med gibb. För er som inte vet så är IO ett internetcafé med omkring 300 datorer där man... ja, brukar spela med varandra.
Och för er som inte heller vet så kan jag ju lika gärna tala om att jag gillar spel, jag har en karaktär på World Of Warcraft och jag njuter av att spendera vissa nätter framför spel med killarna minst lika mycket som de gör. Det liksom blir så när jag man blev ihop med en pojkvän för två år sen som har spenderat lika mycket tid med spel som i skolan. Fast sen antar jag att jag alltid har haft en släng nörd i mig, annars skulle det aldrig funkat.

Men nej, jag spelar inte bara utan utnyttjar andra möjligheter man har här och loggar in på bloggen det första jag gör. Youtube är också ett guldkorn här och som grädde på moset så får man höra killar viska "det sitter en tjej där" till varandra då och då. Jag vet inte, men jag har alltid fått känslan av att (vissa)killar tycker det är "exotiskt" med tjejer som förstår charmen med datorer och allt det som hör till.

Talk to you later tonight!
/Nörd-Wallerie

Att bråka med pojkvännen är aldrig vidare kul. Särskilt inte när man bor ihop i ett delat rum och man inte har någon annanstans att ta vägen. Jag älskar faktiskt när det gäller smågräl eller till och med tjaffs, för hur arg jag än kan vara då så räcker det med ett ögonkast på honom tio minuter senare och jag kastar mig om halsen på honom och skrattar bort allting. Och då känns allting så underbart fantastiskt. Men inte alls när man har gett sig in på allt med det tunga artilleriet.

Då sitter man där i timmar eller dagar och markerar var sitt hörn som sitt eget. För hur mycket jag än vill ge med mig och bara skratta bort allt så löser det inget av problemen som man har tagit upp. Tvärtom, har man försökt göra sig förstådd utan att lyckas det minsta och detta till slut bryter ut i gräl för att det är en så viktig punkt för en och man sedan bara slätar över allting med ett skratt och låter det vara, ja då ligger det alltid där under och får en att må pyton! För inte vågar man ta upp det igen om det nu var så omöjligt att förstå i första taget, särskilt vidrigt blir det om det råkar vara ett problem man har försökt ta upp fler gånger.

Vidrigt, vidrigt, vidrigt. Jag som är ett kontrollfreak hatar att jag så lätt blir övertygad om att förhållandet är dödsdömt, när jag mycket riktigt vet att jag kommer tycka helt tvärtom när man väl har lugnat ner sig. Varför kan man inte få kontrollera sina egna känslor? Och känslan man har under grälet är så starktoch så orubblig att man senare är alldeles förvirrad. Hur vet man vad som väger mest, det bra eller det dåliga i förhållandet. Alla förhållanden har problem men samtidigt så ska man älska sin partner för alla ens brister. I huvudet kan jag aldrig få det att gå ihop utan både tejp och superlim, och även då blir det en himla röra.

Nä, jag hatar stora gräl särskilt när jag är ett sånt kontrollfreak och inte kan tvinga mig själv till att känna som jag vill. Men under tiden jag nu har skrivit av mig lite tankar här så har adrenalinet lagt sig och jag kan börja tänka på våra goda sidor igen. Vad tycker ni, ska jag gå över till hans hörn och ge honom en kram trots allt?

---

Idag är jag ledig! Ja, jag kanske ska förklara vad jag är ledig ifrån eftersom jag nu inte har delat med mig av min vardag på 3 månader! Herre min Je som min vän Tove brukar utbrista.
Jo såhär är det, jag har ett JOBB! Jag jobbar nuförtiden på Barnskospecialisten på st. eriksgatan i stockholm. Jag jobbar egentligen bara extra, men har sen i mars haft ett schema där jag jobbar minst 4-6 dagar i veckan. De lediga dagar jag får kommer aldrig i följd utan är utspridda över veckan så man hinner liksom inte riktigt att varva ner innan nästa jobbdag är över en. Men jag trivs! Det är ett tungt och mångsyssligt arbete men jag har hittat takten och känner att det här skulle kunna vara något jag jobbar med i framtiden.

Men idag är jag som sagt ledig! Och vad är det med denna dag som skiljer sig från de andra enstaka ledigdagarna och får mig att faktiskt blogga? Jo för idag är inte pojkvännen hemma! Idag är det andra gången han får chansen att jobba ute en dag med bästa killkompisen, vilket gör det till andra dagen år 2010 som jag får vara ensam hemma! Hade jag kunnat få som jag vill hade jag utan tvivel ordnat en egen lägenhet bara för mig själv, det är så jag mår som bäst.

Så istället för att deppa och sova bort hela lediga dagen så sprang jag på morgonen till ica och laddade med mjölk,  frukt, soltorkade tomater och en marabou polka. Och nu sitter jag nerbäddad i en egen säng med en skål havregrynsgröt med banan, hallon och jordgubbar med ett glas citronloka brevid och ska nu titta på filmen Valentines Day! Hela helgen är jag också ledig vilket jag hoppas ska motivera mig till att fortsätta blogga. Hoppas att allas fredag börjar lika bra som min! Vi hörs :)

Min mormor börjar nog bli lite gammal. Antingen det eller så var det alldeles för länge sen jag umgicks med henne. Fick tidigare ikväll ett sms från henne där hon skrev att hon hade sett mig och Chin på Rapport! Jag blev naturligtvis nyfiken på vad nu jag och Chin hade lyckats gå ivägen för nu. Jag gick in på svt play och minsann hittade jag paret på rapport som mormor syftade på. Men nej, det var INTE jag och Chin. Just den här bilden jag tog är en smula lik, men om man kikar på hela klippet så förstår jag inte hur min mormor kunde ha sett så fel.

Idag följde jag med Chin ut när han skulle klippa av sitt långa hår, något jag har påpekat sen i höstas. Tyvärr blev han tvungen att boka om till imorgon och vi gick ut från salongen, båda med långt hår fortfarande. En bit bort låg ett apotek och jag passade på att gå dit eftersom det var något jag ville inhandla. En enda sak hade jag i tanken att köpa, men eftersom jag sällan befinner mig på ett apotek så kom jag på flera saker som vore bra att ha när jag ändå letade runt bland hyllorna.

Det slutade med att jag la ut 350 spänn på 4 produkter! Helt oplanerat. Men det som kändes så lustigt var att jag kom på att här står jag, med min pojkvän, och håller i 4 helt olika intimprodukter för det nedanför midjan. Jag hade ju verkligen ingen tanke på att behöva använda allt på en gång men nu måste det ha sett ut som att jag har ett "party going on down there" på riktigt. Wild style! Haha nu är jag inte paranoid och personalen där är säkert mycket proffesionella, men tanken blir roligare om jag tror att de fick en helt annan bild av hur min och Chins kväll skulle se ut.

Är det någon annan som brukar reagera på ett annat sätt? Som brukar skämmas ihjäl sig när man måste köpa nåt från apoteket? Tycker ni att det är rent av obehagligt eller är ni som jag och hellre dansar runt och småhoppas att folk fattar intresse för något jag ska köpa?

Och vilken händelserik och spontan lördag det är. Den började med att jag skulle möta upp Sabina på stan. Men först skulle jag duscha och vila. Dock gjorde jag detta i fel ordning och råkade på det sättet gå ut med "blött" hår som frös på 5 sekunder så att det kändes som att jag hade stelt hö på huvudet istället för hår. Vi åt en mumsig lunch-fika i Gallerian och pratade en massa på stan för att uppdatera varandra.

Innan vi sa hejdå så ringde Tove mig och erbjöd mig 2 biobiljetter till kvällens Snabba Cash eftersom hon och Andres inte kunde gå. Andres hade varit ute och motionerat utan mössa och hade vitprickiga öron när han kom hem, och nu har de svullnat upp till (citerar Tove) "Dumbo-öron". Tove fick andra planer på kvällen, Sabina kunde inte heller och Chin ville, som väntat, inte. Sånt är för jobbigt.
Så en väldigt lång tid gick åt till att smsa och ringa fram och tillbaka för att till slut få tag på Nettan som lyckligtvis kunde hänga på.

Men först skulle jag hämta biljetterna av Tove som jobbar ute i Sickla! Så 45 minuter gick åt till att ta sig till Sickla och hälsa på henne samt hämta biljetterna, sedan tog det en halvtimma att komma hem. En heldag ute på äventyr vill säga! Så nu har jag lärt mig hur man tar sig till Sickla, och nästan lärt mig hur man tar sig därifrån...

Och nu väntar jag bara på att klockan ska ticka så att jag kan få träffa Nettan och se Snabba Cash med henne. :D
En mycket spontan och händelserik lördag.

Ett tag efter mitt senaste inlägg så försökte jag logga in på Blogg.se igen bara för att bemötas av ett felmeddelande. Det stod att det krävdes en sådan där "Authentication code" vilket jag alltid har kopplat ihop med "ditt account har blivit hackat". Så självklart blev man lite orolig och försökte övertala sig själv att det bara var något fel som drabbat alla. Efter att inte kunna hitta på så mycket så somnade jag av rastlöshet runt 3 och sov i 2 timmar. Då kunde jag till mig glädje logga in på bloggen igen och såg att en del ändringar har gjorts. Det gillar vi! Det vi inte gillar däremot är att de ska ha så vilseledande meddelanden under den tid då det är "maintenance". Jag tycker att man borde ändra meddelanden också, eller iallafall förvarna oss så att man inte behöver oroa sig.

Men jag är bara glad att ha bloggen tillbaka. BTW, jag funderar på att lägga in youtube-inlägg oftare än jag brukar. Tycker ni att det skulle bli för mycket eller skulle ni tycka det var roligare med fler videos och mindre text?

Jag har nu officiellt ett jobb! Eller ja, typ. De kallar in mig när jag behövs och det är ett tag dit. Men jag har en plats på Barnskospecialisten nu i varje fall och det är det viktiga! Grattis till mig! ^^
Det bästa sättet att fira att man kommer att få pengar är ju att spendera de få kronor man redan har (... eller?). Så jag åkte förbi Hemköp på hemvägen och köpte två kokosnötter, en påse litchi och lite lunch till mig och Chin. FIRA!

Jag är jätteglad och leker lite med bilder.


PS. Om man bortser från de 2 timmarna jag lyckades sova inatt så gick jag till intervjun 50-timmars sömnlös. Jag har ingen aning om det här har varit på grund av någon stress eller nervositet för jag har inte känt mig så. Men nu som ännu ett firande tänker jag tvinga mig själv, på riktigt, att sova. Lalalala ;)

Nu känns det som att bloggar suget har minskat en aning de senaste dagarna. Jag har i för sig inte gjort alltför mycket heller som jag kan skriva om. Skicka mail, vänta på svar, ringa samtal, tjata på pojkvän och lite allt sånt smått som har med livets hårda sida att göra. Det jag sitter som mest olidligt och väntar på är ett samtal som säger att det finns möjlighet för mig att få en psykolog, att det inte är för fullbokat just nu. Jag kan knappt vänta.
Den person som får för sig att man är konstig för att man behöver en psykolog har aldrig varit hos någon själv och vet inte vad en sådan innebär. Du kan vara helt frisk på alla plan både fysiskt och psykiskt men ändå ha ett behov av att träffa någon. Jag tycker just att det är synd att så många som faktiskt hade behövt några år i den där stolen aldrig har vågat sig dit för att det pratas så konstigt om psykologer.

Men jag vill ha en. Jag är mänsklig och tackar för det.
När det gäller våra mindre mänskliga vänner, vampyrerna, så har jag nu börjat kolla på True Blood som alla har pratat om så länge. Men jag har inte kommit så långt att jag kan avgöra vad jag tycker än. Lite tråkig början kanske. Vad tycker ni om serien?

Jag tittar som vanligt från Icefilms.

Jag kan inte somna, men jag måste lyckas. Imorgon ska vi upp tidigt och hinna städa lite innan vi möter upp Tove och Andres för att äta ute på stan. Sen var en idé att gå till cosmonova, om vi får tid. Jag lär blogga när jag kommer hem och kan berätta vad vi hittade på. Men nu måste jag sova. Jag smäller mig själv på fingrarna för att jag bloggar fast jag inte borde!

It doesn't stop me. :(

I onsdags träffade jag som sagt underbara Tasho och vi spenderade en dag med mys och roligheter. Igår åkte jag hem till Tove vid 12 där det pratades goja, spelade spel, umgick med familjen, fixade mat och hade det bara riktigt underbart. Det slutade med pyjamasparty och tanken var att vi skulle upp och träna på morgonen tillsammans. Dock så hade vi haft så roligt åt att prata länge under natten och så sov vi så gott brevid varandra att vi försov oss. Tanken hade ändå varit god och positiv så vi hade inga skuldkänslor utan tog vara på dagen och spelade, gjorde sysslor, lagade favoritsoppa och pratade mer goja. Jag kom hem först nu och jag mår som en sol. Jag är glad men hungrig. Jag får lust att skriva en massa utropstecken.

^^ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ^^

Känner mig nere. Jag kom nyss hem från en supermysig kväll med min fina Wiggly, men jag känner mig ändå så här. No bloggs tonight. Imorgon ska jag träffa Tove och hoppas att hennes te piggar upp mig lite.